Bryt ihop och kom igen.

 
Det har varit en dålig vecka för mig.
Det har jag, bokstavligen så klyschigt som det heter, brutit ihop och kommit igen. 
 
Efter att ha ätit chips till lunch (resten efter umgänge med Mathilda igår) och sedan insett hur jävla dålig och värdelös jag är, fick jag en rejäl svacka där tankarna lixom inte kunde sluta mala i huvudet. Hur misslyckad jag kände mig, hur dålig och är och hur mycket livet inte blev vad jag hade tänkt mig.
 
Sen gjorde jag nåt som fick mig att tänka på annat en lite stund (vi behöver inte gå in på vad, faktiskt) och sen fick jag ett uppåtryck utav bara helvete. Jag gick och duschade, veetade benen, rakade mig, blåste håret och... tog på mig träningskläderna. 
Efter ett kort återfall i en svacka på en halvtimme (där jag tänkte att jag hade hudcancer eftersom jag upptäckte en leverfläck på min mage jag inte sett förut (sen kom jag fram till att den är alldeles för rund och fin för att vara farlig(men ja, jag ska hålla koll på den!))), gick jag till Friskis och kettlade lite. Och nu sitter jag här. Relativt pigg och glad igen. Eller iaf vanlig. Relativt... :P 
 
Jag tänkte nämligen i väldigt onda cirklar förut idag. Nä jag vill inte gå och träna för att jag ser ut och känner mig som skit, och vill inte visa mig bland folk. Jag ser nog antaligen ut som skit för att jag inte tränar. Osv. Osv. Ja. Så jag gjorde vad jag behövde för att känna mig lite snygg och fräsch. Och då kunde jag tänka mig att visa mig bland folk igen. Sådär ja.
 
Man kan ju nästan ta mig för lite lätt bipolär när jag håller på såhär. Suck.
Men men.
Nu kanske den här jävla svackan är över för den här gången. Och dyker den upp igen i en regelbunden tid i månaden så tänker jag fan göra nånting åt det. PMS är inte något som är välkommet och behövligt i mitt liv just nu. 
 
Och nästa vecka går vi över i mars. Då ska jag göra om min plan. Eller steppa upp den snarare. Jag vet inte hur jag ska göra med ätande, men träningen ska jag steppa upp iaf. Så nu ska det bli ett kettlebellspass i veckan, och ett spinningpass. Jag testar en måndag och ser hur det känns, så får vi se vad det blir i april.
Ska försöka minska på portionerna lite oxå, för jag orkar. fan inte att vågen står still mer.
 
Om inte annat vore det faktiskt behändigt om magen kunde krympa lite i storlek fram till början på juni iaf. Då ska jag nämligen cykla Tjejvättern, och jag råkar veta att en liten (eller stor) tjockismage är lite lätt i vägen när man sitter ihopkrupen på en sportig cykel.
Så ja.
 
Funderar även på att vara med på "niomilaspinning" nästa söndag. Det är i princip ett fyratimmarspass som man cyklar samtidigt som man följer Vasaloppet. Testade det en gång på campushallen när jag tränade där, och det var faktiskt riktigt trivsamt. Och asjobbigt såklart.
Men varför inte rivstarta cykelsäsongen med det lixom? 
 
Eh, ja. Nu tror jag att jag har skrivit av mig för idag.
Vi får se om vi hörs om en månad när nästa deppryck är, eller om jag behagar höra av mig innan dess.
 
Haaaj. 

Skit oxå.

 
Jaha. Då var jag tillbaka igen. Snabbt denna gång.
Kanske för idag känns ungefär likadant som igår. Kanske lite bättre, men oxå sämre.
 
Bröt idag för första gången en av mina relger. Åt popcorn.
Känns väl lite sådär, men tycker ändå det var rätt lindrigt.
Äh, ska inte hålla på att ursäkta mig. Jag bröt det. Bryt ihop och gå vidare.
 
Jag är bara så himla frustrerad över att inget händer, och att det känns som jag gör det här i onödan. Jag vet väl egentligen att det inte är så, men det är känslan jag har just nu.
 
Jag satt här igen, en meningslös eftermiddag/kväll och gjorde ingenting. Jag var jättesugen på att tugga på nåt. Vet inte varför suget kom just nu, men jag antar att det var för att fylla nån form av tomhet. 
Ibland känns det verkligen så, ensamt.
En tom jävla vardag. Jag postar saker på instagram och facebook för att folk ska like'a och kommentera, för att på nåt sätt fylla tomheten. 
Det hjälper föga. Popcorn eller annat skit hjälper inte särskilt mycket heller, men det var så jag hanterade idag.
 
