Ensam fredag.


Och eftersom jag inte haft en sån på sjukt länge är det ganska trivsamt ändå, även om jag saknar Mange. 

En sån här fredag förr. Ensam, framför tv'n, hade jag lätt varit sugen på massa gott. Godis, chips, cola... Hade antagligen köpt det, och även om jag inte gjort det, hade jag varit upp över öronen sugen. Sugen så in i helvete. 

Det slog mig precis nyss att jag inte ens tänkt tanken ikväll. Har nöjt mig med middag och två glas vin. 

Fan så jävla gött det känns. 

Så skönt det är, att det blivit som en självklarhet att inte trycka i sig massa skit!
Snälla, låt det vara en lång lång tid!



Förlåt, men det går verkligen inte att göra bilden mindre via mobilappen. 


Bättre!

 
Efter lite drygt två dagar hemma i sjuksängen mår jag mycket bättre!
Kände mig fortfarande lite halvdöd imorse, men under dagen har det bara blivit bättre!
 
Skum förkylning. Snorat i några veckor, men ändå känt mig frisk i övrigt. Och sen i tisdags blev jag bara superhängig. Ingen feber, men bara... fruktansvärt orkeslös.
Vet inte om det blev värre för att jag i början på veckan kände mig sjukt orkeslös även mentalt.
Jag har inte haft nån energi över huvud taget, till något.
Hade inte lust med något, kände mig lite smått apatisk sådär.
 
Ingen aning om varför. Kanske för att jag lägger så mycket energi på att vara positiv och hänge mig åt mitt nya häslosamma liv eller nåt, och så blev det inget över för själva livet.
Jag vet inte.. Men nu känner jag mig stärkt!
 
Dagarna hemma har inte bara varit bra för förkylningen, det känns som jag kunnat vila och peppa mig själva mentalt oxå. Skönt!
Så imorrn går jag till jobbet och hugger tag i livet med nya tag!
Konstigt att man kan ha såna mentala  dippar utan nån särskild anledning, när man egentligen borde känna sig superglad.
Men hjärnan liksom kroppen fungerar inte alltid som vi tror. Gör lite som dom vill ibland.. det är bara att hänga på och göra det bästa av det :P
 
Jag har spenderat de två senaste dygnen med att bland annat kolla på Biggest Loser-säsongen från 2013. Det har oxå varit enormt peppande, att se människor som oxå kämpar med sig själva och vill välja ett bättre liv. Att folk kämpar med sin självkänsla, och att det verkligen går att få upp den med egen vilja och styrka. Sjukt inspirerande program, även om det är något... overkligt för en svensson som sitter hemma i lägenheten.
Tycker att det kan vara för lite fokus på kost och frestelser i det program, och mest fokus på att träna.
För som typ alla säger, kosten ÄR det viktigaste när man ska gå ner i vikt. Träningen är bara en bonus, en extra kick i uppförsbacken. Jag hade velat se mer av när de kämpar med kost och ändra dåliga vanor, och inte riktigt lika mycket se dem svettas i gymmet.
Men å andra sidan blev jag lite sugen på att träna när jag såg dem, så det är väl bra... :P
 
Det var folk som gick ner 60-70 kilo på knappt ett halvår, otroligt! Lite för snabbt för en vanlig svensson, men ändå. Wow. Tänk vad man kan åstadkomma med bara viljan.
 
Nåja. Dags att återvända till riktiga livet. Här blir det inga 50% av sin kroppsvikt på 6 månader.. Dels för att det är för fort, dels för att jag inte kan gå ner så mycket utan att bli ett skelett.
Men 30 kilo ska vi väl klara av.. På ett år kanske? På två? Skitsamma, vet viktigaste är att jag rör mig åt rätt håll. Tiden är lite lika viktigt.
 
Imorrn är det jobb, och sen blir det en pojkvänsfri helg. För första gången sen i maj, typ.
Det kommer bli jobbigt, men tror vi kommer klara det galant.
Mange blev inbjuden på nån fiskegrej, så vi bestämde väl att vi lika gärna kuna försöka vara utan varandra en helg, istället för att krångla och planera runt det. Så så fick det bli.
Känns lite jobbigt sådär, men ändå helt okej. Det gör nog mycket att jag vet att den här saknaden är över för gott om en månad. :)
 
Så ska passa på att ha en riktigt girly night här hemma! Har bjudit in ett gäng tjejkompisar, och vi ska umgås, förfesta och ha trevligt för att sedan gå och dansa röven av oss på Harrys. Kommer bli tokkul! Har inte varit ute och dansat sedan Mathildas möhippa i maj, så det är fanimej på tiden.
 
Oh well, snart dags att sova, så jag är pigg för en hel arbetsdag innan helgen kommer. Natti!
 
 

Glömde...


För övrigt är jag 4 veckor fri från allt annat socker oxå. 
Oxå värt att nämnas!

4 veckor.


Idag firar jag 4 veckor utan mitt kära gift. 4 veckor fri från en last. Det känns bra!

Jag har gjort det förut, ett par tre gånger. Det som är annorlunda den här gången är att jag inte tror eller tycker att jag är klar nu. För det här är bara början!  För hur vore det om en alkis ska sluta dricka, och tycker att hen får ta en öl för att belöna sig efter 4 veckor? Nä, ganska kontraproduktivt kan man säga. 

Det ska bli massor med månader! 
Hurra för mig! 
Och för Mange för del delen, han har hängt med mig på detta äventyr. Hurra för oss :)




Den glada nyheten!

Föråt. Har haft så mycket annat att stå i, så jag har helt glömt bort att berätta om den glada nyheten, som jag lovade att skriva om.
 
Nu har det gått så lång tid att de flesta redan vet om det, men ändå. Mange har fått jobb i Linköping! :D Helt sjukt underbart. Allting gick så snabbt. Ena sekunden hade han bara ett telefonnummer att ringa, andra sekunden hade han ett jobb!
 
Det var typ 1 1/2 vecka sedan, och fram tills nu har det gått undan. Datum är bestämt, det blir 1 mars. Nåja, 1 mars är en lördag så jag antar att Mange inte jobbar då men ja...
 
Har även hunnit berätta nyheten för Charlotta, och hon har redan hittat ett annat boende. Skönt för oss båda, mest för att veta att hon har någonstans att bo och att det inte blev typ stressigt eller jobbigt för någon.
 
