En nackdel med LCHF

 
En nackdel med LCHF, enligt mig, är att det straffar sig så sjukt mycket hårdare vid fusk, än vad det gör vid t.ex. kaloriräkning.
 

Den här veckan stod det 92,7 på vågen. PLUS 0,5.
Man borde såklart bara acceptera det och gå vidare, men naturligtvis måste jag fundera på det här en del.
 
Det känns ju som att det är med rätt stor sannolikhet på grund av småfusket förra veckan.
Det straffar sig.
 
Å ena sidan tänker jag att det är så sjukt orättvist.
Hur fan kan fem chokladbitar och två vetekransbitar göra att jag går upp 0,5 kg?
Vätska?
Vet inte, räknar man ihop kolhydraterna jag fick i mig är det fortfarande inom gränserna får någon form av kolhydratsreducerad kost, så det är ju inte SÅ mycket ändå, så det borde inte samla på mig 0,5 kg vätska...
Och jag hade knappast gått upp 0,5 kg med kalorikräkning, om jag övertraserat med 200 kalorier?
 
Å andra sidan.. kan det bara vara en lite platå som är över lika snabbt som den började.
Det här är inget oh hänga upp sig på, men jag hänger upp mig lite ändå.
 
Jag får helt enkelt försöka vara lite duktigare. Motstå lite mer.
BLÄ!
 
Nästa vecka kommer steg två i mitt nya liv - börja röra på mig / träna. Hoppas det ger en liten extra push i rätt riktning.
 

Dunderförkyld.


Jag är dunderförkyld!
Snorig, hostar och är allmänt matt.

Men den här veckan är jag lite mer pepp igen. Allt känns inte lika tungt längre. LCHF känns okej igen, och jag hoppas att småfuskandet förra veckan var en engångsgrej som inte kommer hända än på ett tag.

Trots förkylning hade jag en jättetrevlig helg. Jag och Mange var på Mio och köpte en soffa. Eller ja, beställde. Ska hämtas ut på måndag.. WIiie! Tre sits och divan. Grå. Assnygg och skön. Wiee!

På lördagkvällen var vi och åt middag och bowlade med Helena, Emil och Emma. Vi hade gett det som present till Helena när hon fyllde och nu blev det äntligen dags. Som vanligt sög jag på bowlingen men hade en jättetrevlig kväll med fina människor så det gör inget :)

Nu är det bara typ 5 dagar till jag och Mange bor ihop. Helt sjukt! Det kommer bli så sjukt jävla bra.
Och du hoppas jag att en piggare och gladare Matilda är tillbaka som vill och orkar göra lite mer grejer i veckorna.

På torsdag ska jag och Mathilda till Ullared. Åh vad jag ska köpa mycket onödigt skit :D

Symboliken är slående.

 
I början på veckan fick jag en chokladask med såna söta hjärtpraliner av min mamma på posten, försenad alla hjärtans dag-present. Jättegulligt, men den har ju gett min viljestyrka ett helvete den gör veckan. 
 
Ja, jag har ätit av den. Inget jag är stolt över, men tänker inte älta det. Bara komma över det och bli bättre. 
 
Hur som helst. Igår var jag grinig/sugen och tänkte proppa i mig några bitar. (1 bit = 4 g kolhydrater.)
 
Så får jag ett paper cut av asken. Som att alla krafter i världen ville hindra mig. Jag fick ändå i mig 20 g kolhydrater via fucking choklad, men det blev ändå en tankeställare. 
 
Att äta choklad skadar mig. Symboliken är slående. 
 



Spöregn och huvudvärk.

 Vakna upp till huvudvärk och att regnet smattrar på rutorna, är inte jättepeppande. Rent av värdelöst faktiskt. 

Tur att det är fredag!

Weird.

 
Jag har inte haft en så bra vecka, mentalt.
 
Igår var en dag där jag ville äta allt. Sugen på allt. Tyckte det var allmänt tungt att tänka mig att hålla på med lchf länge. jag menar, det är ju tänkt att det här ska hålla på i månader. år. Jag vet inte. Länge.
De var iaf väldigt tungt att tänka på igår.
Jag har fallit för frestelser. Jag har smakat på saker jag inte borde. Jag har ätit saker jag inte borde.
 
Det har varit en rätt seg vecka på jobbet, och därför har jag oxå blivit seg.
 
Jag har lixom känt mig ledsen utan att faktiskt vara ledsen i några dagar.
Speciellt idag.
 
