Plötsligt händer det.

 

Igår var jag i vanlig ordning inte så hungrig på kvällen. Så stekte jag några baconbitar och knaprade i mig. Så råkade det ju händlsevis stå en kladdkaka i kylen som jag tänkt bjuda mina rommiekandidater på. Så jag tog en bit. Och så tänkte jag: "Den här dieten kan jag tänka mig att stå ut med ett tag!".

Jaja. Jag vet att det inte är optimalt att äta kladdkaka till kvällsmat. Men det är trots allt LCHF, och om jag gör det då och då, inte allt för ofta, GÖR det faktiskt ingen större skada. Excellent. För det är skönt att unna sig ibland. Även om jag unnande mig både en liten mörk chokladbit och kladdkaka igår. Man ska inte överdriva. But still - I'm not gonna get fat of it. ^^

Sen vägde jag mig imorse, igen. Ja jag vet, man ska inte väga sig mer än en gång i veckan. Men nu är det såhär mina vänner:

- Jag har kört LCHF-kost i precis fyra veckor nu, och det känns som ett avstamp. Så jag ville ha en fyra veckors-siffra. Men i fortsättningen blire bara vägning på måndagar. Och så ska jag komma ihåg och mäta mig snart oxå!

Som ni ser - plötsligt händer det. FY FAN vad skönt. Äntligen få ett bevis på att det jag gör är rätt - att det går åt rätt håll. Tack för att jag fått gnälla - tack för att vissa av er har stöttat mig. Jag kommer säkerligen gnälla igen när det går långsamt eller stannar upp, då får ni gärna stötta mig. Men nu vet jag att det faktiskt händer saker när man håller i. Det är en motivation att bara fortsätta.

83,5. Helt plötsligt har det gått ner 3,3 kg. Det är en väldigt bra siffra på 4 veckor, tycker jag. Lagom för första månaden.
Hur hände det här då?

Jag misstänker att min kropp började fatta förra veckan vad jag höll på med. Det var därför jag var så trött, gnällig, orkeslös, matt, hängig. Min kropp hade börjat inse att den inte fick några kolhydrater. Och sen sa det BAM. Okej, det är 1,5 kg minus på 3 dagar, så det är med största sannolikhet bara massa vätska jag tappat, men ändå. Fett som vätska - what ever. Det motiverar mig. Siffror är bara siffror, men de motiverar likt förbannat.

Nu kör vi en månad till. Låt mig gnälla om det går dåligt, men fortsätt stötta mig så blir jag jätteglad.

 

Roomiekandidaten kom aldrig igår, btw. Hon skulle höra av sig och återkomma med exakt tid. Strax före 18 sms'ade jag och frågade när hon trodde det kunde bli, var redan lite irriterad på att jag inte hört nåt. Nån kvart senare fick jag svar, där hon frågade att hon tänkte att hon kunde komma dagen därpå istället, för att hon inte var hemma och skulle bli kvar hos sin kompis över natten. Tycker det är jävligt nonchalant beteende. Har man bestämt "möte"/fika så får man väl för fan hålla det. Visst, man kan få förhinder ibland, det händer alla. Men då säger man väl till i tid / ber om ursäkt?

Det kanske är petigt/barnsligt av mig, men rent spontant är jag inte ett dugg sugen på att bo med en sån person som inte respekterar andras tider på det viset. Dessutom är jag uppbokad typ en vecka framåt (för en gång skull), så jag vette fan. Hon diskvalificerade nog sig själv lite där, känner jag.

Nej för fan, nu ska jag jobba. Ursäkta det utdragna morgonpladdret.


Vardagslyx.

Lyxar till det såhär på onsdagseftermiddagen.


Kärring.


Alltså. Jag vet inte hur mycket ni lyssnar på radio...?
Men jag lyssnar på Bandit i bilen när jag åker till och från jobbet. Och jag stöööööör mig något så fruktansvärt på ett reklamavsnitt som de kör rätt ofta.