Så ja. Runt 1 mars är jag sambo med Han med stort H. Så underbart. Och skönt. På alla sätt och vis.
Kommer göra oss och mig gott. D
els för vårt förhållande, dels får jag möjlighet att styra upp mitt liv mer.
Jag har lixom ingen energi och ork kvar på vardagarna längre, vilket ni kanske märkt. Kan ju visserligen bero på förkylning och diet, men jag tror att det här distansförhållandet gjort sitt oxå.
Det har lixom inte gått att få fokus på något. Alls.
Det har varit en enda röra, men nu är det äntligen slut på det.
 
Så nu kommer jag äntligen kunna ta hand om mig, mitt förhållande och mina vänner bättre. Win win för alla. Hurra!

Neråt!

 
Woho!
Siffrorna har minskat ytterligare denna vecka, så jag är glad.
 
Äh, nu får jag sluta med det här tramset att inte våga skriva ut sin vikt, tror jag.
Jag skäms över siffran, men det går neråt och jag ska aldrig, aldrig, aldrig hamna där igen.
Okej.
 
Jag började på 96 kilo. Fyfan.
Blä. Jag mår lite illa av att bara se det.
Jaja, skitsamma. Nu är den tiden över, nu ska det gå neråt.
 
Nu ligger jag på 93,5.
2.5 kg ner på 4 veckor. (minus en dag, egentligen).
Jag är nöjd!
 
Jag har ju insett att jag inte är en av dem som kommer rasa i vikt, utan det kommer gå sakta. Jag har misshandlat min kropp i så många år med olika varianter av bantning, så inga underverk kommer ske.
 
Dessutom är inte detta en quick fix, utan ett livslångt projekt.
Då ska man inte ha bråttom.
 
 
 
Heja mig!

Fortsättningen.


Ja förlåt för att jag lägger in en "to be continued" utan att lägga upp en fortsättningen förrän ett dygn efteråt.

Det var blomkål ni såg på bilden! Som jag mixat och micrat, och på bilden ligger redo att pressas genom en handduk, för att få ut vätskan.
Denna användes sedan tillsammans med ost, kryddor och ägg till en pizzabotten!

receptet finns på http://www.theluckypennyblog.com/2013/02/the-best-cauliflower-crust-pizza.html och jag blev tipsad av Maja! Hurra för dom :)

Tyvärr glömde jag ta en bild på resultatet! men jag gillar idén. Tyvärr hade jag för lite blomkål, så bottnen blev kletig och för lite.
I och med att blev för lite plattade jag ut den så den blev rätt tunn, så det blev rätt torrt oxå. Till råga på allt missade jag ha bakplåtspapper, så bottnen fastnade oxå i plåten.

Ja. Inte så lyckat. Men jag tror verkligen på konceptet och tänker prova fler gånger, då med mer blomkål och mer bakplåtspapper.

Smaken? Smakade inte så mycket alls, det är ju mest fyllningen som ger känslan. Okej konsistens var det i alla fall. Definitivt nåt jag kommer göra fler gånger, med de ovannämnda förbättringarna.

Nu ska jag fortsätta kolla på Biggest Loser-avsnitt och tycka synd om mig själv. Gick hem från jobbet för att jag känner mig sjukt hängig, vet inte alls var min energi har tagit vägen.

Muppdrömmar.


Under de senaste veckorna har jag drömt TVÅ gånger att jag helt oplanerat blivit gravid. Båda gångerna fick jag panik, inte för just det faktum att jag var på smällen, utan för att jag blev jätterädd för att jag inte kunde fortsätta med LCHF pga det.

Det är ju inte direkt så att jag går och tänker på det i vaket tillstånd. Det är verkligen inte dags för det än på några år! Men det är ju fint att min hjärna tänker långsiktigt åt mig. Brukar ju annars vara ganska dålig på det.

To be continued....




Nej.

Kalla mig pretentiös, men nej. 
Jag kan inte ta ett sånt inlägg seriöst nånstans. Man kan inte försöka göra reklam för sin blogg och särskriva på det viset.




Inte går det hem hos en språkpolis iaf :p

Orimlighet.

 
Onsdag igen! Och vet ni vad det innebär? Vägning. Hurra!
 
det blev -0,4 denna vecka. Totalt minus 1,8 på 3 veckor.
Så jag snittar över 0.5 i veckan, vilken någonstans var mitt mål.

Hurra! Det här går ju asbra.
 
Men. Någonstans maler det ändå ett missnöje. Det kan jag inte förneka, även om jag önskar att det inte var så.
Jag borde bara vara helhjärtat nöjd med min prestation.
Men... nej.
 
Så. Var kommer denna orimliga missnöjdhet ifrån?
 
Jo förstår ni, doktor Matilda har redan analyserat sin hjärna och kommit fram till varför.

Jag tror, att oavsett hur mycket jag går ner nu de första månaderna, kommer det kännas dåligt för att i min hjärna väger jag fortfarande runt 85 när jag börjar gå ner i vikt.
Oh right. Det var visst ca 10 kg mer? Typiskt.
Så antligen kommer jag inte vara riktigt nöjd förrän jag kommer under 85. För då har jag kommit någonstans på RIKTIGT. De här tio bonuskilona som jag lagt på mig senaste året gills inte riktigt i min hjärna.
Totalt orimligt.
Såna dumheter får vi jobba bort, för det är ju egntligen bara taskigt mot sig själv att inte vara nöjd för en jättebra prestation.
 
Dessutom är 0,4 kg asbra med tanke på hur mycket vin jag druckit den här veckan. Rödvinsalkis nästa?
 
Maten med Agnes var för övrigt jättegod igår. Vi åt på Olympia, ligger brevid Glasses Bossbar på Platensgatan. Man kan sammanfatta det med att det var jättegod mat, men rätt kass service.
Saker tog lång tid, de glömde saker, blandade ihop saker osv.
Men jag lyckades få ihop en jättebra måltid utan kolhydrater utan större krångel, och det var jag nöjd med. Till efterrätt unnade jag mig en mörk chokladtryffel.. En sån där liten boll. Aaaaasgod var det. Säkert rätt dåligt i LCHFaspekt, men wtf. Tyckte jag var värd det.
 
Nästa inlägg ska jag berätta om den glada nyheten jag nämnde häromdan.
Sen har jag idé för ett inlägg till som jag vill skriva, och det handlar om att skilja på ursäkter och anledningar.
 
pöss!

Close enough.


Mitt gellack (sånt superhållbart man härdar med uv-lampa) hade släppt på mitt pekfinger. Orkade inte ta fram alla grejer för att fixa EN nagel. Ville inte heller ta bort lacket eftersom det fortfarande är fräscht på resten av naglarna. 