Jag har inget att vara ledsen över. Jag kan inte peka på något som är fel eller så, men jag känner mig ändå ledsen. Som om jag skulle behöva gråta. Men det kommer inget.
Jag är irriterad, frustrerad, ledsen, arg. På inget speciellt.
 
Humörsvängningar deluxe.
Vill inte. Orkar inte. Bara blä. Av ingen anledning.
 
Jag är lite trött på mitt konstiga humör. Förra helgen var jag antagligen ett monster mot Mange, var sur och/eller ledsen mest hela tiden.
 
Denna vecka känner jag lite samma humörsvängningar, men nu har jag ingen att ta ut det på, så nu bara stannar det inombords.
 
Vad fan är det med mig?
 
Kanske är det frustrationen över mitt försök till viktnedgång/livsstil-whatever. Det tar på krafterna att försöka vara viljestark och positivt.
Kanske är det de förbannade p-pillrena som jag bytte i höstas som funkar skit.
(har jag nämnt att jag var tvungen att byta för att jag var FÖR FET för mina gamla? så förnedrande)
Kanske för att jag har haft fuckuing mens i 7 veckor pga p-pillrena?
 
Jag har ingen aning. Men jag är trött på mitt konstiga jävla humör. Det kommer tamej fan knäcka mig så småning om.
 

Meh.


-0,2 denna vecka. Vilket fortfarande är neråt. Vilket är bra.
Men nuaturligtvis känns det lite "meh".

Det är så jääävla lätt att vara negativ. Lite självkritisk. Jag kunde ha gjort det mycket bättre. Kunde varit en bättre siffrar. Bla bla bla.

Försöker skjuta bort dom dumheterna, men det är inte så lätt.

Så har det kommit snö under natten oxå. Bläh. Nu är det blött och kallt ute. Vill ha vår NU.

Februari är ju faktiskt en jäkla skräpmånad.

Awesome.


Idag när jag kom till jobbet och släckte upp kontoret var det typ ljust ute. När jag gick över parkeringen såg jag hur det ljusnade på himlen och att de få molnen som fanns färgades sådär vackert rosa.

Det blir ljusare och ljusare ute och jag mår verkligen bra av det!
Snart är det vår :)

Sista turen...


Jag kände mig ganska nöjd imorse, när jag körde sista turen Sthlm-Linköping direkt till jobbet på morgonen. Kommer sannerligen inte sakna att sitta på en motorväg i gryningen och trängas med morgonstressade stockholmare på motorvägen.

I övrigt var det en trevlig helg. På lördagen hade jag och Mange fullt upp. Var först på Naturhistoriska, och sen Cosmonova. Det var trevligt, men var inte riktigt så imponerande som det var när jag var liten. Sen var jag arg för att det inte gick att köpa NÅGOT lätt om man var småhungrig, den enda kolhydratsfria möjligheten som fanns där var att köpa en hel svindyr måltid som jag bara kunnat äta delar av. Så jag drack mig mindre hungrig på mineralvatten...

På kvänne var vi dessutom på bio och såg nya Robocop. Den var helt okej, men ingen superfilm.

Söndagen var en riktig slödag med filmtittande och lite matlagande.

Delar av helgen har jag misstänkt att nån typ gjort en smyg-gastric bypass på mig, för jag har blivit illamående när jag ätit, typ lite innan jag blivit mätt eller nåt. Jätteskumt. Vet inte om min kropp bestämt sig för att bli mätt på fett fortare eller nåt. Det är ju iofs bra! Vi får se hur det utvecklar sig..

Hade det inte blåst idag hade det kunnat vara riktigt härligt vår(ish)väder! Solen skiner, och den värmer faktiskt lite i ansiktet. Fantastiskt!

Känslan som dröjer kvar efter drömmar.


Ibland drömmer man om något hemskt, och så dröjer sig den där obehagliga känslan kvar flera timmar efter man vaknat.
Så är det idag.

Jag drömde att Nisse dog. Någon hade lagt honom med en lapp utanför dörren där det stod att hen hade hittat honom borta vid vägen...
Jag var helt förkrossad i drömmen, och jag känner mig fortfarande helt förkrossad. Bara jag tänker på något, vad som helst, som inte är råpositivt, vill jag bara gråta. Megablödig.
ALLT känns ledsamt och jobbigt.

Att jag drömde detta kanske beror på att jag innerst inne oroar mig. Katten blir 15 i år, och man vet inte hur mycket tid det finns kvar (nu började jag gråta..).

Nej usch det var ingen vidare start på dagen. Får typ lyssna på musik, dränka mig i jobb och tänka glada tankar.

Bra jobbat!


