Etapp 2!

 
Ursäkta frånvaron, men känns som det har varit mycket nu.
Hela förra veckan var fokus på att få iordning i lägenheten, och det är typ klart nu.
Klart sånär som på ett par lådor som står i varsitt hört där det är såntdär blandat tråk som ingen orkar packa upp.. men det kommer!
Måste bara säga att vår lägenhet är sjukt fin nu, speciellt vardagsrummet som jag är crazy awesome nöjt med :) Nu fattar det bara en fåtölj i ett hört, men får vänta tills vi betalat klart soffan.
 
Skönt att allt är klart så jag kan fokusera på annat! Hälsan till exempel.
Förra veckan vägde jag mig inte ens, mest pga av pizzorna, dels pga av jag var lite halvbakis och trött efter AW'n, så jag orkade helt enkelt. Jag visste inte heller om jag vågade se det som stod på vågen..
 
Idag var jag oxå lite orolig... Har inte varit så himla perfekt den här veckan heller, men lite småfusk. Nall på fredagsfikat här på jobbet, en semla i söndags.. Ja, lite nötter och mörkt choklad oxå.. Osv.
Men vågen stod på 92,5 så jag känner att jag kan vara nöjd ändå. 2 veckor med slarv, men ändå ner några få gram.
 
Nu börjar oxå etapp två på min lilla resa. Börja träna och röra på mig! Skulle ju börja strikt förra veckan, men pga dålig planering och allt med lägenhetne blev det inte riktigt av. Men har iaf cyklat till jobbet 4 dagar nu, och det känns sjukt bra. Lite småjobbigt och svettigt, men blir mycket piggare av det.. Har även äntligen startat mitt träningsschema med löpningen. var ute i förrgår och ska ut idag oxå.. Pepp!
 
Ska försöka sluta med småfusket, men jag känner att det inte är mitt stora fokus nu. Det stora är att komma igång med träningen och försöka att inte komma av mig där, eller få ångest över den eller nåt sånt trams.
Etapp 3 får väl bli att jag fixar träningen och ett strikt LCHF samtidigt.. Ett steg i taget.
 
Jag känner ändå att det viktigaste är att jag fortsätter med konceptet LHCF, trots småfusket. Att jag fortsätter tycka det är en bra grej, att jag fortsätter fatta att det är kolhydraterna som är min fiende och att dom är dålig för mig.
Småfusken får väl komma, sålänge jag inte ger upp ballar ur och trycker i mig hejdlöst med kolhydrater i flera veckor, för att sedan inte komma igång igen, för DET får inte hända.
 
Men det kommer nog inte hända heller.
Jag tror på mig själv, faktiskt.
 

Kommentarer
Postat av: Helena

Jag tror också på dig! Du är så jävla duktig!

2014-03-18 @ 10:56:26

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0