Så jag målar dit två vanliga lack istället! Ganska likt va? Slår dock vad om att det vanliga lacket är halvt bortskavt inom ett dygn. Vanligt nagellack suger! 
(på mina naglar iaf...)


Ursäktar för suddig bild, sitter på en buss för att käka med Agnes!


Förbannade nässpray.


Blev ju lite snorig förra veckan, eller om det var förförra. Behövde använda nässpray. Och nu är jag beroende av skiten.

Tror den lilla förkylningen som var är borta, men jag blir täppt i näsan ett par gånger om dagen ändå. Gah!
Jag klarar inte av att vara täppt, kan inte koncentrera mig på någonting då!
Måste... ta... nässpray.

Jag vet att det bara är sluta och stå ut med att vara snorig i något dygn. Men.. jag orkar inte riktigt.

Bra helg!


Har klarat åter en helg utan sug efter dåligheter.

I fredags spelade jag, Mange och Emma spel och åt tacos. Mycket trevlig kväll blev det, och inte en enda onyttighet suktade jag efter.

På lördagen var det födelsedagsfest hos Helena, och kunde det ju ha varit många fällor. Men inte. Det råkar vara så att jag har en mycket sympatisk och omtänksam kompis, som hade tagit hänsyn till min kost och fixat en hel del tilltugg som var LCHF! Nu kanske hon inte gjorde det bara för min skull, men jag blev OERHÖRT glad och tacksam för det. Det är absolut ingenting jag väntar mig att folk ska tänka på när jag går bort, men när jag får den stöttningen underlättar det naturligtvis massor.
Jag var inte ens lockad av den lilla chipsskålen som stod i ett hörn, kanske några sekunder men inte mer. Jag smakade till och med ett hört för att bekräfta det jag tänkte, att jag inte längre tyckte det var himmelriket. Den lilla tuggan kändes inte alls som himmelriket, mest som skärp. Så nästa gång kommer det nog inte ens finnas några sekunder av sug efter den varan. HA! :)
I övrigt var det oxå en väldigt trevlig kväll, jag har så himla många fina vänner :)

På söndagen var man lite lagom seg efter allt rödvin, men inte nåt större sug då heller. Jag och Mange hade nånting att fira, så vi åt buffé på Ghinigis, det var sjukt gott :)

Vad vi hade att fira berättar jag i ett annat inlägg, för nu är min micropaus slut!

15 dar!

15 dagar utan coca-cola. Inte massor och jag har klarat längre förut. Men det känns ändå bättre nu.
Jag känner mig lixom fri. 




Jag ser så sjukt mycket fram emot när jag kan säga att det gått 100 dagar. 

Fin header, va?

 
Jag har lagt in en liten header på toppen här i bloggen.
Den är från MyFitnessPal, och jag tyckte den var så söt!
En liten räknare som visar hur mycket jag fått ner, tyckte den var jättetrevlig.
 
Tyvärr är jag ju lite rostig på att koda, så den fick vara uppe i hörnet, för där ville den vara.
 
Konstigt nog ser det lite olika ut beroende på vilken webbläsare man har.
Tittar jag med IE, syns inte den vanliga headern, ni vet där det står "wordsofmatilda" osv.
Tittar jag med Firefox, finns den där.
Konstigt! Iofs är IE'n jävligt gammal, men ändå..
 
Hur ser ni det?
Var jättesnälla och ge mig input så jag vet inte jag haft sönder koden eller om det bara är IE som är kasst.
 
 

14 dagar.

 
Utan cola i 14 dagar försmäktar jag på denna ö.
 
Eller hur var det Pippi sa? :)
 
Hur som helst, firar 14 dagar utan Coca-cola idag, och det känns bara skönt.
Jag är inte sugen alls, trots att jag är lite småbakis idag (drack vin med Rebecka igår).
 
Kanske några korta sekunder då och då tänker jag att det vore jäkligt gött med cola, men sen ångrar jag mig. Tror de tankarna går av gammal vana lixom.
 
Jag tror att det är annorlunda för mig den här gången, just för att jag insett hur jävla dåligt det är för mig. Hur beroende jag varit, att det faktiskt är ett missbruk på sätt och vis.
 
Och sånt kan vi ju faktiskt hålla på med.
Choklad saknar jag mest hela tiden, men annars klarar jag mig finemang utan allt skräp.
Woohoo :)
 
Desstuom har jag bestämt att den här inställningen ska  hålla i sig, så det här blir skitbra.
 
Däremot går det trögt med träningen, men jag jobbar på det i huvudet för fullt. Jag återkommer till det, nu måste jag ju jobba.

Wohoo :)


Igår blev jag kallad superhjälte.

Idag ställde jag mig på vågen och det visade sig att jag gått ner 1,4 kg på två veckor. Sjukt nöjd!

Jag kanske är redo snart, att skriva rakt ut vad jag väger. Egentligen spelar det ingen roll, för jag har ju sagt att jag väger typ 10 kg mer än förra årsskiftet och då skrev jag ju vad jag vägde. Men svart på vitt. I siffror. På skärmen. Nej usch, det är otäckt :)

Men som sagt. Nöjd! Det är bara att fortsätta köra.

Bra grej!


Min bror skrev en bra grej till mig igår, som svar på min fundering hur man ska kunna tro på sig själv, när man bara misslyckats hittills, varför skulle något vara annorlunda den här gången?

Han svarade att han tänkte att det var tvärtom. Ju fler gånger man misslyckas med något, ju större är chansen att man lyckas nästa gång eftersom att man i varje misslyckande lär sig något.

Så jävla sant.

Så ska jag försöka tänka nu, istället för att trycka ner mig själv och påminna mig om hur många gånger jag misslyckats.

So sad...

 
Jag hittade en anteckningsbok som jag tror är 3-4 år gammal. Där jag antecknat min vikt, dagsform osv. Tror det var i tre-fyra omgångar där jag inledde med nåt i stil med "den här gången ska jag verkligen lyckas" och sen efter ett par veckor kommer det nåt i stil med "jag kan nog fuska lite, det gör inget" och sen ballar det ur.
Och så börjar det om igen. Jag är aspepp och tror att den HÄR gången ska det gå bra.
O nästa gång väger jag ännu mer.
 