Bra jobbat Matilda!
Ytterligare 0,6 ner, totalt 3,6 ner.
Yaaaay!

Jag är otroligt lättad, jag var orolig att mitt lilla snedsteg med kladdkakan i fredags skulle sabba allt. Men nej, det gjorde det inte. Det gav mig lite sug, men om man står emot det går det tydligen bra med ett litet, litet snedsteg.
Inte för att jag tänker göra det till en vana.
Men OM man nu gör det, behöver man inte få dåligt samvete, panik och må dåligt över att man sabbat en hel vecka. Bra!

Jag var till och med orolig att jag skulle sabbat nåt igår, för att jag åt tre stycken ketobollar. Är ju helt inom gränserna, men jag åt tre och kände att jag blev jättemätt. Det FÅR man ju vara, men det kändes ändå "syndigt" på nåt sätt.
Bah, perspektivet på synd har ändrats lite de senaste veckorna :)

Mätt!

 
Vad jag gillar mest med min "diet", eller snarare livsstil, är att jag får vara mätt. Jag får bli mätt, jag behöver inte gå hungrig. Jag äter när jag är hungrig. Perfekt.
 
Ikväll har jag ätit minutbiffar med bea, och till efterrätt ketobollar. Smakar nästan precis som chokladbollar faktiskt! Recept har jag snott från LCHF-ingenjören.
Jag hade i några skedar sötning oxå, blir alldeles för mastigt annars..
Mätt och glad :D



 
Jag kanske har fokuserat lite mycket på lchf och viktnedgång de senaste inläggen.. Men iofs är det ju det jag behöver blogga om, mest! Fast jag har glömt att uppdatera er om allt annat trevligt som händer.
 
Efter ensamfredagen förra helgen blev det en tjejkväll! 6 dunderfina tjejer kom på besök, och vi drack vin, snackade, fnittrade och hoppade omkring på vardagsrumsgolvet. Efter det tog vi en limo till Harrys och slog klackarna i taket. Eller ja, det gjorde jag kanske inte, för det kändes som alla tappade bort varandra om efter ett tag gick jag hem. Men sjukt lyckad kväll, ser fram emot fler såna snart :)
 
I veckan där gjorde jag inte mycket. Spelade GTA V på eftermiddagarna typ. Klarade ut storyn, kändes lite vemodigt.
 
I helgen kom Mange. Vi myste, kramade, pussades och tittade på film. Vi åkte även omkring och kollade in lite möbler vi tänkte skaffa till vårt gemensamma hem.
En annan grej jag gjorde i helgen var att gå på melodifestivalen! Det ni! Jag vann biljetter på Coop Forum Nyköpings facebooksida. Var inte så många tävlanden, så det var inte så svårt. Jag tog med mig Emma, och vi hade en jättetrevlig kväll! Musiken är väl som den är, men det var roligt att se en tv-sänd show bakom kamrorna, så att säga. Glad att jag gick, även om det inte är särskilt true av en hårdrockare som jag ;) :P


 
Idag har jag även slängt ihop en cheesecake. Recept och bild kommer imorrn när den ska ätas! Det gäller att  göra sig till när man får finfikabesök.
 
Har också hunnit läsa ut två böcker. Dels Den ljuva giftkokerskan. Fick låna den av en kollega, och den var trevlig och bra. Lite som Hundraåringen, men ändå annorlunda.
Hann oxå läsa ut Patient 67, som alltså är boken som filmen Shutter Island är byggt på. Den var bra, men jag måste erkänna att boken inte gav så mycket mer än filmen, för en gång skull. Kan till och med påstå att filmen är lite bättre. Mycket på grund av meningen huvudpersonen säger i slutet på filmen till sin läkare, som han INTE säger i filmen. (SPOILER ALERT!).
Han säger nämligen "This place makes me wonder ... Which would be worse - to live as a monster, or die as a good man?"
Det är så sjukt genialiskt, och det ger så mycket mer till historien! Man kan sväva ut och fundera massor på hur det egentligen ligger till... Att den meningen inte fanns med i boken gjorde att filmen vann lite grann.
Jag brukar ofta tycka att detaljer i böcker ger en helt annat dimension till en historia, än vad filmatiseringen brukar göra. Men inte denna gång. Boken gav verkligen _ingenting_ extra. Men, man får ju inte glömma att det var ändå författaren som hittade på historian, och inte filmproducenten.
 
Aja. Enough nördande. Nu ska jag äta en till ketoboll och göra det bästa man kan göra - gå till bokhyllan och välja en ny bok!
 
 

Kostdoktorn!

