Det går ju inte jättebra för mig den här veckan...

 
 
Skrev ju häromdan om att allt funkade rätt bra. Och det är ju förvisso sant, för allt KÄNNS bra. Men det GÅR inte så bra med min plan för det. Men samtidigt kan jag konstatera lite grejer om mig själv, och det är ju alltid bra att lära sig nåt, antar jag...
 
För det första - träningen har inte gått bra. Eller fuck, jag har inte genomfört den.
Hade ju planerat in spinning onsdag morgon - tisdag kväll hostade jag, frös och hade värk i lederna, var övertygad om att jag skulle bli sjuk. Eftersom man på Friskis måste avboka ett bokat pass fyra timmar innan det börjar, kunde jag ju knappast vakna upp på morgonen och känna efter hur jag mådde.
Så jag ville inte chansa - avbokade.
 
Idag - fredag, inplanerat kettlebellspass på Hälskokullen. Hade bara reservplats eftersom jag glömde bort att boka precis när passet släpptes (det är alltid fullbokad med massor av reserver, jättestörigt!). Imorse hade jag fortfarande reservplats fyra. Ville inte chans och släpa på träningskläder i onödan - avbokade.
 
Det jag lär mig om mig själv av det här är att jag är sanslöst dålig på att tänka om när det inte går som jag planerar. Jag är dålig på att spontanträna. Har jag tänkt mig fredag lunch, ja då blir det fredag lunch eller inte alls.
Jag kunde ju ha gått på ett spinningspass onsdag em eller torsdag. Jag kunde hitta nåt annat rivigt pass som motstavar kettlebells på Friskis i helgen. Men det händer inte. Det känns alldeels för jobbigt. Vill inte. Blä, lixom.
Men. Jag tycker inte alls att det är jobbigt att gå på de planerade passen. Och det är ganska stort framsteg för att vara jag - så jag tycker inte låta mig tryckas ner av detta. Nåt att bli bättre på helt enkelt.
 
Trodde ni jag var färdigbabblad nu? HA! Nää :P
 
Jag har denna vecka dessutom ätit både godis och pizza mitt i veckan.
M'n'Ms som står där i skåpet och lockar mig när jag kommer hem hungrig efter jobbet. Igår, hungrig efter jobbet igen, ingen mat hemma, blir sugen på pizza. Köper pizza.
 
Vad lär vi oss av detta?
Att jag KAN inte ha öppnade godispåsar hemma mitt i veckan, utan att typ försegla dem med sju varv tejp eller nåt. Det är för lätt och för lockade att bara sträcka in handen och ta en näve. Jag skulle aldrig köpt den där påsen på Ullared, det var inte smart. Jag borde alltid enbart köpa det jag planerar att käka upp en helg.
Jag borde också bli bättre på att planera och handla, så att jag har typ mellanmål/kvällsmat hemma, så att jag inte faller i pizzaträsket när jag kommer hem och är trött och hungrig.
Jag kräver inte av mig själv att jag ska äta hemlagad mat varje dag, men jag förväntar mig att jag ska fortsätta med min plan och ge fan i att äta pizza.
Äta mackor, ät risifrutti, ät ägg, ät vad fan du vill - men inte en hel jävla pizza.
Äter jag de första sakerna som jag nämnde ovan, vet jag att jag inte äter för mycket - och det är det allra viktigaste.
 
Japp, jag har lärt mig lite saker denna vecka, och det är väl också.... bra.
 
Det kändes bra att skriva av sig om pappa igår. Pratade med både mamma och Agnes i telefon i typ en timme var, och efter det kändes allt ännu bättre. Idag känns allt som vanligt och jag är ganska glad.
 
Istället för att gå på kettlebells får jag äta lunch med Rebecka och Markus.
I helgen ska jag ut och cykla på min nya cykel för första gången. Det ska bli kul, men det känns också lite läskigt.
Och kan ni fatta? Jag tackade ner till att komma och dricka öl med Helena i Norrköping för att jag inte kände föra att dricka alkohol i helgen? Herregud, det trodde jag aldrig skulle komma från mig.
Men men.. Jag försöker ju göra saker jag mår bra med så atte.... Det är väl bra, antar jag.. :)
 
 

Pappa.