Har bloggat om det många gånger. Pratar med mina vänner om det. När jag ser den Matilda som hållt på fram och tillbaka men inte kommit någonstans blir jag lite sorgsen. Det är en ledsam historia.
Förstår att ingen orkar läsa min bullshit gång efter gång. Förstår vad folk måste tänka.
Hur framtår jag egentligen, när jag lovar och lovar, men aldrig fullföljer?
Även om det är mig själv jag lovar, tycker jag ändå att det gör mig till en... jag vet inte.. otrovärdig människa? Svag?
Jag vet inte, jag blev bara väldigt ledsen av att läsa om den Matilda som varit.
Rädd att jag fortfarande är den Matilda.
Överentusiastisk till en början, men ger lätt upp. Hittar på ursäkter. Förstör för sig själv.
 
Jag var så pepp för ett år sen när jag började med lchf första gången. Så sjukt pepp. Ett år senare, väger jag fucking TIO KILO mer. Vad fan hände? Varför jag såhär mot mig själv?
 
Jag vill inte vara den Matildan längre. Jag vill vara en nya Matilda som faktiskt kan hålla sina löften till sig själv.
Jag är ju värd det.
 
Jag vill egentligen inte säga "DEN HÄR gången ska det gå", men jag måste.
Jag måste tro på mig själv. För om inte jag gör det, vem ska göra det då?
 
För jag hoppas att något är annorlunda den här gången. Alla andra gånger känns som som jag baka fokuserat på "jag måste gå ner i vikt, måste vara duktig ett tag så jag går ner sen är jag klar" typ. Hittar massa undanflykter och halkar dit igen.
Visst, jag kan inte förneka att jag såklart vill gå ner i vikt, men det jag mest måste jobba på är min relation till ätande och min lathet gentemot motion.
Och jag inser att det inte är att vara duktig en period och sen är det klar.
Det här är något jag måste jobba med i år. Kanske hela livet.
 
Jaja, nu har jag skrivit ännu ett hoppfullt peppinlägg om mig själv. Nedvärderat mig själv lite lagom. Nog om det.
 
Vet inte varför jag skulle bli så sorgsen just idag, har varit en riktigt bra helg, kostmässigt. Har inte varit varit sugen en sekund på att äta något olämpligt, har till och med skippat nötter o mörk choklad. Behövde det inte, helt enkelt. Provade mot ostchips till taccosen istället för skal. Lagade en lchf-efterrätt - kesofrutti, blev riktigt bra.
 
Idag var däremot en rätt dålig dag. Var sugen på det mesta, och riktigt opepp på vad jag håller på med just nu. En sån vill-inte-dag. Men jag sköt ifrån mig alla dumma tankar och köpte mig en grillad kyckling innan jag kom på några andra dåliga tankar.
Borde ha gjort matlådor oxå, men orkade verkligen inte. Menmen, ibland får man ha en dip.
Nya krafter imorrn.
 
Jag. Ska. Inte. Bli. Den. Sorliga. Matilda. Igen.
Jag är så jävla elak mot mig själv som tvekar på mig.
Jag tänker i smyg att jag är rätt kass, men sen ändrar jag mig och försöker intala mig själv att jag är awesome. Ibland funkar det. Ibland inte.
Vet inte varför, men jag har så fruktansvärt svårt att tro på mig själv.
Helvete.
 

Fredag.

 
Dagarna rullar på snabbt!
Igår failade jag lite grann, men lärde mig lite grann av det, så det är väl lite bra iaf.
Var i Tannefors, och en av mina gamla kollegor hade ställt fram en sån stor chokladask med praliner. Jag åt tre stycken av bara farten utan att reflektera över det.
Skit oxå. Blev inge bra. Fick i mig typ 12-15 g kolhydrater av bara det!
Det bevisar att min app när jag bokför allt verkligen är bra, för jag hade nog inte tänkt att det skulle påverka SÅ mycket. Siktar man på 20 g om dagen så förstör ju det allt nästan. Och känslan efteråt gjorde att det inte alls var värt det, så tänker INTE fuska på det sättet igen.
Noo.
 
Annars var det en bra dag. Kände mig pepp hela dagen, om än lite trött. På kvällen stod det spinning på schemat, och trots att det spregnade ute tog jag cyklen till träningen. På så sätt fick jag inviga mitt nya regnställ, och det funkade bra. Insåg bara att jag typ måste ha keps om jag ska cykla i regn/snö, för det piskar ju i ansiktet på en. Sjukt obehagligt, även om man är torr i övrigt. Lämpligt nog hittade jag en svartröd keps där det står Gripen på som jag fått nångång på jobbet, det får duga.
 
Spinnigen gick bra, och jag var pigg och pepp hela tiden. Orkade ta ut mig rejält, så jag är nöjd.
På vägen hem var det snöblandat regn, inte det mysigaste.
 
Idag ligger det snö på backen. Nästan lite glad att jag ska åka till sthlm direkt efter jobbet så att jag tog bilen, för det ser sjuuukt halt ut att cykla. Hoppas de röjt undan lite till nästa vecka så jag törs cykla.
 
Sthlm som sagt i helgen. Jag o Mange har inte planerat nåt särskillt,  så det blir nog en lugn helg.
Helgerna är svårast, så jag får se hur jag tacklar alla frestelser.
Det ska nog gå bra :)
 
 
 
 

Jag vek mig för min egen vilja. Typ.

 
Jag vet mig faktiskt.
 
I och med mitt gnäll imorse om att jag gick ner så mycket de första sex dagarna, så tänkte jag efter lite.
Oroar mig för att jag gör kanske gör fel, har missat nåt brutalt och så vidare...
 
Fick tips av en bra sajt där man kan föra gratis matdagbok - myfitnesspal.com, finns även som app.
Så jag tänkte, jag kanske ska testa och lägga in vad jag skulle käka idag, bara för att få en liten bild av vad jag fick i mig.
 
Falukorvsmenyn innehöll typ 12 g kolhydrater, och ca 650 kcal.
Det är rätt okej, men det förutsätter ju att jag inte äter ett lika stort mål på kvällen, för tydligen är ju 20 g kolhydrater om dagen nån bra gräns. eller 30. nånting sånt.
Sen blev det lite roligt att klicka runt där och testa vad olika saker innehåll osv.
Så jag kanske kör på det ett tag.
Tills jag lixom är säker på att jag vet vad jag håller på med.
När jag fått in vanan kommer jag ju veta ungefär vad och hur mycket jag kan äta för att det ska bli lagom.
 
Det blir nog bra det här.
Jag tänker köra på som jag gör utan att ändra nåt i ett par månader, och om det inte hänt nånting då, DÅ kan jag börja fundera på om jag ska lägga om planen.
 