 
Jag följer kostdoktorn, han säger många bra saker på sin hemsida/blogg.
 
Här är ett inlägg han skrevi helgen:
http://www.kostdoktorn.se/orsaken-att-svenska-barn-blir-feta
 
Det som var mest intressant med inlägget är denna mening:
"Och nej, barn med viktproblem behöver inte äta godis och dricka läsk. Inte ens lite. Inte alls. Lika lite som en lungsjuk behöver få röka en cigarett. Lika lite som en alkoholist behöver en drink."
 
Detta går ju att applicera på vem som helst med viktproblem/sockerberoende.
Det är det jag försöker övertyga mig själv om varje dag.
Att ge mig socker just nu, är som att ge en tillnyktrande alkoholist en öl för "att unna sig lite".
Kanske är ett radikalt sätt att se på det, men jag känner att det verkligen ÄR så.
 
I fredags bjöds det på kladdkaka på jobbet. Jag tog en liten, liten bit. Önskar jag hade varit starkare.
För efter mitt tidigare inlägg, http://wordsofmatilda.blogg.se/2014/february/det-ar-aldrig-vart-det.html, känns det lite som hyckleri att så snabbt "misslyckas".
Fast egentligen ser jag det inte som ett misslyckande. Bara en lärdom. Jag kände åter igen att det inte var värt det. Det som gjorde mig mest besviken är att nån kollega nästan hetsade mig att ta. När hen vet precis exakt vad jag gör och vad jag går igenom. Och lite besviken på mig själv att jag föll för trycket.
Men det är inte lätt att stå emot när det bjuds på mitt favofika.
 
Men åter igen kan jag alltså säga att det inte var värt det. Har varit sugen på onyttigheter hela helgen nu, men jag har åtminstone stått emot det!
Nästa gång jag står inför en frestelse ska jag tänka på det Kostdoktorn skriver.
 
 
Jag behöver det här precis lika lite som en alkoholist behöver en drink.
 
 

Det är aldrig värt det.

 
Idag utsattes jag för en ordentlig frestelse, kan man säga.
 
När jag kom till jobbet och skulle gå in genom grinden, stod Unionen där och delade ut frukostpåsar. Jag tog glatt emot en utan att analysera det vidare.
När jag kom in på kontoret blev jag varse att denna frukost bestod av en halv ostfralla, ett paket juice och ett äpple.
Socker, socker och socker.
Dammit.
 
Men ostfrallan såg så sjuuuuukt god ut. Och juicen! De stod bara här på skrivbordet och stirrade på mig. Jag var så jävla sugen. Men gjorde inget förhastat, satte mig och åt mina ägg som jag alltid har med mig och började googla näringsvärden för att avskräcka mig själv. Det funkade ganska bra. Av att bara äta en halv fralla skulle ge mig 20 g kolisar. Det får jag inte ens i mig på en stor jävla middag nu.
 
Men. Tillslut, bestämmde jag mig för ett experiment. Jag bestämde att jag gick ta en tugga av mackan, och en klunk av juicen. Bara för att kolla om det verkligen var så jävla himelskt gott som jag satt här och inbillade mig.
 
Det var det inte. Mackan var smaklös och degig, juicen var assöt, sliskig och inte alls så god.
Resten åkte i soporna.
Det var skönt att få det ur hjärnan. Hade jag bara slängt det på en gång hade jag antagligen suttit och nästan ångrat mig och suktat efter skiten. Nu slängde jag det med glädje för att det inte ens var gott.
 
Lärdomen? Alla de där kolhydratsproppade godbitarna som man suktar efter är ALDRIG så goda så att det är värt det. Till slut kommer jag komma till den punkten, där jag inser det utan att behöva smaka.
Jag är inte riktigt där än, men jag vet att jag kommer dit.
 
Jag är ändå nöjd att jag kommit så långt att jag inte utsätter mig själv för frestelser. Det är en sjukt bra början.
Men när yttre faktorer påverkar, typ som en bjudfrukost som hamnar under näsan på mig, då är det fortfarande svårt. Tycker ändå att jag hanterade det på ett bra sätt. Har ju bara gått en dryg månad.
Om några månader kommer jag kanske inte ens ta emot påsen!
 
Det är aldrig värt det. Aldrig fucking nånsin.



 
 
(har forfarande en sliskig söt känlsa kvar i munnen, trots att jag hällt i mig en kopp kaffe mellan. usch.)
 

yes!


Hurra!
0,5 kg ner denna vecka, totalt 3 kg!
Det innebär att jag typ klarat 10% av det jag tänkte gå ner, bara resten kvar ;)

RSS 2.0