Det som är bra

 
Så. Snart har det gått fyra veckor med mina "riktlinjer" och det står fortfarande still på vågen.
Ja, jag är fortfarande lite besatt av den där siffran, trots att det inte var alls det jag skulle fokusera på.
 
Men. Det gör jag. När det inte händer något börjar jag, som jag skrev förra veckan, att fundera på vad jag inte gör bra nog. Klankar lite ner på mig själv.
Glömmer bort de superbra förändringar jag faktiskt gjort.
 
Så nu ska jag försöka peppa mig själv lite genom att lista de saker jag faktiskt gjort på dessa snart 4 veckor.
 
- Jag har inte ätit chips eller ostbågar, alls.
- Jag har inte ätit någon snabbmat ensam.
- Jag har faktiskt inte ätit något hemma för ätandes skull, jag har bara ätit när jag är hungrig.
- Jag har cyklat / gått till jobbet alla dagar, bilen står oanvänd.
- Jag har varit på friskis två gånger.
- Jag har varit på ett flertal promenader
- Jag har varit ganska så ekonomisk
- Jag har inte brutit mot någon av mina riktlinjer.
 
 
Det är många bra förändringar jag gjort. Det räcker faktiskt, för nu.
jag borde försöka fokusera på att må bra över det faktumet, istället för att klanka ner på mig för att jag inte gör det "perfekt".
Strunta i den där jävla siffran och bara ge dig själv lite jävla credd, Matilda.
 

Att göra eller inte göra

 
Ibland tänker jag... att det är så sjukt mycket som jag vill eller velat göra, som aldrig blir av.
 
Åh, jag vill tatuera mig mera, jag vill gå en matlagningskurs, jag vill lära mig spanska eller tyska, jag vill klara av att springa en mil eller blir så stark att jag kan gå steggång.
Finns så många såna grejer jag har tänkt på att jag vill göra, men det blir aldrig av.
 
Varför?
 
Vill jag det inte riktigt mycket? Saknar jag motivation? Saknar jag ork och styrka?
Jag vet inte.
 
Det känns som att de senaste åren bara vart så... mjäkiga. Att jag varit mjäkig.
 
Vad har jag egentligen genomfört? Typ inget.
Visst, jag har väl uppenbarligen gjort ett bra jobb på jobbet, för där vet jag ju att jag uppskattas. Men jag tycker inte jag ansträngt mig så mycket. Helt ärligt tycker jag att min framgång på jobbet bara har kommit gratis. Jag går dit och gör det jag behöver, mestadels tycker jag det är kul oxå lyckligtvis, och så får jag credd för det. Asbra. Jag är väl uppenbarligen duktig, men jag har lite svårt att ge mig själv credd för det eftersom jag inte tycker att jag ansträngt mig så mycket. Jag gör ju bara det jag ska.
 
Jo, jag tror väl att jag varit en bra vän oxå. Hoppas jag. Jo, det är klart jag har, annars skulle jag inte ha så många vänner. Men det kommer så naturligt, att det inte heller är en ansträngning.
 
Så. Det jag nu kom fram till, precis i skrivande sekund, är att jag lixom inte anstränger mig särskilt mycket. Över något. Jag bara glider med strömmen och gör det jag måste för att leva.
Allt extra man behöver göra för att komma nånstans, bara händer inte.
 
Det är inte så att jag vill sitta här och klanka ner på mig själv, säga att jag är dålig. För det vet jag att man inte kommer nånstans med.
 
Men. Jag vet inte. Jag vill anstränga mig. Jag vill förverkliga saker jag tänker att jag vill göra. Jag vill genomföra saker. Jag vill känna styrkan och motivationen att genomföra någon jävla sak. Mer än att ta mig genom vardagen och överleva.
 
Men jag vet inte var jag hittar den styrkan. Jag vet inte var jag ska få orken ifrån.
 
Jag vet inte var den tog vägen, den där orken. När jag var student hade jag tusen boller i luften och var iväg på grejer hela tiden. Det var ju inte många kvällar jag satt hemma och gjorde ingenting.
Nu känns det som att det är det jag gör mest.
 
Jag vill inte vara en sån person. Det kommer inte ta mig någonstans.
 
Men som sagt. Jag vill inte hur jag ska genomföra det.
 
Jag känner ingen glöd. Någonsin.
 
Bara tillfällig sådan, när jag kommer på nåt jag vill. Sen bara dör det. Det blir aldrig av.
Jag vet inte varför.

Att inte duga åt sig själv.

 
Nu har jag varit igång och tänkt igen!
Denna gång på detta att man ofta inte duger åt sig själv. Trots att man försöker, gör något jävligt bra, så är det inte riktigt tillräckligt.
Tror nog att det är fler än jag som upplever det!
 