Men helst av allt vill jag inte bli så mycket mer striktare när det gäller kolhydraterna, då kommer det blir tråkigt att äta och laga mat, och då kommer det inte hålla i längden. Så. Ja. Det blir nog bra det här.
 
Gick mycket bättre att cykla idag oxå. Hade som sagt en tunnare jacka på mig, och blev inte alls lika svettig. Då vet jag det, är det plus ute så ska man INTE ha både långärmat och vinterjacka när man cyklar.
 

Imorrn ska jag till Saab Tannefors i ett par timmar, så då får jag lov att ta bilen. Lite synd, för idag tyckte jag det var riktigt trevligt att cykla. Men nej, jag tänker INTE cykla mellan Tannefors och Malmslätt både fram och tillbaka. Det är typ en mil emellan. Nån måtta får det vara på ambitionsnivån :)
 
Jag är sjukt sugen på grillad kyckling och bea. Ska fundera på om jag får gå och köpa det.
 

Waaaahhhh!

 
Jag vill att saker ska gå fortare. Jag vill att jag ska hamna där framme där det lite lättare, redan NU!
Jag vill att jag ska vara som "dom andra", som rasar i vikt de första veckorna med LCHF.
 
Men alla har det inte lika lätt. Det må vara orättvist, men så är det.
Jag har bestämt att min väga-mig-dag ska vara onsdag. Dels för att måndag är såååååå 2013, och dels för att jag åker från Vaxholm var och varannan måndag. 
Så. Idag har det gått 6 dar. Inte alls lång tid. Men inte försumbart. Ställde mig på vågen. 0,2 ner.
Fyfan, tänkte jag. Det är ju kasst. Det är ju typ ingenting, det kan ju bara vara dagsformen.
Negativa tankar.
 
Menmen. Det är som det är. Detta är väl straffet för att jag hattat så mycket fram och tillbaka med dieter och vikt under åren. Ena stunden frossar jag cola och chips, andra stunden räknar jag kalorier eller skippar kolhydrater. Jag FÖRSTÅR  att min kropp är pissed off på mig. Det är bara att kämpa vidare, för nångång inser väl kroppen vad som håller på att hända. Stay positive.
 
Idag hade jag lite mindre kläder på mig, så jag svettades inte lika mycket iaf. Bytte ut vinterjackan mot min tunna träningsjacka, eller vad man nu ska kalla den. Hade iofs mössa idag, men det var mest för frillans skull. Den är fucked up ändå.. :P
Har ont i häcken! Dels i svanskoteregionen för att häcken är så ovan med sadel och cykling osv. Dels på vänster baklår/ nedre rumpa, för min salel har en spricka just där som har skapat ett skavsår på låret. Får skaffa ny sadel. Eller ny rumpa.
 
Nu ska jag hålla käften och jobba. Tack för att jag fick gnälla av mig!
 
 

Falukorv i ugn med blomkålsmos


Jag behövde matlådor. Men jag orkade verkligen inte laga mat. Jag var tjurig och vill bara... Ingenting egentligen. 

Men så tänkte jag... Om jag inte gör det jag behöver späder jag bara på mina tankar om att jag är dålig. Om jag däremot gör det jag behöver trots att jag inte har lust, då kommer jag bli nöjd och stolt över mig själv. 

Så jag gick ut i köket och bara gjorde det. Gjorde en rätt som blivit lite av min paradrätt när det gäller LCHF i matlåda. Falukorv i ugn med blomkålsmos. Enkelt, gott och går bra att micra. 

Eftersom jag inte var på humör skippade jag att göra de där klassiska hacken man lägger fyllning i, utan jag lade bara allt på korven. Falukorven kommer från ICA och har extra hög kötthalt men bara 3 kronor dyrare än den andra. 78% tror jag det är. Vet inte hur höga krav man ska ha, men det duger för mig. 

På hade jag tomatpuré, lite senap, lök, bacon och ost. Orkade inte ens riva ost så jag tog skivor istället, blev sådär. 




Moset är toklätt. Koka blomkål några minuter, häll av vattnet, stavmixa med en stor klick smör, salt, peppar och en skvätt grädde. Var försiktig med grädden, det är lätt att moset blir löst så ta bara en liten skvätt i taget! 
Till har jag lite stevia-ketchup. 


Nu känner jag mig lugnare och mycket mindre grinigare och missnöjd med allt. 

Imorrn ska jag föröka med lite andra, mindre varma, kläder för att se om jag svettas lite mindre. 
Snubbla inte på hindren, hitta lösningar att ta dig över dem! (Hej klyscha)





Glömde.


Glömde ju!
Jag är oxå stolt över att jag var så kreativ nere på stan, istället föra tt falla för frestelsen.

Fikade med Helena och kan tala om att det inte är det lättaste att hitta något att käka som är LCHF på ett fik. Jag var skithungrig!
Men jag var lite kreativ och lyckades ändå. Tog en halv wrap och åt fyllningen med skit, lämnade brödet. Lax o fetaost o lite grönsaker i typ. Så bad jag om grädde i kaffet istället för mjölk, bara för sakens skull.

Såja.

Försöker boosta mig själv lite grann nu, för jag är sjukt grinig och har ingen lust. Vill bara gräva ner mig i soffan, proppa i mig oststjärnor och sen åka bil till jobbet resten av veckan.
självklart ska jag inte, men har god lust.
Wuäääh wuääh wuääh.

Cykla.


Jag ska fan aldrig sluta cykla regelbundet igen. Det är ju skitjobbigt! 

Dels gör det ont i häcken, för att jag är så ovan. Dels svettas jag som en gris för att jag är så otränad. Jag kan iaf inte minnas att jag svettades SÅHÄR mycket när jag alltid cyklade överallt. 
Nu har jag iofs träningskläder på överkroppen när jag cyklar till jobbet, men ändå. Inte kul stt bli dyngsur 2 ggr om dagen när man inte ens tränar. 
Och det är störigt att jag inte lyckas ha lagom med kläder. Antingen är det för varmt eller för kallt. 
Ja jag är gnällig idag, och det får jag! (Så länge jag inte ger upp)

Men jag får väl iaf vara lite positiv och säga att jag är stolt över mig själv idag. Har cyklat typ 2 mil! Hemifrån till Malmslätt, därifrån till stan och sen hem till Ryd. Ingen mjukstart direkt... 

Heja mig!

