Träna

 
Time for some gnäll!
 
Jag känner mig lite vilsen och frustrerad och trött när det gäller träningen!
 
Det känns som jag går i ständig uppförabacke och inget vill gå som jag önskar.
Missförstå mig rätt, klart det är jobbigt att ändra en vana osv, och klart det ska vara jobbigt att träna, men känner att det helt enkelt är för mycket motstånd.
 
Smalben som gör ont, ovansida på fot som gör ont, knän som gör ont.
Jag fattar inte vad det är som ska vara så förbannat svårt?
Jag har redan lärt mig att man inte ska starta för hårt, eftersom det kan framkalla skador osv.
Så nu har jag tagit det hur lugnt som helst, kan jag tycka.
 
Powerwalkat men små joggintervaller osv.. Cykla landsväg några gånger, cykla till jobbet...
Men nä, inte ens det klarar mig kropp av, det är alltid nån jävla stans som gör ont verkar det som.
 
Varför måste det krångla, när jag äntligen VILL. Det tar sån enorm engeri att bara skaffa mental styrka att övertala sig själv att vilja träna och röra på sig. Att ändra den latmaskiga vanan jag haft så länge.
 
Fan och helvetes jävla skit.
 
 
 Nä, jag har inte gett upp. Jag vet bara inte hur jag ska lägga upp det här riktigt.
 
Sen är jag dessutom trött på att pendla mellan 91,5 och 92,5, som jag gjort i ett par månader nu.
Jag vill äta strikt LCHF igen, inte vara så liberal som jag varit på sistone. Men det går ju tydligen inte för sig, för då vill min kropp inte träna.
 
Gaaaah, vad fan göra? Ge mig ett facit för helvete!
 
(jaja, ursäkta språket... )

Typiskt.

 
Som jag skrev häromdan har jag haft lite svårt med löpningen. Får ont i smalbenen när jag joggar, eller till och med powerwalkar.
Det har i princip gått bra EN gång när jag varit ute, och det var för ett par veckor sedan när jag var ute i Vidingsjö. Jag hade tre teorier om varför det gick så himla bra just den gången:
1. Mina sporadiska träningsförsök har faktiskt gett lite resultat
2. Jag värmde upp i 30 minuter innan jag började jogga första intervallen.
3. Jag hade på morgonen ätit hotellfrukost, och laddat med kolhydrater.
 
Sedan blev jag förkyld och tränade inte på en vecka, men nästa gång jag försökte hade jag ont igen...
 
Igår ville jag testa en av mina teorier, så jag gjorde ett litet experiment. Jag ville se vad som hände om jag laddade med kolhydrater ännu en gång. Så till lunchen tog jag ett bröd till min sallad, och på eftermiddagen åt jag en apelsin.
Och hur gick det?
Toppen! Kände lite i benen i början, men ju mer jag kom igång ju mindre ont gjorde det!
 
Värmde upp i 10 minuter, joggade 5 min, gick 5. Tror det blev i 3 eller 4 varv. Sen när det bara var typ 1 km var på spåret tänkte jag att jag ville prova att springa resten av vägen, och sen passade jag på att jogga ända hem till huset oxå, så sista vändan blev 15 min jogg!
Det var naturligtvis asjobbigt, öm lite överallt och mycket flåsigt. Men det var jobbigt på rätt sätt! Kändes inte som benen skulle gå sönder osv. Asnöjd!

Det här är naturligtvis en ganska jobbig insikt.
Jag har kommit så långt med mitt tänkade, det funkar så bra med mitt LCHF'ande, jag har funint en bra balans! Visst, jag går inte ner så mycket, men inte upp heller - och jag känner mig stabil lixom.
Jag är rädd att om jag tillåter mig att äta lite kolhydrater inför träning kommer jag balla ur och börja fuska massor igen. Komma tillbaka till gamla vanor.
 
Jag VILL inte hamna där igen. Jag är för en gång skull nöjd med mig själv och vad jag gör, TROTS att jag inte går ner i vikt (eftersom jag insett att det kanske inte är det viktigaste...).
 
Det är lite dräpande att behöva omvärdera metoden som man tycker funkar så himla bra. Prova en ny vinkel. Det är fett läskigt! Fett läskigt för att jag är rädd att jag kommer faila.
 
Jag är så van att tänka att jag kommer faila så fort jag ska ge mig in på något, att jag hakar upp mig på det. Men vafan. Jag har ju hittat nåt som kanske kommer få träningen och funka! Och det viktiga är ju faktiskt att MÅ BRA, inte att lyckas följa nån diet!
 
Och VILL jag lyckas med det här kommer jag fixa det. Det jag VILL, KAN jag oxå.
 
Så det blir lite experimenterande framöver.. Ska  bli spännande. Men en sak är säger. Jag tror fortfarande på LCHF som fan, och det kommer fortfarande vara min grundpelare.
NU ska bara lite kolhydrater få hjälpa mig med träningen. De ska INTE bli mitt missbruk igen, utan min hjälp.
 
Nu kör vi!!
 

Hoppsan!

 
Ojdå! Där hade det visst gått en månad sen jag skrev något senast. Förlåt lilla bloggen för att jag glömt bort dig!
Fast jag kan inte påstå att jag haft något spännande att säga direkt...
 
Livet flyter på som det brukar. Jag jobbar, äter, sover... Ni vet, same old :P
 
Fortsätter med mitt LCHF, kanske med lite fler avsteg än jag borde - men är ändå nöjd att jag fortfarande håller igång.
Jag går inte ner i vikt, men jag går inte heller upp.
Det känns som det blir mer och mer självklart att inte svulla godis och chips varje helg. Jag har fått bort många dåliga vanor, även om det är några kvar.
Det går ta den tid den tar. Fortsätter jag såhär känns det omöjligt att inte gå ner i vikt till slut..
 
Jag kämpar på med träningen oxå. Det går sådär. Var förkyld i typ tre veckor, och fick inte mycket gjort. Försöker löpträna/powerwalka men det känns som om jag tar två steg bakåt för varje steg framåt. Har ont i smalbenen då och då, och det är frustrerande!
Cyklingen går oxå sådär, klungan får inte ihop så många pass ihop, och jag är alldeles för rädd för cyklingen för att ge mig ut och cykla själv.
Nä, alla hjärnspöken är definitivt inte borta än.
 
I övrigt rullar det på. Det börjar bli ordentligt med vår, även om det fortfarande är kallt på mornarna.
 
Ja. Nä. Jag har väl inte så mycket mer att berätta egentligen. Men nu vet ni att jag lever! :)

RSS 2.0