Skit oxå.

 
Jaha. Då var jag tillbaka igen. Snabbt denna gång.
Kanske för idag känns ungefär likadant som igår. Kanske lite bättre, men oxå sämre.
 
Bröt idag för första gången en av mina relger. Åt popcorn.
Känns väl lite sådär, men tycker ändå det var rätt lindrigt.
Äh, ska inte hålla på att ursäkta mig. Jag bröt det. Bryt ihop och gå vidare.
 
Jag är bara så himla frustrerad över att inget händer, och att det känns som jag gör det här i onödan. Jag vet väl egentligen att det inte är så, men det är känslan jag har just nu.
 
Jag satt här igen, en meningslös eftermiddag/kväll och gjorde ingenting. Jag var jättesugen på att tugga på nåt. Vet inte varför suget kom just nu, men jag antar att det var för att fylla nån form av tomhet. 
Ibland känns det verkligen så, ensamt.
En tom jävla vardag. Jag postar saker på instagram och facebook för att folk ska like'a och kommentera, för att på nåt sätt fylla tomheten. 
Det hjälper föga. Popcorn eller annat skit hjälper inte särskilt mycket heller, men det var så jag hanterade idag.
 
Det kändes naturligtvis inte bra efteråt. Men inte sämre heller egentligen. Det är bara att acceptera att det blev så, och gå vidare. Är inte sugen på att göra det igen. Ville väl bara testa att bryta mot skiten, göra nåt dåligt, och se hur det kändes. Ingenting som sagt. 
 
Bleh, fan vad desktruktivt det lät. Jaja. Må så vara. 
 
Här sitter jag och gnäller på livet i den största offerkoftan som finns. Fan vad jag hatar den där jävla koftan. Men jag blir inte av med den.
 
---
 
HA! Jag kom just på en sak. Kontant självanalyserande som jag är. 
Jag blir ALLTID lite deppig efter att jag har hookat med nån (haha, Skam-uttryck, charmigt Matilda...).
Vi behöver inte gå in på detaljer. Men jag hånglade lite i helgen. Det kommer aldrig bli nåt mer än så, så.. Ja, så är det nog bara.
Men oavsett om jag vill det eller inte, blir jag alltid lite nere efter en sån sak.
Inte för att det vard dåligt på något sätt, eller att jag ångrar det eller sådär.
Men...
Det är som att jag få smaka på det där jag egentligen vill ha. Lite närhet och ömhet. Och sen är det borta igen. Tillbaka till tomheten. 
Tomheten blir väl extra tydlig efter en sån sak, och därför blir jag lite deppig.
Hmm. Ja, makes sense på sätt och vis.
Eller så är det bara nåt skit jag hittar på för att förklara mitt sjuka humör.
Vet inte. 
 
Fan, om jag forsätter känna såhär en längre tid måste jag ju seriöst göra nåt åt det här. Såhär kan jag väl fan inte ha det? 
 
Waaaait a minute... Det var nästan en månad sen jag kände såhär sist. En månad. Hmm. Finns det en regelbundenhet i mina humörsvängningar? PMS kanske? 
Hmm. Tåls att fundera på.
 
Eller så är jag bara lite psycho helt enkelt. 

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0