Allt funkar ganska bra just nu

 
Ja, jag tänkte ju att det kan vara trevligt att skriva av mig lite när jag är pepp för en gång skull.
Så det här stället inte enbart blir föremål för ett evinnerligt gnäll.
 
Men ja. Allt funkar rätt bra just nu.
Jag följer mig plan, ganska bra. Absolut inte fläckfritt, ska jag väl säga.
Ibland äter jag göttigheter utan att exakt räkna att det är 150 g. Förut smakade jag en liten saltgodis av min kontorsgranne, utan att det är helg.
I morse ställde jag in spinningpasset, för att jag hostade massor igår, hade värk i kroppen och frös. Var helt säker på att jag skulle bli sjuk och att febern var på intåg, men idag vaknade jag upp och kände mig okej.
Hostandet kvarstår lite grann, och jag blev ovanligt varm av att cykla till jobbet i morse, men i övrigt mår jag bra.
 
Ibland är man inte på topp, och då får man ställa in såna saker, tänker jag.
Jag är inte felfri, jag är inte värsta hälsogurun, men för första gången på länge känner jag att jag har nån form av balans, och jag känner mig rätt stabil.
Jag ser faktiskt fram emot att träna eller röra på mig ibland. Ibland har jag ingen lust, men jag känner ingen sån ångest som jag tidigare lidit av.
 
Jag känner nästa aldrig nåt behov av att trycka i mig en hel påse ostbågar för att jag känner att livet är trist. Jag får lite för mycket sug efter skitmat när jag umgås med vissa personer, men fortfarande.
Det är en sån sjuk skillnad från innan.
Om man tittar på de två åren som varit, är det som natt och dag. Och det känns bra. Som jag levde då, kanske jag behövde göra då. Men nu behöver jag leva såhär, och det är bra.
 
Jag känner mig lugn. Inte deppig.
 
Min teori om PMS'en där vet jag inte om den stämde, för nu hade jag mens förra veckan och hade inga deppkänningar över huvud taget.
Kanske är oregelbundet. Kanske är det andra saker som gjorde att jag kände mig deppig.
Jag vet inte. Det får vi se.
 
Jag har fortfarande en del smådippar, men det gäller typ uteslutande jobbet. Det är fortfarande alldeles för lugnt, och det tär på mig att ha så jävla tråkigt på jobbet.
Jag märker ju, att så fort jag har nåt att göra och tar tag i det, så blir det roligt. Jag blir peppare. Så fort jag inte haft nåt att göra på ett tag sjunker peppen. Men just nu finns det inget att göra åt saken, så det är bara att bita ihop. Det kommer gå bra.
 
I söndags/måndag var jag väl iofs inte helt på topp heller, men det kan ju bero på att jag hade världens bakfylla i söndags. 30-årsfest för Maja i Sthlm, som var sjukt kul och lyckad, men söndagen. Vi ska inte ens prata om det.
Efter en sån bakfylla känns faktiskt hela livet lite jobbigt. Men det gick över så fort veckan kom igång.
Så nu är allt frid och fröjd igen.
 
Kanske är det för att jag har jobbat lite de senaste 3 timmarna. Haft nåt att göra! Yay! Det gav mig en liten kick, och nu känns allt på topp. Det tyder i alla fall på att jag gillar mitt jobb, när jag väl har nåt att göra. Det är bra.
 
Tror faktiskt att det hänt nåt på vågen också. Helt plötsligt bara. Vet inte om det bara var tillfälligt, hur mycket vätska och annat som finns i systemet eller så, men ändå. Men detta såg jag i torsdags, och det var ju ingen officiell våg-dag. Och sen efter helgen var det ännu mindre, och det kan ju lika gärna varit ett resultat av söndagens bakfylla. Det får vi se. Men det kändes trevligt oavsett.
För det jag såg på vågen, båda gångerna, var faktiskt fucking tvåsiffrigt. Det är så skönt att komma under den där hemska jävla vidriga siffran som bara går att få superångest av att titta på.
Kanske swoshar det upp till det gamla vanliga om ett par veckor igen, men det skiter jag i.
Nu vet jag att det KAN hända nåt, och det är huvudsaken.
 
Ikväll ska jag och Mathilda gå på bio och kolla på Skönheten och Odjuret. Tror den kommer vara awesome. Tycker det är lätt att bli lite småkär i Emma Watson och är övertygad om att hon kommer göra rollen som Belle asbra.
Då ska jag äta popcorn med gott samvete. Jag vägrar gå på bio utan popcorn, och jag känner att det är helt okej att tänka så.
 
 
Så ja. Vi hörs väl... :)

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0