Att göra eller inte göra

 
Ibland tänker jag... att det är så sjukt mycket som jag vill eller velat göra, som aldrig blir av.
 
Åh, jag vill tatuera mig mera, jag vill gå en matlagningskurs, jag vill lära mig spanska eller tyska, jag vill klara av att springa en mil eller blir så stark att jag kan gå steggång.
Finns så många såna grejer jag har tänkt på att jag vill göra, men det blir aldrig av.
 
Varför?
 
Vill jag det inte riktigt mycket? Saknar jag motivation? Saknar jag ork och styrka?
Jag vet inte.
 
Det känns som att de senaste åren bara vart så... mjäkiga. Att jag varit mjäkig.
 
Vad har jag egentligen genomfört? Typ inget.
Visst, jag har väl uppenbarligen gjort ett bra jobb på jobbet, för där vet jag ju att jag uppskattas. Men jag tycker inte jag ansträngt mig så mycket. Helt ärligt tycker jag att min framgång på jobbet bara har kommit gratis. Jag går dit och gör det jag behöver, mestadels tycker jag det är kul oxå lyckligtvis, och så får jag credd för det. Asbra. Jag är väl uppenbarligen duktig, men jag har lite svårt att ge mig själv credd för det eftersom jag inte tycker att jag ansträngt mig så mycket. Jag gör ju bara det jag ska.
 
Jo, jag tror väl att jag varit en bra vän oxå. Hoppas jag. Jo, det är klart jag har, annars skulle jag inte ha så många vänner. Men det kommer så naturligt, att det inte heller är en ansträngning.
 
Så. Det jag nu kom fram till, precis i skrivande sekund, är att jag lixom inte anstränger mig särskilt mycket. Över något. Jag bara glider med strömmen och gör det jag måste för att leva.
Allt extra man behöver göra för att komma nånstans, bara händer inte.
 
Det är inte så att jag vill sitta här och klanka ner på mig själv, säga att jag är dålig. För det vet jag att man inte kommer nånstans med.
 
Men. Jag vet inte. Jag vill anstränga mig. Jag vill förverkliga saker jag tänker att jag vill göra. Jag vill genomföra saker. Jag vill känna styrkan och motivationen att genomföra någon jävla sak. Mer än att ta mig genom vardagen och överleva.
 
Men jag vet inte var jag hittar den styrkan. Jag vet inte var jag ska få orken ifrån.
 
Jag vet inte var den tog vägen, den där orken. När jag var student hade jag tusen boller i luften och var iväg på grejer hela tiden. Det var ju inte många kvällar jag satt hemma och gjorde ingenting.
Nu känns det som att det är det jag gör mest.
 
Jag vill inte vara en sån person. Det kommer inte ta mig någonstans.
 
Men som sagt. Jag vill inte hur jag ska genomföra det.
 
Jag känner ingen glöd. Någonsin.
 
Bara tillfällig sådan, när jag kommer på nåt jag vill. Sen bara dör det. Det blir aldrig av.
Jag vet inte varför.

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0