(Jag vill ändå typ hoppa fram två månader så allt går lite lättare. Trivs inte som svettig gris...)

LCHF och sötningsmedel.

 
En fundering jag haft är hur sötningsmedel går ihop med LCHF.
Många använder det hejvilt, medans andra är väldigt konservativa med det.
 
Jag har lärt mig sakta med säkert att generellt, så är sötningsmedel skräp.
De flesta höjer blocksockerhalterna, inslulinet kickar in osv. Så länge insulinet är igång, kommer inte kroppen bränna nåt fett (i runda slängar är det nåt sånt).
Dessutom ökar sötsuget.
Utöver det är det väl bara dumt att slänga i sig massa onaturliga ämnnen.. Kemikalier does not equal mat lixom.
 
Men. Sen finns det ju tydligen ett par tre sötningsmedel som inte påverkar blodsockret. Stevia har man ju hört om. Ett annat, som jag lärt mig om idag, är sukrin. Det ska i alla fall påverka väldigt lite.
 
Så det är ju bra. Men jag tror det är dumt att fejt-söta saker alltför mycket, poängen med LCHF är ju att man ska komma iväg från det söta. Risken när man äter nåt sött, även om det inte påverkar kroppen som så, är väl att det triggar hjärnan att vilja ha mer sött ändå? Antar jag?
 
Så jag har kommit fram till att sötningsmedel som stevia och sukrin kan vara okej i SMÅ mängder. En liten skvätt om man vill baka något till exempel. Söta upp sura hallon liiiite grann?
Men skulle det komma massa godis och läsk sötat med stevia skulle jag nog försöka undvika det ändå.
Men ja. Om man för en gång skull vill känna sig lite.. "normal".. och vill kunna ta sig en fikabit eller så, kan det nog vara en okej lösning.
 
Undvik så gott det går, men om man känner att man verkligen behöver nåt göttigt, använd en skvätt för guds skull. Man kan ju inte vara hur anal som helst...
Har ju tex en crazy awesome LCHF-kladdkaka som är 1 dl sötströ i (stevia och sukrin) och den tänker jag inte överge. Men jag har ju insett att att jag inte bör trycka i mig en halv sån om dan lixom.. Men en liten bit för att styrka moralen tycker jag inte skadar.
 
 
Så har jag kommit fram till att jag tycker. Så ni vet. Vad tycker ni?
 
 

Väska!

För att avdramatisera lite kan jag berätta om ett litet i-landsproblem jag just insett att jag har. 

Jag har ingen lämplig väska till jobbet nu när jag ska vara hälsosam! 
När jag cyklar blir jag varm och svettig, så jag har ombyte för överkroppen med mig. Det tillsammans med matlåda får inte plats i min handväska.

Kom inte och säg att jag ska ha ryggsäck! Tycker inte det är så värst snyggt och jag är inte bekväm med det. Till resor, till träning - absolut. Men till jobbet har jag gärna handväska. Dessutom glömmer jag bara massa saker hit och hit om jag ska alternera mellan handväska och ryggsäck mellan jobb och fritid. Asjobbigt att lyfta över plånbok och lypsyl och sånt man alltid vill ha med sig. Hur gör folk egentligen?

Har jag inte stora problem så säg ;)

svårt.

 
Jag fick just en liten självförtroendesvacka. Eller taktiksvacka. Jag vet inte vad jag ska kalla det.
Min bror har planer på att fixa en gå-ner-i-vikt-community, så vi snackade lite om det och om våra mål och våra taktiker.
Och vi började prata om matdagbok. Och att jag inte orkade föra en, för det är ju inte nödvändigt när det är LCHF, bara man kör low carb, lixom.
 
Men riktigt så enkelt är det ju inte, om man tänker efter. Man får äta hur mycket som helst, men man måste ändå stanna inom en gräns för att det ska räknas som low carb, lixom. Vilket brukar vara runt 20-30 gram kolhydrater om dan, om man inte ska vara frisläppt.
 
Och äter man tillräckligt mycket av typ.. vad som helst, så kan man ju hamna där uppe.
Äter jag 100 gram jordnötter har jag fått i mig typ 15 gram.
Äter jag 3 stycken rutor mörk choklad har jag fått i mig 10 gram.
Äter jag 200 gram räksallad har jag fått i mig 6 gram... osv.
 
Många bäckar små lixom. Utan att föra en dagbok kanske man inte ser de fällorna man hamnar i?
 
Men.. Jag känner.. att jag orkar inte.
Jag tycker det går ut tillräckligt med energi att vara positiv, försöka ändra sitt tänk runt mat och träning. Att trycka undan allt sug och dåliga vanor.
Visst, det går bra hittills, men det kommer var jobbigt. Med fantasin, när man inte orkar laga mat egentligen. När man är iväg och äter hos andra, eller på stan.

Det kommer bli jobbigt, som det är.
Jag. Orkar. Inte. Föra. Nån. Jävla. Matdagbok.
Jag vet hur det gick sist. Viktklubb.se gick asbra ett halvår, sen tröttnade jag på att slaviskt regga allt jag åt. Och då raserade allt.
 
Jag vill göra nåt som jag kommer orka göra länge. Äta med rim och reson. För det är det jag vill göra resten av mitt liv oxå.
 
Men. Å andra sidan. Borde jag? För att se att jag verkligen gör rätt, att jag inte får i mig tillräckligt med kolhydrater?
 
Eller? Ska jag nöja mig med att jag faktiskt, som det är NU, gjort en sjukt bra förändring som det ÄR?
Har tagit bort sjukt mycket kolhydrater, och äter så mycket mindre skit. Jag är lite nötter och mörk choklad. Lite mejeriprodukter som det finns kolisar, visst. Men förbättrningen är markant.
 
Så. Jag vet inte hur jag ska tänka? Hjälp mig.
 
 
För övrigt har jag kommit fram till att jag gått upp 10 kilo på ett år. Sen förra nyår.
Jag skäms.
Hur kan jag ha misslyckats något så fatalt?
Jag FÖRSÖKER att inte tänka på det som varit, fokusera framåt och bara tala om för mig själv att "skit i det som varit, du KAN göra det du vill oasett vad som hänt innan".
 
Men. Jag kan inte låta bli att tänka.
VARFÖR, Matilda Krig, skulle du lyckas den här gången? Du har misslyckas alla gånger hittills. Vad gör att du lyckas nu? Du är ju ändå rätt kass.
 