 
Egentligen är det fånigt stt årsdagar ska frambringa några extra känslor på något sätt, men det gör dom.
 
Idag är det exakt två år sedan pappa lämnade detta jordeliv.
Jag kan inte förstå att han har varit borta i två år. Det känns som igår, samtidigt som det känns som en evighet sen. 
 
Och jag saknar honom precis lika mycket. Känslan kanske inte är lika påträngande längre, men den är där.
Det finns så himla mycket i min vardag som påminnner om honom. Musik, flygplan, egenskaper hos mig själv, uttryck, händelser.
Det finns så många saker jag skulle vilja berätta för honom. Saker jag vill fråga om. Men det är saker som aldrig kommer bli berättade och frågor som aldrig kommer bli besvarade. 
Och jag hatar det. 
 
Jag vill fråga vad han tycker om att Dylan fick ett nobelpris i höstas. Jag vill berätta för honom hur mycket jag faktiskt tagit efter honom. Jag vill veta vad han har för kul att säga om Trump. Jag vill berätta att det har kommit ut en ny Harry Hole-bok som verkar jättebra. Jag vill fråga vad det var för mörker inom honom som gjorde att han behövde alkoholen så jävla mycket. Jag vill i framtiden kunna berätta för honom att han ska bli morfar. Jag vill fråga honom om alla bus han hade för sig under sitt liv. Jag vill berätta att jag ska se Marilyn Manson på Wacken i sommar. Jag vill berätta för honom hur jävla stolt jag var över honom att han till slut frivilligt lade in sig själv på ett behandlingshem. 
 
Saker jag vill, men såklart aldrig kommer hända. Och när jag inser det blir jag precis lika ledsen nu, som jag blev när jag insåg detta för två år sen. 
 
Den där vidriga jävla dagen för två år sen. Som jag aldrig kommer glömma.
Eller jag vet inte om det var själva dagen han dog på som var värst, eller om det var dagarna innan.
Jag minns inte riktigt hur det var, men under veckan tror jag, hade Christian ringt och sagt att pappa hade blivit körd från hans behandlingshem till sjukhus. Jag blev såklart orolig, men tänkte inte jättemycket mer på det. Tänkte att på sjulhus blir man ju frisk till slut.
Sen på torsdagen ringer Christian till mig igen, när jag sitter på jobbet. Minns att det var en Tannefors-dag. På den tiden jobbade jag egentligen ute i Malmslätt, fast var utlånad till Tannefors två dagar i veckan.
Christian sa att läkaren ringt upp och sa att hen tyckte att vi skulle komma dit. För det var inte så säkert att det här skulle gå så bra. Då slog det ju mig att det här kanske inte alls skulle gå bra. 
Jag körde i ilfart, med tårar i ögonen, till Nyköping för att hämta Christan och Helena (pappas sambo). Bilfärden från Nyköping till Eskilstuna där pappa låg varade en evighet. Det enda jag egentligen minns var att jag hade ett rätt snyggt nagellack som var svart och silvrigt och som jag målat själv. Det pillade jag bort av nervositet och panik de kommande dagarna. 
 
Dagarna på sjukhuset är en stor dimma. Det gick upp och ner. Ena stunden trodde man att det var kört, andra studen fanns det ett hopp att klänga sig tag i. 
Jag minns två känslor jag verkligen kände starkt när jag var där. Dels det självklara, att jag ville att pappa skulle bli bra. Han. Måste. Bli. Bra. 
Det andra, kanske inte lika självklara, var att jag ville därifrån. Att vara där och vänta, på det ena eller det andra, var den vidrigaste känslan av alla. Vi sov dåligt och för lite, eftersom vi inte ville lämna pappa ensam för länge. Man kunde inte göra så mycket annat än att bara vänta. 
 