Jag satte ju upp några mål för i år. Eller ja, för ett  halvår egentligen, men som alla andra började jag med detta efter nyår.
Det är inga konstigheter egentligen. Det är fortfarande ett normalt jävla liv jag ska leva. Ingen extremdiet eller så.
För det har jag ju märkt att jag inte klarar av särskilt länge. Har lixom ett behov av att leva ett normalt liv, men det hindrar mig ju inte från att bli bättre, såklart.
Så jag tänkte att jag skulle prova lagom. Jag är extremt dålig på lagom, men nångång ska jag väl lära mig. Skitsamma, målen handlar om att inte trycka i sig chips eller annat när jag är ensam, inte äta pizza hela tiden, röra lite grann på sig, osv. Små, enkla saker, som jag ändå tror kommer göra en stor skillnad, i och med att jag levt så jävla onyttigt de senaste åren.
Ät vad fan jag vill, men begränsade gånger. Igen, får lägga upp målen här nångång, men det var inte det jag ville prata om nu...
Det här ska jag i alla fall göra ett halvår, sen får vi se vad som händer. Men ett halvår kan jag göra, för det är fan inte en stor del av mitt liv, om man jämför med hur länge jag "varit dålig".
 
Nu har jag ju snart hållit på med det här i tre veckor. Det är inte särskilt länge, men ändå. Jag har gjort det. Jag har börjat, jag har hållit mig till mina restriktioner. Men ändå så ställer jag mig nästan tvångsmässigt på vägen var och varannan morgon och kollar om det hänt nånting. Trots att det inte är en del av målet. Såklart vill jag ju att ett resultat av detta är att jag går ner i vikt, det går ju inte att förneka, men huvudmålet är ändå att få nån form av balans i livet och må bra. Få en glad och frisk kropp.
 
Så. Jag ställer mig på vågen och ser att jag bara gått ner 0.5-1 kg. Tycker att det är lite dåligt. Att jag kanske borde göra ännu bättre ifrån mig, skära ner om andra saker. Vad gör jag för fel? Jag gör nog inte tillräckligt?
 
Men för i helvete Matilda. Jag gjorde upp den här planen för att det SKA vara bra nog.  Det är fortfarande en stod förbättring. Jag lever ganska normalt nu.
Det är inte meningen att jag ska rasa i vikt på kort tid.
 
Jag gör precis rätt och jag är jävligt bra. Det är bra nog. Jag är inte dålig.
OK?
 
 

En reflektion eller två efter helgen som gått...

 
Jag har kommit fram till en sak, eller två. Eller jag har nog kommit på många saker som jag vill skriva om egentligen, men jag glömmer ju ständigt bort det.
Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på nånting och sen typ "hmm, det där borde jag skriva om på bloggen", mest för att jag kanske vill komma ihåg det till senare eller så..
Ofta tänker jag till och med i bloggtankar när jag sitter och funderar på saker, blir nästan som en berättar röst i mitt eget huvud, som ett litet utkast till senare. (ja, jag är lite knäpp)
 
men sen blir det ofta så att jag inte tar mig tid till att skriva ner det jag har tänkt. vilket är synd.
eller ja. eftersom som det inte blev av, så var det väl kanske inte så viktigt.
jag vet inte....
 
hur som helst.
det jag kom fram till idag, när jag var ute och gick.
 
Det har varit en väldigt lugn helg, jag har inte umgåtts med en käft. Eller jo, men inte IRL.
Det var nån utgång som Helena ville ha med mig på i fredags, men jag kände verkligen inte för att gå ut. Alls, även om det kunde bli lugnt.
Vet inte om jag har tröttnat lite på det? Eller så är jag bara nere i en dipp. Skitsamma, hur som helst...
 
Jag kom hem i fredags eftermiddag efter jobbet och blev sådär uppgiven. Livet kändes astråkigt. Jag ville inte gå ut, och då verkade det inte som det fanns något kvar att göra alls. Resten av dom jag brukar umgås med var upptagna på sina håll, antog jag (för såklart har jag ju inte frågat precis alla heller, direkt...).
Jag grät nog till och med en skvätt för att mitt liv kändes så träligt.
Den vanliga singelångesten såklart.
Och att jag fortfarande inte tagit tag i mitt liv vad gäller ekonomi och hälsa. Inte ens skaffat en enda lite hobbyjävel, förutom att kolla på serier, spela mobilspel och läsa en och annan bok. Allt sånt blir väldigt segt i längden av nån anledning. Jag kommer till senare varför jag inte tycker att såna saker håller i längden a tt underhålla sig med, enbart.
 
