Höst!


Jag brukar ju återkomma efter ett längre uppehåll när jag vill gnälla av mig, när jag tycker att det är riktigt synd om mig. Nu är det typ en månad sen jag skrev sist, och det har hunnit bli höst (typ).

Men jag tänker inte gnälla. Inte det minsta. Jag tänker istället påpeka hur nöjd jag är.
Jag hade ett otroligt dåligt flow på jobbet efter semestern, men efter jag gnällt av mig tog jag mig faktiskt i kragen och gjorde något åt det.

Nu har jag ett väldigt bra flow, när jag får massa gjort, och tycker att det är ganska trivsamt på jobbet ändå. Två gånger på några veckor har jag fått beröm över mitt/vårt manualarbete, och det gör så OTROLIGT mycket att bara få höra att det man gör någon skillnad.

Förvisso är det nån sjuk jävel som ringt till vår chef och tyckt att vi fikar för mycket oxå, men det är så urbota löjligt att jag inte kan ta åt mig. Människan kan inte ha mycket att göra själv om man tar sig tid och fundera på hur mycket folk fikar. Jag var arg en dag på faktumet att det finns såna idioter, men nu kan jag mest skratta åt det.

Samtidigt som det går bra här, har jag faktiskt sökt ett annat jobb. Också på Saab, också som teknisk skribent. Men ute i Malmslätt. och för andra produkter. Jag vet inte så mycket om det, men det verkar mer omväxlande och utmanande än det jobb jag har nu. Jag ska på intervju på måndag.

Att bara få komma på intervju är en självförtroendekick för mig. Dessutom har har jag pratat med mig chef om saken, och jag fick intrycket av att han tycker det är jättebra att jag vill utvecklas osv, men att han inte vill bli av mig. Han vill ha mig kvar.

Självförtroendekick efter självförtroendekick. Så skönt. Och jag tror att det är otroligt bra att gå på en intervju när man inte är desperat efter ett nytt jobb. Hade jag gått på intervju när jag skrev det senaste gnälliga inlägget tror jag inte det skulle gå lika bra.

Nåväl. Vi får se. Jag vet inte ens om jag tar det - om jag skulle bli erbjuden. Vi får se.

Nej, jag trivs rätt bra nu. Det är fortfarande grymt jävla jobbigt att vara ifrån Mange hela veckorna, men jag inser att det inte är någon idé att ligga hemma och gråta hela veckorna.
Men det förändrar inte faktumet att jag längtar, längtar, längtar ihjäl mig till den dagen han säger att han hittat ett jobb i Linköping och kan flytta hit. För det är det jag vill. Jag trodde aldrig att jag skulle säga nåt sånt här, men jag tror tamejfan att det är han som är Han.

Ja, jag ville väl bara berätta att jag är rätt nöjd med livet nu.
Bara jag kan komma igång med träning och hälsa lite, så vore allt toppen. Psykiskt på topp, men på väg mot ett fysiskt förfall.

Aja, kan nog ta tag i det oxå ska ni se.
Tack för att jag fick störa.
(jaja, jag vet att jag snott uttrycket från Fredrik Backman..)

RSS 2.0