På söndagen har jag för mig att Christian och jag bestämde att om det inte blev mycket värre skulle vi försöka åka till Nyköping en sväng för att fixa kläder eller vad det var. Kommer inte riktigt ihåg, men jag har för mig att vi hade nån sån plan. Men jag tror att det blev värre på söndagkvällen. Vi bestämde oss för att sova i skift, för att inte lämna honom ensam, IFALL något skulle hända. 
Jag tror jag fick sova till typ 2 eller 3 kanske. Sen ringde Christian och sa att han behövde sova lite. Jag vet att jag kände sån ångest när det ringde.
Dels för att jag var pisstrött och bara ville sova. Dels för att jag var livrädd för att få ett dåligt besked. Hela den där helgen vet jag att jag var livrädd att min telefon skulle ringa när jag låg och sov. Flera veckor efteråt hade jag att höra min ringsignal på telefonen, för den påminde mig om känslan på sjukhuset. 
 
Så. Vi byttes av, min lilla bror gick och sov. Jag varvade mellan att sitta hos pappa, och sitta på en bänk utanför pappas rum, för att ge honom lite space. Ibland grät jag. Jag minns att sköterskorna som hade nattpasset var så fina. De kom med fika, vatten, filtar, kramar och var allmänt fina. 
Sen kom det där, som aldrig fick hända. Jag kom in till pappa, och tyckte att han hade börjat andas konstigt. Typ ryckigt, och andetagen kom inte så ofta som de borde.
Jag sa till en sköterska.
Och där kom orden som skär i mig ännu idag.
"Jag tycker du ska ringa och väcka din bror, för nu är det inte långt kvar".
 
Jag vet inte hur lång tid det tog, men vår pappas liv rann sakta ur honom medan jag och Christian satt på varsin sida och höll hans hand. Att han skulle få vila nu. Att han inte skulle ha ont längre. Att han hade kämpad på så duktigt och inte skulle behöva kämpa mer nu. Att vi älskade honom och att han var världens bästa pappa.
 
Sen dog han. 
 
I ottan, måndagen den 30 mars 2015 dog min pappa och jag kommer hata den här dagen i resten av mitt liv. 
 
 
Det är så jävla många bra saker han har lärt mig. Att skratta åt saker när man är arg, ledsen eller frustrad. Att inte vara rasist. Att läsa böcker. Att gilla tekniska prylar. Att dricka irish coffee. Att rösta rött. Att lyssna på hårdrock. Att gilla katter. 
 
 
Fy fan, jag inser att jag borde kanske skrivit det här inlägget mycket tidigare. Kanske hade det varit bra att skriva av sig. Men antagligen har jag inte varit redo för det.
Men nu känns det rätt skönt. Fast på ett smärtsamt sätt, såklart.
 
Avslutningsvis.
Jag saknar dig så att det gör ont, pappa. Må du vara på ett ställe där det finns öl, livet inte gör ont och det finns många katter att gosa med. Jag älskar dig. 
 
 

Allt funkar ganska bra just nu

 
Ja, jag tänkte ju att det kan vara trevligt att skriva av mig lite när jag är pepp för en gång skull.
Så det här stället inte enbart blir föremål för ett evinnerligt gnäll.
 
Men ja. Allt funkar rätt bra just nu.
Jag följer mig plan, ganska bra. Absolut inte fläckfritt, ska jag väl säga.
Ibland äter jag göttigheter utan att exakt räkna att det är 150 g. Förut smakade jag en liten saltgodis av min kontorsgranne, utan att det är helg.
I morse ställde jag in spinningpasset, för att jag hostade massor igår, hade värk i kroppen och frös. Var helt säker på att jag skulle bli sjuk och att febern var på intåg, men idag vaknade jag upp och kände mig okej.
Hostandet kvarstår lite grann, och jag blev ovanligt varm av att cykla till jobbet i morse, men i övrigt mår jag bra.
 