Jag vet att det är fel och att jag inte får tänka så. Men jag gör det ibland, ändå.
För jag ÄR så jävla RÄDD att misslyckas. Igen. Och igen. Jag är så RÄDD att fortsätta vara en ohälsosam tjockis i resten av mitt liv. Att bli en tjock mamma som för över mina dåliga vanor till mina tjocka barn. Som blir mobbade och deprimerade och misslyckade.
Kalla med löjlig, men jag är så fruktansvärt rädd för det.
Jag måste klara det här.
 
 
(och nej, jag har inga tankar på att ge upp än. jag är motiverad som fan. jag är bara rädd att denna starka vilja ska gå över. som den alltid gjort innan.)

Helger.

 
Helger brukar vara svårast att klara, när man ska vara nyttig.
 
Tycker jag klarade denna helg okej. Inget direkt fusk, och inget sug efter att fuska heller.
Bara små korta sekunder när de dåliga gamla vanorna lurar en att tänka en kort stund att man är sugen på cola, eller choklad. Men nej.
Still going strong.
Tacka fan för det förresten, det har ju inte ens gått en vecka.
 
Drack väl antagligen lite för mycket vin i lördags iofs, men vafan. Man kan ju inte vara perfekt från början. Och lite kul ska man väl få ha det.
 
Har även hunnit med en promenad till, och ett gympass på campushallen med Mathilda.
Så jag är nöjd med denna vecka.
Nu börjar en ny, och det är bara att ta nya tag. Hepp hepp!
 
Nu ska jag måla naglarna. Målar med Depends gellack, som ska hålla i 2-3 veckor. Jag kanske pillar lite för mycket, för nån lite flik lossnar alltid på kanten för mig, så att hela lacket sedan lossnar i ett stycke. Skit oxå!
Nångång lär jag mig säkert :)

De första dagarna...

Usch vad jag hatar de första dagarna utan kolhydrater. Vad man än äter blir man dödshungrig efter ca två timmar igen. 

Den där starka sugande känslan som är svår att ignorera. Och när man är hungrig blir man sugen på saker. Bahh!!

Aja, om några dagar är det värsta över. Då har kroppen vant sig. Då är det "bara" huvudet man ska slåss mot. 

Jag gick i alla fall ut och promenerade till slut. 25 min blev det. Hur långt har jag ingen aning om, för jag satte på pulsklockan inomhus, och då går gps-grejen inte igång. 
Jag har alltså använt min pulsklocka för andra gången sen jag köpte den. Första gången var Tjejvättern. 
Jag suger!
Nej, fel. Jag sög. Nu ska jag bli bättre!

Mycket jobb.


Jag kommer sannerligen ha ett stort jobb att göra det här året. 

I över ett dygn har jag nu gått och kommit på ursäkter för mig själv att inte gå ut på den där promenaden. 
En enkel jävla mjukstart. En promenad runt kvarteret om jag så vill. En lång. Snabb. Långsam. Vad som helst, bara jag går ut. Men likt förbannat skjuter jag upp det. 

Varför? Vet inte. Jag är väl bara lat och dum i huvudet. 

Vad fan är det för fel på mig? Nu går jag. 

Såna dumheter.


Som ni såg i förra inlägget handlar inte mina "nyårslöften" så mycket om konkreta saker, som det brukar vara. Det är snarare mål jag vill uppnå, där jag ska jobba med mig eget huvud väldigt mycket. Fixa det där som gör att jag har "misslyckats" hittills med hälsan.

För att reda ut såna saker kommer jag behöva rannsaka mig själv väldigt mycket, och kanske kommer bloggen råka ut för denna rannsakning. Brukar ju funka rätt bra att skriva av sig här, när man kommer, eller behöver komma, till självinsikter.

En av de saker jag framför allt ska reda ut är min träningsångest. Jag tycker om att träna, jag har hittat vad jag tycker är kul osv. Jag mår bra av det. Men likt förbannat kryper lite ångest upp för ryggraden varje gång jag ska sätta igång med träningen, när jag inte gjort det på länge.
Prestationsångest, mestadels tror jag. Men jag vet inte. Ändå inte. Både och...

Som idag, när jag umgicks med Mathilda. Hon bjöd med mig att hänga med till gymmet med henne och Tom imorrn förmiddag. Instinktivt känner jag bara "neeeej" med hela kroppen? Varför? Jag vet inte. Att gå dit med dom är ju perfekt, de kan ju grejer och kan lära och inspirera mig. Men nej, jag är rädd för gymmet, så jag kände mig inte mentalt redo.

Så jag sköt upp det till på måndag. För att hinna förbereda mig mentalt. Jag vet att det inte kommer hjälpa så mycket, jag kommer tycka det är skitjobbigt att gå dit då oxå.

Och jag vet inte ens varför???

Bah, denna hjärna som jag har och inte vet hur den fungerar.
Jag VET ju att jag kommer må så bra och tycka om det när jag väl kommit igång med det.
VARFÖR är jag så lat, och är så RÄDD för det?

Antar att svaret är dålig självkänsla. Den typ.. speglar mitt beteende kring träning? Jag vet inte...
Men jag SKA komma över det. I år. Jag ska inte försöka. Jag ska.

2012 vs 2013

Inte för att jag känner att är jättesugen att göra den här listgrejen, men en tradition är en tradition för så har vi alltid gjort och så ska det vara! osv.. :P

 

Here we go...

 

1. Gjorde du något förra året som du aldrig gjort förut?
2012: Fick ett fast jobb. Fick sitta i cockpit under flygning. Separerat från sambo. Till exempel…
2013: Ja jävlar. Träffade Mange. Flygt flygplan (nåja, jag styrde en stund iaf). Skaffade en inneboende jag inte kände. Cyklade Tjejvättern. Bytte jobb.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
2012: Jag lyckades ju skaffa ett jobb iaf J I år ska jag som vanligt gå ner i vikt, men vi vet ju hur det brukar gå. Kanske lyckas jag den här gången?
2013: Japp, och dessa är inte lika konkreta i år utan lite mer flummiga men jag är ändå nöjd med dom! :
"Ändra min relation till mat och mitt beteendemönster till detta. Komma över min träningsångest, så att jag börjar att enbart tycka det är kul. ( detta ska naturligtvis nynna ut i viktnedgång och fysiskt välmående). Peppa Mange att ta tag i saker så han kan flytta hit, istället för att vara surig på honom."

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar förra året?
2012: Ja, Agnes och Rickard, till världens finaste Elvira! Sen ett helt gäng bekanta också, alla börjar bli vuxna.
2013: Hmm. Njäe, inga nära. Men en hel drös på facebook.

