svårt.

 
Jag fick just en liten självförtroendesvacka. Eller taktiksvacka. Jag vet inte vad jag ska kalla det.
Min bror har planer på att fixa en gå-ner-i-vikt-community, så vi snackade lite om det och om våra mål och våra taktiker.
Och vi började prata om matdagbok. Och att jag inte orkade föra en, för det är ju inte nödvändigt när det är LCHF, bara man kör low carb, lixom.
 
Men riktigt så enkelt är det ju inte, om man tänker efter. Man får äta hur mycket som helst, men man måste ändå stanna inom en gräns för att det ska räknas som low carb, lixom. Vilket brukar vara runt 20-30 gram kolhydrater om dan, om man inte ska vara frisläppt.
 
Och äter man tillräckligt mycket av typ.. vad som helst, så kan man ju hamna där uppe.
Äter jag 100 gram jordnötter har jag fått i mig typ 15 gram.
Äter jag 3 stycken rutor mörk choklad har jag fått i mig 10 gram.
Äter jag 200 gram räksallad har jag fått i mig 6 gram... osv.
 
Många bäckar små lixom. Utan att föra en dagbok kanske man inte ser de fällorna man hamnar i?
 
Men.. Jag känner.. att jag orkar inte.
Jag tycker det går ut tillräckligt med energi att vara positiv, försöka ändra sitt tänk runt mat och träning. Att trycka undan allt sug och dåliga vanor.
Visst, det går bra hittills, men det kommer var jobbigt. Med fantasin, när man inte orkar laga mat egentligen. När man är iväg och äter hos andra, eller på stan.

Det kommer bli jobbigt, som det är.
Jag. Orkar. Inte. Föra. Nån. Jävla. Matdagbok.
Jag vet hur det gick sist. Viktklubb.se gick asbra ett halvår, sen tröttnade jag på att slaviskt regga allt jag åt. Och då raserade allt.
 
Jag vill göra nåt som jag kommer orka göra länge. Äta med rim och reson. För det är det jag vill göra resten av mitt liv oxå.
 
Men. Å andra sidan. Borde jag? För att se att jag verkligen gör rätt, att jag inte får i mig tillräckligt med kolhydrater?
 
Eller? Ska jag nöja mig med att jag faktiskt, som det är NU, gjort en sjukt bra förändring som det ÄR?
Har tagit bort sjukt mycket kolhydrater, och äter så mycket mindre skit. Jag är lite nötter och mörk choklad. Lite mejeriprodukter som det finns kolisar, visst. Men förbättrningen är markant.
 
Så. Jag vet inte hur jag ska tänka? Hjälp mig.
 
 
För övrigt har jag kommit fram till att jag gått upp 10 kilo på ett år. Sen förra nyår.
Jag skäms.
Hur kan jag ha misslyckats något så fatalt?
Jag FÖRSÖKER att inte tänka på det som varit, fokusera framåt och bara tala om för mig själv att "skit i det som varit, du KAN göra det du vill oasett vad som hänt innan".
 
Men. Jag kan inte låta bli att tänka.
VARFÖR, Matilda Krig, skulle du lyckas den här gången? Du har misslyckas alla gånger hittills. Vad gör att du lyckas nu? Du är ju ändå rätt kass.
 
Jag vet att det är fel och att jag inte får tänka så. Men jag gör det ibland, ändå.
För jag ÄR så jävla RÄDD att misslyckas. Igen. Och igen. Jag är så RÄDD att fortsätta vara en ohälsosam tjockis i resten av mitt liv. Att bli en tjock mamma som för över mina dåliga vanor till mina tjocka barn. Som blir mobbade och deprimerade och misslyckade.
Kalla med löjlig, men jag är så fruktansvärt rädd för det.
Jag måste klara det här.
 
 
(och nej, jag har inga tankar på att ge upp än. jag är motiverad som fan. jag är bara rädd att denna starka vilja ska gå över. som den alltid gjort innan.)

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0