Ibland är man inte på topp, och då får man ställa in såna saker, tänker jag.
Jag är inte felfri, jag är inte värsta hälsogurun, men för första gången på länge känner jag att jag har nån form av balans, och jag känner mig rätt stabil.
Jag ser faktiskt fram emot att träna eller röra på mig ibland. Ibland har jag ingen lust, men jag känner ingen sån ångest som jag tidigare lidit av.
 
Jag känner nästa aldrig nåt behov av att trycka i mig en hel påse ostbågar för att jag känner att livet är trist. Jag får lite för mycket sug efter skitmat när jag umgås med vissa personer, men fortfarande.
Det är en sån sjuk skillnad från innan.
Om man tittar på de två åren som varit, är det som natt och dag. Och det känns bra. Som jag levde då, kanske jag behövde göra då. Men nu behöver jag leva såhär, och det är bra.
 
Jag känner mig lugn. Inte deppig.
 
Min teori om PMS'en där vet jag inte om den stämde, för nu hade jag mens förra veckan och hade inga deppkänningar över huvud taget.
Kanske är oregelbundet. Kanske är det andra saker som gjorde att jag kände mig deppig.
Jag vet inte. Det får vi se.
 
Jag har fortfarande en del smådippar, men det gäller typ uteslutande jobbet. Det är fortfarande alldeles för lugnt, och det tär på mig att ha så jävla tråkigt på jobbet.
Jag märker ju, att så fort jag har nåt att göra och tar tag i det, så blir det roligt. Jag blir peppare. Så fort jag inte haft nåt att göra på ett tag sjunker peppen. Men just nu finns det inget att göra åt saken, så det är bara att bita ihop. Det kommer gå bra.
 
I söndags/måndag var jag väl iofs inte helt på topp heller, men det kan ju bero på att jag hade världens bakfylla i söndags. 30-årsfest för Maja i Sthlm, som var sjukt kul och lyckad, men söndagen. Vi ska inte ens prata om det.
Efter en sån bakfylla känns faktiskt hela livet lite jobbigt. Men det gick över så fort veckan kom igång.
Så nu är allt frid och fröjd igen.
 
Kanske är det för att jag har jobbat lite de senaste 3 timmarna. Haft nåt att göra! Yay! Det gav mig en liten kick, och nu känns allt på topp. Det tyder i alla fall på att jag gillar mitt jobb, när jag väl har nåt att göra. Det är bra.
 
Tror faktiskt att det hänt nåt på vågen också. Helt plötsligt bara. Vet inte om det bara var tillfälligt, hur mycket vätska och annat som finns i systemet eller så, men ändå. Men detta såg jag i torsdags, och det var ju ingen officiell våg-dag. Och sen efter helgen var det ännu mindre, och det kan ju lika gärna varit ett resultat av söndagens bakfylla. Det får vi se. Men det kändes trevligt oavsett.
För det jag såg på vågen, båda gångerna, var faktiskt fucking tvåsiffrigt. Det är så skönt att komma under den där hemska jävla vidriga siffran som bara går att få superångest av att titta på.
Kanske swoshar det upp till det gamla vanliga om ett par veckor igen, men det skiter jag i.
Nu vet jag att det KAN hända nåt, och det är huvudsaken.
 
Ikväll ska jag och Mathilda gå på bio och kolla på Skönheten och Odjuret. Tror den kommer vara awesome. Tycker det är lätt att bli lite småkär i Emma Watson och är övertygad om att hon kommer göra rollen som Belle asbra.
Då ska jag äta popcorn med gott samvete. Jag vägrar gå på bio utan popcorn, och jag känner att det är helt okej att tänka så.
 
 
Så ja. Vi hörs väl... :)

En liten endorfinkick.... (och jävligt låg maxplus)

 
... såhär på onsdagförmiddagen!
 
Alltså jag trodde ju aldrig att detta skulle ske, någonsin typ, men jag har alltså varit iväg på ett morgonpass spinning. 06.45 började det.
 