4. Dog någon som stod dig nära?
2012: Nej. Tack och lov, igen.
2013: Nope.

5. Vilka länder besökte du?
2012: Tyskland, Danmark, finskt vatten. Blev inte roligare än så i år.
2013: Tyskland och Danmark. Grekland (Rhodos). För en gång skull inte finskt vatten!

6. Är det något du saknade detta år som du vill ha kommande år?
2012: Självdiciplin, tack
2013: har inget att tillägga.

7. Vilket datum från år 2012/2013 kommer du alltid minnas?
2012: Dagen då jag fick sitta i cockpit och flyga, som också var min första dag som singel i år. Den var både underbar och hemsk. Det var en torsdag.
2013: 3 maj, då jag träffade Mange efter 8 års internetvänskap. Och dagen när jag överlevde tjejvättern.

8. Vad var din största framgång 2012/2013?
2012: Jag fick jobb på Saab.
2013: Tjejvättern. Att jag fick nytt jobb. Mange. Kan inte välja!

9. Största misstaget?
2012: Att jag skjuter upp saker allt för länge.
2013: Att jag äter för mycket skräp. Min kropp mår inte bra av det.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
2012: Njä, bara småförkyld massa gånger. Vurpade på cykel en gång o fixade ett till ärr på knät…
2013: Blev påkörd bakifrån i bilen. TVÅ GÅNGER. Min nacke är gnällig.

11. Bästa köpet?.
2012: Bilen <3 Agnes gamla Nissan Sunny 89, den är charmig! (o kanske eventuellt håller halva 2013 iaf)
2013: Saxen! Bil nr 2 alltså. En vinröd Audi A3, väldigt trevlig.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
2012: Bilen kanske?
2013: Bilen + bensin. Kostar skjortan att ha pojkvän i sthlm.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
2012: Att få ett jobb. Jag låg o grät av glädje på hallgolvet. Det har _VERKLIGEN_ gjort mycket för mig.
2013: Mange. och att jag fixade tjejvättern.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2012/2013?
2012: Uhm. Had enough med Danko Jones, kanske?
2013: Uhm. Wake me up med Avicii? (eller hurfan det nu stavas). Hatälskar den låten!

17. Var du gladare eller ledsnare föra året i jämfört med tidigare år?
2012: Gladare. De första 3 månaderna var fruktansvärda, men efter jag fick ett jobb blev allt så mycket bättre.
2013: Öhum. Gladare, tror jag.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
2012: Tränat mer.
2013: Tränat och pussat på Mange.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
2012: Ätit massa skit som man inte mår bra av.
2013: Copy paste...

20. Hur tillbringade du julen?
2012: Hemma hos mamma, med henne och brorsan.
2013: Julafton hemma hos mamma, med henne, bror, mamma o Tommy. Juldagen åkte vi till västerås och firade med Manges familj i några dar.

22. Blev du kär i år?
2012: Nej, jag slutade vara.
2013: Japp :D

23. Hur många one night stands?
2012: Nog för att jag blivit singel, men nån måtta får det vara! Lite privatliv kanske jag också ska ha :P
2013: Sånt behöver man inte när man har världens finaste :)

24. Favoritprogram på TV?
2012: Uhm. Jag har typ inte tittat på tv i år? Julkalendern? :P
2013: Gills nedladdat/streamat? isf är det Game of Thrones, Sons of Anarchy och Breaking Bad

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
2012: Näe, det tror jag inte. Lilla tjockisjävulen som sitter på min högra axel kanske? :P
2013: Haha. Samma som förra året!

26. Bästa boken du läste föra året?
2012: En man som heter Ove, av Fredrik Backman. Bäst.
2013: Fredrik Backmans andra bok, Mormor hälsar och säger förlåt. Bättre än bäst.

27. Största musikaliska upptäckten?
2012: Hmm. Upptäckte att Volbeat är rätt trevliga.
2013: Upptäckte att Volbeat är rätt tråkiga?

28. Något du önskade dig och fick?
2012: Ett jobb :D
2013: Världens finaste.

29. Något du önskade dig men inte fick?
2012: Självdiciplin och kontinuitet gällande träningen.
2013: Är inte frågorna väldigt tjatiga? samma som förra året.

30. Årets bästa film?
2012: Hum. Möjligtvis nyaste Batman. Annars vet jag inte.
2013: Kan man inte få säga serier istället? Fast jag blev lite kär i "Känn ingen sorg".

31. Vad gjorde du på din födelsedag detta år? Hur många år fyllde du?
2012: 26. Firade hemma hos mamma i Nyköping. Firade även gemensamt med pappas 60årsdag hos Tisse med 3rätters. Några dar senare blev jag även bjuden på käk o quiz på Harrys av Emma. O så fick jag tårta o present av Helena, Maja, Johanna och Kristina ute på Helenas land nån vecka senare.
2013: Firade i Nyköping på helgen, och bjöd vänner på tårta på måndagen. Blev 27

32. Finns det någonting som skulle kunna ha gjort ditt liv bättre?
2012: Jag vet inte. Nej. Jag är rätt nöjd faktiskt. Bara saker jag själv kunde ha gjort, för mig själv.
2013: Orkar inte...

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2012/2013?
2012: Saabigt.
2013: Muppig.

34. Vad fick dig att må bra?
2012: Träning, jobbet.. vänner o familj.
2013: Samma. och Mange.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?.
2012: Kan inte komma på nån, faktiskt…
2013: ?

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
2012: Jaru… Pepparkaka/disneycensur-debatten kanske?
2013:  vet inte.. idiotsverigedemokraterna kanske?

37. Vem saknade du?
2012: Farmor. Och så var det såklart väldigt tomt efter min sambo ett tag…
2013: Mange, varje vardag.

38. De bästa nya människorna du träffade?
2012: Alla nya awesome kollegor på Saab
2013: Min roomie Charlotta! Och naturligtvis Mange, och hans trevliga o fina familj.

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
2012: Att ha ett jobb/sysselsättning betyder allt.
2013: Att man måste ha tålamod för att överleva distansförhållande. Jag försöker skaffa ett :P


40. Citera en sångtext som summerar ditt år.

2012:

Ohioh, flygplan!

Ohiyeah, flygplan….?

2013:

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost.
... kanske?


Så. Det var nästan bara tråkigt att fylla i. Jag kanske ska lägga ner det här till nästa år, eller hitta en ny mall/lista. Den som lever får se :)


RSS 2.0