Det är aldrig värt det.

 
Idag utsattes jag för en ordentlig frestelse, kan man säga.
 
När jag kom till jobbet och skulle gå in genom grinden, stod Unionen där och delade ut frukostpåsar. Jag tog glatt emot en utan att analysera det vidare.
När jag kom in på kontoret blev jag varse att denna frukost bestod av en halv ostfralla, ett paket juice och ett äpple.
Socker, socker och socker.
Dammit.
 
Men ostfrallan såg så sjuuuuukt god ut. Och juicen! De stod bara här på skrivbordet och stirrade på mig. Jag var så jävla sugen. Men gjorde inget förhastat, satte mig och åt mina ägg som jag alltid har med mig och började googla näringsvärden för att avskräcka mig själv. Det funkade ganska bra. Av att bara äta en halv fralla skulle ge mig 20 g kolisar. Det får jag inte ens i mig på en stor jävla middag nu.
 
Men. Tillslut, bestämmde jag mig för ett experiment. Jag bestämde att jag gick ta en tugga av mackan, och en klunk av juicen. Bara för att kolla om det verkligen var så jävla himelskt gott som jag satt här och inbillade mig.
 
Det var det inte. Mackan var smaklös och degig, juicen var assöt, sliskig och inte alls så god.
Resten åkte i soporna.
Det var skönt att få det ur hjärnan. Hade jag bara slängt det på en gång hade jag antagligen suttit och nästan ångrat mig och suktat efter skiten. Nu slängde jag det med glädje för att det inte ens var gott.
 
Lärdomen? Alla de där kolhydratsproppade godbitarna som man suktar efter är ALDRIG så goda så att det är värt det. Till slut kommer jag komma till den punkten, där jag inser det utan att behöva smaka.
Jag är inte riktigt där än, men jag vet att jag kommer dit.
 
Jag är ändå nöjd att jag kommit så långt att jag inte utsätter mig själv för frestelser. Det är en sjukt bra början.
Men när yttre faktorer påverkar, typ som en bjudfrukost som hamnar under näsan på mig, då är det fortfarande svårt. Tycker ändå att jag hanterade det på ett bra sätt. Har ju bara gått en dryg månad.
Om några månader kommer jag kanske inte ens ta emot påsen!
 
Det är aldrig värt det. Aldrig fucking nånsin.



 
 
(har forfarande en sliskig söt känlsa kvar i munnen, trots att jag hällt i mig en kopp kaffe mellan. usch.)
 

Kommentarer

Kommentera mera

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0