Det kändes naturligtvis inte bra efteråt. Men inte sämre heller egentligen. Det är bara att acceptera att det blev så, och gå vidare. Är inte sugen på att göra det igen. Ville väl bara testa att bryta mot skiten, göra nåt dåligt, och se hur det kändes. Ingenting som sagt. 
 
Bleh, fan vad desktruktivt det lät. Jaja. Må så vara. 
 
Här sitter jag och gnäller på livet i den största offerkoftan som finns. Fan vad jag hatar den där jävla koftan. Men jag blir inte av med den.
 
---
 
HA! Jag kom just på en sak. Kontant självanalyserande som jag är. 
Jag blir ALLTID lite deppig efter att jag har hookat med nån (haha, Skam-uttryck, charmigt Matilda...).
Vi behöver inte gå in på detaljer. Men jag hånglade lite i helgen. Det kommer aldrig bli nåt mer än så, så.. Ja, så är det nog bara.
Men oavsett om jag vill det eller inte, blir jag alltid lite nere efter en sån sak.
Inte för att det vard dåligt på något sätt, eller att jag ångrar det eller sådär.
Men...
Det är som att jag få smaka på det där jag egentligen vill ha. Lite närhet och ömhet. Och sen är det borta igen. Tillbaka till tomheten. 
Tomheten blir väl extra tydlig efter en sån sak, och därför blir jag lite deppig.
Hmm. Ja, makes sense på sätt och vis.
Eller så är det bara nåt skit jag hittar på för att förklara mitt sjuka humör.
Vet inte. 
 
Fan, om jag forsätter känna såhär en längre tid måste jag ju seriöst göra nåt åt det här. Såhär kan jag väl fan inte ha det? 
 
Waaaait a minute... Det var nästan en månad sen jag kände såhär sist. En månad. Hmm. Finns det en regelbundenhet i mina humörsvängningar? PMS kanske? 
Hmm. Tåls att fundera på.
 
Eller så är jag bara lite psycho helt enkelt. 

Piss.

 
Ja... Tystnaden har väl berott på det gamla vanliga, antar jag.
Allt har känts rätt bra, och då har jag inte haft något behov av att skriva av mig. (eller så har jag bara förträngt allt lite grann, jag vet inte, men det tar vi senare...)
 
Men nu känns ingenting bra. Allt känns bara piss.
Antagligen beror det väl på att mitt jobb är pigg. Eller ja, inte mitt jobb i sig, men situationen just nu. Jag har INGENTING att göra på jobbet. Det har ju varit för lite ett tag, men just nu är det ingenting. De senaste tre veckorna kanske jag har haft typ 10 timmars jobb totalt. 20 på sin höjd.
 
Och det känns inte som att min chef gör ett jävla piss för att göra nåt åt det. Vi sitter bara allihopa, inklusive han, och väntar på bättre tider.
Ingen stöttning, ingenting.
 
Jag har spenderat de senaste veckorna med att lyssna igenom samtliga avsnitt av creepypoden, och spelat en avancerad form av 2048. Det har blivit lite som en besatthet, antagligen för att kunna fördriva tiden.
Idag tog alla podavsntt slut, vet inte om det är det som gör att det känns extra hopplöst just idag. Nu måste jag uppfinna ett nytt sätt att fördriva tiden på.
 
Den förbannande jävla meningslösa tiden. Jag vet inte om det är detta, eller livet i allmänhet, som får mig att känna som att jag inte lever just nu. Går bara omrkring i ett jävla vakum och väntar på bättre tider. Ibland gör jag nåt kul. Får besök av mamma, brorsan, tar en AW, åker ut på landet..
 
Men de där sakerna är bara undantaget. Regeln är att ha förbannat jävla tråkigt hela tiden. På jobbet. Efter jobbet. 
 
Jag känner inte såhär varje dag, men ibland. Oftare och oftare. Idag extra mycket. 
 
Jag vet ju att det kommer bli bättre, vilket gjort att jag lixom orkat med skiten de senaste veckorna (jobbet alltså).
 
Men just nu, i denna sekund, misstänker jag att jag kommer bli galen om jag måste sitta på den där jävla skrivbordsstolen en enda dag till utan att göra något meningsfullt. 
 
 
Och självklart växer frustrationen att vikten fortfarande står helt jävla stilla.
När jag åt godis, snabbmat eller chips typ varenda jävla dag, stod jag still i vikt i typ 3-4 månader.
När jag har förbättrat mig på så himla många punkter och är tio gånger bättre (ändock inte perfekt, men det är skitsamma) så står jag oxå still i vikt.
Känns helt jävla meningslöst.
 
Precis som precis jävla allting känns sjukt jävla meningslöst just nu.
Bleh. 

1 månad avklarat.

