Typiskt.

 
Som jag skrev häromdan har jag haft lite svårt med löpningen. Får ont i smalbenen när jag joggar, eller till och med powerwalkar.
Det har i princip gått bra EN gång när jag varit ute, och det var för ett par veckor sedan när jag var ute i Vidingsjö. Jag hade tre teorier om varför det gick så himla bra just den gången:
1. Mina sporadiska träningsförsök har faktiskt gett lite resultat
2. Jag värmde upp i 30 minuter innan jag började jogga första intervallen.
3. Jag hade på morgonen ätit hotellfrukost, och laddat med kolhydrater.
 
Sedan blev jag förkyld och tränade inte på en vecka, men nästa gång jag försökte hade jag ont igen...
 
Igår ville jag testa en av mina teorier, så jag gjorde ett litet experiment. Jag ville se vad som hände om jag laddade med kolhydrater ännu en gång. Så till lunchen tog jag ett bröd till min sallad, och på eftermiddagen åt jag en apelsin.
Och hur gick det?
Toppen! Kände lite i benen i början, men ju mer jag kom igång ju mindre ont gjorde det!
 
Värmde upp i 10 minuter, joggade 5 min, gick 5. Tror det blev i 3 eller 4 varv. Sen när det bara var typ 1 km var på spåret tänkte jag att jag ville prova att springa resten av vägen, och sen passade jag på att jogga ända hem till huset oxå, så sista vändan blev 15 min jogg!
Det var naturligtvis asjobbigt, öm lite överallt och mycket flåsigt. Men det var jobbigt på rätt sätt! Kändes inte som benen skulle gå sönder osv. Asnöjd!

Det här är naturligtvis en ganska jobbig insikt.
Jag har kommit så långt med mitt tänkade, det funkar så bra med mitt LCHF'ande, jag har funint en bra balans! Visst, jag går inte ner så mycket, men inte upp heller - och jag känner mig stabil lixom.
Jag är rädd att om jag tillåter mig att äta lite kolhydrater inför träning kommer jag balla ur och börja fuska massor igen. Komma tillbaka till gamla vanor.
 
Jag VILL inte hamna där igen. Jag är för en gång skull nöjd med mig själv och vad jag gör, TROTS att jag inte går ner i vikt (eftersom jag insett att det kanske inte är det viktigaste...).
 
Det är lite dräpande att behöva omvärdera metoden som man tycker funkar så himla bra. Prova en ny vinkel. Det är fett läskigt! Fett läskigt för att jag är rädd att jag kommer faila.
 
Jag är så van att tänka att jag kommer faila så fort jag ska ge mig in på något, att jag hakar upp mig på det. Men vafan. Jag har ju hittat nåt som kanske kommer få träningen och funka! Och det viktiga är ju faktiskt att MÅ BRA, inte att lyckas följa nån diet!
 
Och VILL jag lyckas med det här kommer jag fixa det. Det jag VILL, KAN jag oxå.
 
Så det blir lite experimenterande framöver.. Ska  bli spännande. Men en sak är säger. Jag tror fortfarande på LCHF som fan, och det kommer fortfarande vara min grundpelare.
NU ska bara lite kolhydrater få hjälpa mig med träningen. De ska INTE bli mitt missbruk igen, utan min hjälp.
 
Nu kör vi!!
 

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0