Sen lyckades jag få igång minecraft på datorn, efter många om och men. Min bror har tipsat mig lite om en speciell mod av minecraft, som jag tyckte verkade rolig, som jag oxå såg honom spela lite på i julas.
jag har ju typ inte spelat minecraft på 3 år, för att jag tycker att det suger upp alldeles för mycket av min tid, men  tid var ju exakt vad jag hade över nu.
 
Så. datorn segade lite, men det gick igång till slut.
och jag har nog spelat bort ungefär hela helgen.
eller nä, inte hela. men halva eftemiddagen och hela kvällen. iaf åtta timmar om dagen, fredag-lördag-söndag.
 
Sen har jag faktiskt tagit en promenad både igår och idag. idag i nästan två timmar, för jag gick milen i Vidingsjö. det var faktiskt riktigt trevligt, jag lyssnade på podcastar och solen sken. Men det gick jävligt långtsamt för att det var sjukt isigt och därmed halt som fan. lyckades gå på sidan av stigen för det mesta, men det var lite knepigt att ta sig fram.
menmen, trött i benen och svettig efteråt, så det gav en hel del.
och det var alltså då jag kom fram till detta;
 
Insikt nr 1 - Att spela Minecraft i helgen har gjort att jag inte tänkt så mycket. Jag tror att jag tänker för mycket, mest hela tiden. Jag har för mycket slötid som ger tillfälle att tänka. När jag får för mycket sån tid, så slutar tankarna alltid i nåt negativt. Därför blev det faktiskt en väldigt bra helg på det viset. Inte en enda gång sen i fredags kväll när jag började spela har jag tänkt en negativ tanke eller känd mig deppig.
(sen kan man ju ifrågasätta detta och undra om jag inte bara skjuter bort "problemen" jag tänker på, men jag tror faktiskt inte det.... det är lixom ändå inte såna saker som jag kan göra nåt åt, som jag går och tänker på..)
Så action på det? Jag borde sysselsätta mig mer med saker som inte ger utrymme för så många tankar!
Spela Minecraft, träna, promenera. Säkert fler saker, som jag inte vet än??
 
Defintivt läsa och kolla på serier OXÅ, men inte så mycket som jag gjort på sistone. Man kan inte koncentrera sig på det hur många timmar som helst, så man pausar, eller svävar iväg.
 
Insikt nr 2 - Att hålla mig såhär "upptagen" som jag gjort, innebär att jag slentrianäter betydligt mindre. Eller inte alls, egentligen. För jag har bara pausat spelandet när jag blivit hungrig. Inte en enda gång har lixom varit sugen på att äta nåt utöver maten. Vilket är asbra.  (kanske mer om mina hälsoplaner i ett annat inlägg).
 
Sen är det såklart en stor jävla bonus att jag fått "umgås" med min bror så mycket! (och hans spelkompis Kajsa). När man spelar Minecraft förstår ni, är det rätt vanligt att man pratar med varandra på Skype samtidigt (röstsamtal alltså). Så ensamt är det ju inte att syssla med detta, även om man inte umgås "på riktigt".
 
Så ja - jag tror faktiskt att det har varit väldigt bra för mig att nörda in mig i Minecraft i helgen. Sen så får jag såklart lov att undvika att göra detta för mycket, får inte glömma bort det vanliga livet där ute oxå ;)
 
Och okej, anledningen till att jag inte bloggar så ofta är ju helt klart att så fort jag ska berätta nånting, insikterna som jag säkert kunnat sammanfatta på 10 rader, nu blev ett aslångt inlägg istället.
Men jaja, är man en ordbajsar som gillar att skriva blir det väl så...
(och så har jag konstaterat att jag skriver rätt jävla snabbt oxå när jag väl kommer igång, trots att jag inte har helt rätt fingersättning... det är ju säkert bra... ) :)
 
(och jävlar vad jag använder versaler inkonsekvent. eller ja, jag använder dem ibland, ibland skiter jag i att använda dem där de ska vara... fy på mig!!!)
 
 
Japp, det var skönt att skriva av sig. Tack bloggen!
 
Nu ska jag läsa några sidor, sen är det dags att sova. Sen är det måndag igen.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
 
Måndag är min nya fasta träningsdag har jag bestämt.
Kettlebellsmåndag! Eller jag får byta ut det mot nåt annat, men till Friskis ska jag iaf.
Måndag kl 18, eller om jag hittar en annan tid som är bättre på gymmet, får se.
Men ända til februari ut ska jag dit varje måndag, sen får jag se hur jag kan revidera min plan så att den blir ännu bättre.
 
Men mer om min plan i ett annat inlägg, för nu får jag fan sluta skriva.
 
Gonatt!

RSS 2.0