Jag hade antagligen aldrig gett mig in på det om inte Friskis hade legat så förbannat nära. För att spara tid tog jag cykeln dit och det tog väl ungefär 2 minuter att ta sig dit.
Gick bara upp ur sängen, klädde på mig, kammade håret och drog dit.
 
Jag var astrött och halvt döende när jag satte mig på cykeln, men så fort passet kom igång så försvann det. Till skillnad från förra veckan, då det gick pissedåligt på passet pga dålig instruktör och brutal halsbränna, så gick det bra idag. Jag kände att jag gav det jag orkade och gick därifrån pigg, glad och dyngsvettig.
Nu sitter jag på jobbet och är pigg och glad. Det brukar inte riktigt vara så på morgonen. Jag hatar mornar. Men lite motion hjälper tydligen till :D
 
Det som störde mig på passet var att jag fick fan inte upp min puls.
Jag har iofs aldrig gjort ett test för att ta reda på min maxpuls, men använder man en generell uträkning ska jag vill ligga på typ 190.
Men jag kom fan aldrig upp i mer än 162. Och då höll jag på att dö. Låg mest kring 150 och pendlade, och då var jag också riktigt andfådd.
Konstigt. Vet inte om det beror på att jag är så sjukt otränad, och att man stackars tunga kropp inte pallar ta sig upp i mer.
Men det slår inte ner mig. Det är bara att köra på och se hur det visar sig. Tänker att jag ska ta pulsklockan med mig på fredag när jag går på kettlebells och så om det är nån skillnad då. Kanske blir olika för olika träningsformer? Vi får se....
 
Förra veckan misslyckades jag btw med mitt träningsmål. Jag gick på spinning tisdag kväll, och hade tänk att gå på kettlebells på fredagen. Men jag fick aldrig någon plats. Hade reservplats och var säker på att jag skulle få en plats, men på fredag morgonen hade jag fortfarande reserv 2. Orkade inte chansa och släpa på träningsväska i onödan så jag sket idet.
Hade tänkt att jag skulle gå till F&S och göra ett eget pass på helgen, men jag fastande helt i Minecraft och hade ingen lust att göra nånting annat, så jag lät bli.
Dåligt, men det får vara så. Ibland gör man dåliga beslut. Bara jag inte gör det jämt. Får förlåta mig själv för det och köra vidare.
 
En positiv sak är att jag tror att jag ändrat mitt tänkande lite. För tillfället iaf. Förut har jag lixom alltid tänkt att jag tränar för att bränna kalorier, för att kunna gå ner i vikt. Idag när jag satt på cykeln tänkte jag verkligen att jag skulle träna för att bygga upp min kropp. För att den ska må bra. Jag tror det är en väldigt bra inställning. Hoppas jag fortsätter tänka så.
 
Nä, nu ska jag väl ta och jobba istället för att sitta här och svamla.
Todeloooooo!

Uppdaterad plan och lite pepp

 
Kan konstatera att utan att jag skrivit min plan svart på vitt, är det väldigt lätt att tumma på den. För att man kan ändra den lite i smyg i huvudet, för att man ska få synda.
Men ändå inga större synder ändå, så inget jag känner mig dålig över (tror jag).
 
Men. Ändå bäst att skriva ner den, tycker jag.
 
Så, nya planen för mars och framåt är: (för revidering om en månad eller två kanske?).
 
 
-         Gällande snabbmat, snacks, godis, övrigt socker.
Snabbmat i sällskap med andra – OK.  
Snacks/godis med andra = 150 g på helgdagar.
Bio, fika och såna saker är oxå OK, men fortsätt med eftertank - och gå inte all in. 
Lunch på jobbet – bara ”onyttigt” 2 ggr i månaden (pizza, hamburgare osv)
Själv – aldrig OK till vardags. Till helg – OK med max 100 gram per dag (helg = två dagar, fredag och lördag, eller lördag och söndag)
Bakispizza själv – OK en gång i månaden.