 
Jahopp. Då har en månad av min plan/mina mål gått. Har fortfarande inte lagt upp dom här, obviously, och det beror mest på att jag har dem uppskrivna på jobbdatorn, och jag har glömt att maila mig själv dem.. Man bloggar ju inte så ofta på jobbdatorn lixom... :P
 
Anyways, jag vill bara berömma mig själv lite. I did it! Jag har inte ätit nåt snacks, godis, snabbmat, annat skit när jag varit själv. Dvs inte "tröstätit" ett dugg. Det är bra.
Jag har faktiskt inte ätit ett enda chips på hela månaden. Jag "får" ju i sällskap, men det har lixom inte blivit så. Däremot har jag ätit popcorn en gång, men det var på en helg, och jag har bestämt att jag får äta 100 g av vad som helst på en helg, om jag skulle spendera helgen själv. För att det inte så bli för svårt, och att man KAN unna sig lite grann lixom. Men jagh ar bara utnyttja det en gång, så det är jag rätt nöjd över. :)
 
Okej, det var nog i gränsvärlden på att byta regler igår kanske. Jag är hemma förkyld, och när man bara går  hemma och gör ingenting så är det väldigt lätt att äta saker.
Jag köpte glass. Jag funderar ganska länge på det, för jag har inte skrivit nåt om glass i min plan. Antagligen hör det ju till godis, snacks osv, men jag tänkte att nog måste man väl få äta lite glass när man är sjuk?? Så jag tänkte mentalt att glass är okej, men en (liten) skål om dagen om man är sjuk. Måste lägga till det i min plan!
 
I övrigt, om man ska säga nåt om förbättringsområden, har jag väl upptäckt att jag är sjukt bra på att utnyttja krypjhål i min plan. Såna saker som jag inte specat att jag får/ inte får. Kan jag hitta ett kryphål, då har jag nog sett till att utnyttja det "till mig fördel". Därför är det nog viktigt att denna planen får vara justerbar, så jag kan fylla igen dessa kryphål. Så fort jag är tillbaka på jobbet och kommer åt mitt lilla dokument, ska jag uppdatera det för att döda några av dessa kryphål.
 
En av dessa, till exempel, var ju att jag skrivit att  det är okej med AW på vardagar då och då, men jag ska bestämma innan hur många glas jag får ta, och max 4. "undvik alkohol i övrigt". Jättebra, klart jag undviker, men det är ju jätteflummigt så det går ju att tolka hur man vill.
Så får jag ta en öl en vardag hemma när jag är själv? Det hade jag inte funderat på. Så det fick jag tydligen. Men sen kom jag på att det kanske inte är asbra, så jag medlade med mig själv att jag iaf var tvungen att skriva upp så fort jag drack alkohol, för att se om det blir för mycket eller inte.
Den metoden har faktiskt gjort att jag struntat i att ta några gånger när jag varit sugen. Bara för att jag inte vill skriva upp det. Bra grej!
Alkohol lär ju sabba sjukt mycket om man vill gå ner i vikt. Jag vet det. Men samtidigt är jag ju inte direkt beredd att ge upp det. Men försöka minska, visst. Men vill ju fortfarande ha en liv lixom... ;)
 
Jag har oxå promenerat misnt två dagar i veckan. Jag har börjat med träningsmåndag, vilket innebär att jag måste gå till Friskis varje måndag och göra nånting. Har bytt till tisdag en gång för att det passade min vecka mycket bättre. Men måndag, eller tisdag om det behövs, måste jag dit och göra nåt. Varit där tre gånger hittills, och det har känts bra. Ska defintivt fortsätta med det. Det ska öka succsessivt detta tänkte jag, men det får vara såhär en månad till åtminstonne. Sen får vi se.
Och så har jag ju cyklat till jobbet alla dagar utom två! Det är bra. Har använt min bil sjukt lite denna månad, och det känns gött. Bra för både hälsan, miljön och ekonomin!
 
 
Trots dessa ganska stora förbättringar har jag inte gått ner i vikt ett jävla gram. Vilket är jättestörigt, men det får vara så. Jag har gjort vad jag ska, och jag bör inte göra det svårare än såhär till en början, för det måste vara hållbart. Det här har funkat väldigt bra, är fortfarande motiverad att fortsätta osv.
Händer det inget med vikten om ytterligare ett par månader får jag väl justera planen ytterligare, men just nu känner jag bara att det är viktigare att jag fortsätter med detta utan att tröttna.
 
Har betämt att när jag har gjort detta en månad till, totalt två månader, ska jag få beställa dessa till mig själv:
https://www.zalando.se/anna-field-ankelboots-navy-an611na3q-k11.html
(som är tillfälligt slut, men jag hoppas att de kommer in så småningom!)
Har varit sugen på dem länge, men har inte blivit av att jag köpt dem. Men tänker att det är en asbra morot.
Ser oxå fram emot mina Ray-Bans som jag får köpa när jag gjort detta i ett halvår...
 
Heja mig!

RSS 2.0