Livet.

 
Livet. Ja, det är väl i princip det som har hänt sen sist jag skrev.
Jag kan ju inte påstå att det går asbra just nu. Det går inte asdåligt heller, om man ska försöka positiv. Men idag är en sån dag då jag helkännat känner att det fan inte går bra heller.
 
Jag kände att jag bara var tvungen att försöka skriva av mig, för att se om det hjälper.
 
För vet ni? Ibland gör livet så förbannat jävla ont.
För knappt två månader sen, 31 mars 2015, dog min pappa.
En dag som jag oroat mig för sedan jag var tonåring. Något man vetat länge att det fanns en risk att det kunde hända, med tanke på hans leverne (och hade pappa levt och pratat själv om det hade han gjort en rolig ordvits om LEVERne..).
Och så hände det.
Och helvetes jävla skit vad jag saknar honom.
 
Det är inte det att jag går omkring och deppar och gråter hela dagarna. Det är faktiskt chockerande sällan jag har gråtit över det den senaste månaden. Men de senaste veckorna har jag insett att det istället satt sig på min ork/motivation.
Roliga saker/helger är inte några problem, det är dom jag klamrar mig fast vid. Men dom vardagliga sakerna, "måstena", är pissigt jävla jobbiga att göra ibland. Jobba, träna, städa, laga mat? Näää fy fan, ibland känns det fanimej jobbigt att byta soppåse.
Det är värst i början på veckorna. De senaste två-tre måndagarna har jag inte varit på jobbet förrän kl 9, för att jag inte orkat gå upp innan dess. Inte för att jag inte vill gå till jobbet, jag behöver nog rutinen och jag älskar mitt jobb egentligen, jag ORKAR bara inte.
Allt jag vill ibland, är att bara ligga i soffan och kolla på serier eller glo i taket.
Men jag släpar mig till jobbet ändå, för att jag vet att jag över övertygad om att jag behöver det. Stanna hemma och deppa blir man ju bara deprimerad av?
 
Sen mot onsdag-torsdag blir det bättre. Jag rycker upp mig och allt blir lättare. På helgen kan jag göra roliga saker och glömma allt det jobbiga för en stund. Sen är det måndag igen. Bam.
 
Jag vet inte hur länge det tänker vara såhär men det är väl bara att genomlida. Idag är det måndag så idag känns allt rätt bajsigt. Stundvid hinner jag glömma bort allt, men nu när jag satt i soffan och kollade på senaste Game Of Thrones avsnittet, och det tog slut, TV'n blev svart och jag bara satt där och stirrade och började tänka och sen blev allt jävligt jobbigt.
 
Och när det känns just såhär vill jag inte prata med nån. Jag vil inte ringa nån, åka till nån och bli omhändertagen. Jag vill bara vara ifred och inte göra ett jävla skit när det är såhär. Så då gör jag det.
För jag vet ju, att det kommer kännas bättre väldigt snart igen. Så bit ihop och rid igenom skiten. Snart är jag glad igen.
Kom igen, Matilda.
 
 
Bland de allra sista orden pappa sa innan han dog, var när min bror frågade "var har du ont någonstans" när pappa jämrade sig, och pappa svarade "i livet".
 
Jag har fan oxå lite ont i livet just nu.
 

RSS 2.0