Här har jag alltså reviderat lite. Det beteende jag varit mest missnöjd med är väl att jag passat på att trycka i mig MASSOR med skit när jag väl haft sällskap, till exempel den där lördagen med Mathilda, och det är bara onödigt. Därför inför jag en regel på 150 g snacks/godis osv, för att jag inte ska kunna fuska allt för myckey.. Varför just 150 undrar vi kanske? Jo, för det är en halv chipspåse. Dvs man kan dela en sådan med någon.. Smart va? ;) 
 

-         Inga förbud när det gäller vilken slags mat jag ska laga hemma/matlådor. Får äta vad jag vill så länge det är lagad ordentlig mat.

Japp. Inga konstigheter. Ska försöka minska ner portionerna lite här, men det är inget jag ska mäta eller skriva upp, utan bara försöka tänker efter. 

 -           I slutet av månaden kan jag värdera hur månaden gått och se om det är nödvändigt att jag reviderar något inför nästa månad.

-         Alkohol i veckorna; undvik såklart, men OK med en AW då och då. Max fyra glas på en AW i veckorna gäller. Alkohol hemma, ett glas vin till matlagning tex - OK, men ska skrivas upp nånstans. 

-         Fika på jobbet:  kan vara OK med en bit om jag stannar upp och tänker efter först (åter igen, här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?).

Här fortsätter vi som tidigare, tycker det funkar rätt bra faktiskt. Blir inte så ofta, och jag tycker ändå det är rätt värdefullt "att få vara med" när det gäller fika och sånt. Det blir inte alltför ofta ändå. 

-         Inget bröd till frukost (ok till mellis ibland)

 Fortsätter som innan, men jag väljer att tycka att det är ok till mellis. Sen kan jag ju försöka undvika det för att jag vill, för att det är dåligt, däremot. 

-         Träning: 2 ggr i veckan. En gång kettlebells, främst fredag lunch på jobbgymmet. Sedan ett spinningpass valfri dag, men jag siktar på tisdag eller onsdag då det är pass på Friskis som passar bra då. 

- De grejer jag har begränsningar på, tex 2 ggr i månaden, skrivs upp i kalendern! Skriv även upp fika på jobbet.

Tänker iaf försöka på det, även om jag inte tänker se det som ett misslyckande om jag inte gör detta, så det är väl bara en halvregel då. 

 

Japp, det var det! Heja mig , det här fixar jag ju. 

Ska iväg på ett spinningpass om en liten stund. Känner för tillfället ingen träningsångest alls, det ska bli skönt att komma dit.

Känns lite dåligt att jag det inte blev nån träning alls förra veckan, trots att jag var förkyld vilket är en helt rimlig anledning till att inte träna. Men jag har gått i så många år och uppfunnit ursäkter till mig själv för att ställa in träning, så att jag lixom inte riktigt litar på mig själv. Är det en anledning på riktigt, eller hittar jag bara på för att slippa? Men jag VAR riktigt förkyld, så att.. Ingen träning. Även om jag tycker det var tråkigt att jag missade den där vasaloppspinningen, hade varit roligt! Men men, tror jag kan ta igen det senare i vår.

I fredags köpte jag även en ny cykel (den sportiga varianten), eftersom jag ska cykla tjejvättern i juni. Känns kul, att ha ett mål att jobba mot. Även om jag vet att jag kommer sitta på den där cykeln och tänka fler än en gång; vad faaan har jag gett mig in på? Säkert kommer en touch av ångest dyka upp här och där, men jag hoppas att det kommer vara övervägande pepp jag känner. Det är ju kul att cykla!

Det blev en hybrid, ungefär en sån jag ägde förr (den som jag cyklade tjejvättern och halvvättern på, som sedan blev stulen). Jag vågade inte ta en riktig racer, provcyklade en sån och kände mig fan livrädd, den var vinglig som fan, läskigt styre och så vidare. För min motivation så kände jag att det var säkrast att ta något som jag kände mig helt trygg med. Så, hybrid blev det. Naturligtvis röd och svart ;)
I helgen ska det blir 7 grader + och sol, så då ska jag försöka sa mig en liten kort provtur (den bor just nu hos Saja, eftersom hon var där dagen efter och köpte sadel och bor i närheten...). 

 

Ja, jo.. Det var väl det jag hade och berätta. Det pissiga måeendet är borta för tillfället, jag tycker inte längre att allt suger och känns meningslöst. Jag tycker väl inte att livet är asmegaspännande just nu, men det gör lixom inte så mycket. Det är vad det är, och jag är helt övertyga om att det bara kommer bli bättre.

Nu kööööööör vi =) 


2 månader, check.

Ja, nu  blev det ju aldrig så att jag la upp min förbenade plan här.. Kanske mest för att jag kan det utantill och jag skriver bara för mig just nu. Men. Nu tänkte jag, att eftersom jag tagit mig igenom två månader - så kan jag väl göra nån form av utvärdering.
Dels för att jag har alldeles för mycket tid över på jobbet, dels för det säkert kan vara bra för mig att titta tillbaka nångång när jag behöver inspiration.
 
Så, here it goes:
-         Gällande snabbmat, snacks, godis, övrigt socker.
I sällskap med andra – OK.  Här har jag inga problem känner jag. Undvik till vardags, när jag bara hänger med någon. Men middag, bio osv är OK med något. Här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?
Lunch på jobbet – bara ”onyttigt” 2 ggr i månaden (pizza, hamburgare osv)
Själv – aldrig OK till vardags. Till helg – OK med max 100 gram per helg.
(om jag mot förmodan skulle börja dejta någon/bli ihop med någon måste jag tänka över om denna person skulle höra till själv-reglerna eller i sällskap-reglerna.)
Bakispizza själv – OK en gång i månaden.
 
Nästan check! Jag bröt mot detta typ tre gånger, och alla gånger var förra veckan när jag mådde skit. Popcorn tisdag, chokladbollar i lite mer än 100 gram fredag/lördag och sen chips-lunch i söndags.
Och sen kan jag ju motvilligt erkänna att jag har gjort många onödiga saker som faktiskt är OK enligt dessa regler. Som när jag umgås med Mathilda - passa på att köpa både chips och ostbågar bara för att jag "får"? Nej, det var bara onödigt, för inte fan gav så stor mängd särskilt stor njutning. Hade räckt med lite grann. Menmen, lärpoäng till mig iaf.
Resten har gått bra, tror jag ätit bakispizza själv en gång, och då behövdes det verkligen kände jag.
Annars har jag lyckats hålla mig inom ramarna och det har känts relativt lätt!

-         Inga förbud när det gäller vilken slags mat jag ska laga hemma/matlådor. Får äta vad jag vill så länge det är lagad ordentlig mat.

Ja.. Jo. Jag har inte varit så bra på att laga mat. Ofta har det blivit nåt snabbt, mackor eller en stekt tortilla med lite ost i. Men det är ju sååååå tråkigt att bara laga till sig själv så. Men.. Ja. Halvbra betyg där kanske?

 -           I slutet av månaden kan jag värdera hur månaden gått och se om det är nödvändigt att jag reviderar något inför nästa månad.

Jag gjorde inte det månad nummer 1 förutom i huvudet, men å andra sidan bestämde jag att jag skulle fortsätta exakt likadant. Nu utvärderar jag för fullt så.. Check!

-         Alkohol i veckorna; undvik såklart, men OK med en AW då och då, bestäm alltid innan hur många glas jag får ta – max 4.
(jag glömde fundera på hur jag bör göra hemma när jag är ensam, typ matlagar-öl och sånt. Låter det vara oreglerat tills vidare men jag måste skriva upp varje gång jag dricker alkohol i min kalender Kolla i slutet på månaden om det är ok mängd eller om jag behöver begränsa det!)

 Check. Max 4 sket sig i torsdags när jag o Helena bestämde oss för att gå crazy och bli jättefulla. Men om man applicerar klyschan undantaget som bekräftar regeln, så check! Sista månaden har jag knappt druckit nån slentrian-alkohol alls, i och med att jag bestämde att jag var tvingen att skriva upp den kände det inte lite motiverat längre...

-         Fika på jobbet:  kan vara OK med en bit om jag stannar upp och tänker efter först (åter igen, här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?).
Kan fortfarande bli bättre, men ja. Jag har tänkt efter. Jag har varit sugen varenda gång, så det har väl gått både bra och dåligt.. Men ändå.. Check!

-         Inget bröd till frukost (ok till mellis IBLAND, vid tidsbrist tex)

 Check. Bara ätit bröd till frukost när jag haft sällskap, kanske nån helg själv också? Men inte till vardags. Sen har jag ätit en del bröd till mellis och sånt ändå, som jag känner att jag kanske varit lite väl frikostig med. Men ändå.. Check!

-         Träning: 3 ggr i veckan. Nytt beslut, jan 12: tränings-måndag infört! Varje måndag ska jag till friskis tid: (försök hitta tid som det är lite folk) börja med 18!  Endast OK att  boka om ifall det är nåt speciellt/viktigt.
Övriga 2 ggr ok med vad som helst (promenad osv)
(Detta mål bör jag nog justera varje månad??)

 Bara halv-check. Träingsmåndagen har funkat jättebra sen jag införde den, förutom att jag bytt dag några gånger, men huvudsaken - jag har genomfört det. Tränat på ett gym en gång i veckan, totalt 7 gånger eller vad det blir. Däremot har de där övriga, promenaderna, gått åt helvete. Det är helt enkelt för jävla tråkigt. Jag uppskattar det inte för att genomföra det. Jag kanske borde, men ja. Jag tog ett aktivt beslut nångång i att skita i det, utan att det var den andra träningen som var det viktiga, så så fick det  bli.

De grejer jag har begränsningar på, tex 2 ggr i månaden, skrivs upp i kalendern! Skriv även upp fika på jobbet.

Bara halvcheck. Den där kalendern blir ju astråkig att fylla i till slut. Så det höll i en månad ungefär, tills jag tröttnade och höll allt sånt i huvudet istället.

-----

 

 

Så ja, allt som allt, bra jobbat Matilda. Jag har tummat på en del regler, men det viktigaste är att jag faktiskt tänkt på dom, och mestadels följt allt.

Jag är väl inte helt nöjd över att jag har tummat på en del  grejer, men jag väljer att fokusera på att jag faktiskt gjort det här - det är en STOR förbättring sen innan och det är faktiskt det viktigaste.

Jag har till stor del slutat med det destruktiva ätandet som består i att hetstrycka i sig chips, eller att äta snabbmat var och varenda dag. Jag har tänkt på vad jag stoppar i mig och faktiskt känt mig motiverad nästan hela tiden.

Så tamejfan, bra jobbat Matilda!!! Hurra för mig.

 

Nu är det bara fortsättnigen kvar ;) 
Egentligen bara fyra månader, eftersom jag lovade mig själv att bara hålla på med det här ett halvår. Men när jag sitter såhär och skriver så känner jag att detta måste fortsätta även efter detta halvår. Såklart.

Nu är det en ny plan för mars som gäller.

Ska försöka lägga upp den här, för att få det svart på vitt och.

Den största förändringen blir väl att jag tänker lägga in ett träningspass till i veckan.
Ett kettlebells-pass, antagligen mestadels fredaglunch då det är ett pass på jobb-gymmet. Och sen sett spinningpass, eftersom jag låtit mig övertalas till att vara med i Tjejvättern i juni.
Vilket också innebär att jag ska köpa ny racer-cykel. Ska åka och spana efter cykel med Saja på fredag.
Känner mig faktiskt pepp och träningsångesten lyser med sin frånvaro. Den kommer garanterat nångång, men det får vi hantera då.

 

(så kan vi bara försöka ignorera faktumet att jag känner enorm stor frustration över att det inte hänt ett skit med vikten... men det har jag redan whinat om flera gånger så det orkar jag inte göra nu.. men jag återkommer säkert angående det... :P) 


RSS 2.0