Det handlar om Volovs bilverkstäder, men riktiga originaldelar osv osv. Har ni hört den? Då vet ni att det är en kvinna som skäller på sin man, som har köpt reservdelar från något annat ställe än Volvos egen verkstad, och hon är så stööööörig. Hon är verkligen en whiny bitch, och jag blir asirriterad på henne varför gång de sänder den reklamen.

Jag ville bara att ni skulle veta det.. :P

Jag bakade kladdkaka igår. LCHF naturligtvis. Jag tänkte bjuda på den idag, när en av brudarna som är intresserad av att hyra mitt extrarum kommer på fika. Jag var inte särskillt hungrig igår på kvällen, som vanligt, så min kvällsmat blev en bit kladdkaka.
Hälsokost!

Jag är lite nervös. Läskigt o träffa en helt ny människa. Och så ska vi sitta där o komma fram till om vi kan tänka oss att stå ut med varandra. Jag får komma på nåt spexigt att göra som bryter isen.

First!

Yizzes. Jag trodde aldrig jag skulle vara den som är den.

Idag var jag allra, allra först i korridoren på jobbet. Det kanske jag har varit nångång förut, speciellt i somras. Men det mest anmärkningsvärda var nog att jag var här innan sju.
INNAN SJU.

Nåja, det var bara 3 minuter till klockan skulle slå sju, men ändå. Berodde mest på att jag inte snoozade och att jag tog med mina frukostägg till jobbet, eftersom jag kände mig typiskt osugen på frukost där hemma.

Jag trodde aldrig, någonsin att jag skulle vara morgonpigg. Att jag skulle vara den som är först på jobbet, frivilligt.
Det är ju inte så att jag går upp tidigare och tidigare. Jag har gått upp kvart över 6 sedan typ... andra veckan här på Saab. Tycker det är skönt med en bestämt tid. Då vet man vad som gäller och behöver inte tänka så mycket. Jag har bara blivit snabbare och snabbare på mornarna.
Slutat snooza, tar bilen till jobbet (nej jag cyklar inte i det här väglaget...), snabb frukost. Osv.

Men ändå. Jag trodde aldrig jag skulle vara först på jobbet frivilligt. Jag hatar ju mornar?
Jag kanske har kommit över den biten nu. I might be growing up here. Woho!

Såja.

Så ja. Tack. Lite belöning för ansträngningen i alla fall.
Ner 0,8 på en vecka, det är jag nöjd med. Fortsätt så tack.
Jag skulle slitit mitt hår om jag inte fått något belöning, jag klarade ju så duktigt av att inte beställa pizza som alla andra gjorde på skiftet i fredags. O inga muffins åt jag heller (det är tradition att de som ska skifta på bakar muffins till pateterna...).

Förvisso drack jag fanta zero på lördagen när jag var bakis. Jag hade köpt för att jag övervägde att använda det som groggvirke men sen ångrade jag mig.
Oh well, det värsta som kan hända med det är väl typ att mitt sötsug blir värre ett tag. Men jag har inte känt nåt sånt än, så jag antar att det är okej att dricka lightläst IBLAND. Jag tänker definitivt inte göra det till en vana. Men skönt att ha något att faila på ibland. Så sällan som möjligt, förståss.

För övrigt är det väl sådär. Jag är trött och energilös och har inte nån lust med nånting. Jag vet inte varför, och det är inget särskilt som gör att jag känner så. Men jag ska försöka göra roliga saker och komma igång med träningen så blir det nog bättre. I helgen satt jag bara hemma o glodde och orkade och ville inte göra ett skit, o det är väl antagligen det värsta man kan göra. Men nu ska det bli bättring!

Jag överväger för övrigt att skaffa en inneboende. La upp en annons på LiUs anslagstavla för skojs skull, och två stycken som är intresserade har hört av sig. Det är svårt.
Men jag tror det skulle vara bra för mig. Jag börjar bli alldeles för bekväm och tänker "Jag vill vara hemma och ifred ikväll" alldeles för ofta. Dessutom slipper jag lägga halva jävla lönen på lägenheten. Vi får se. Jag velar fortfrande.

Nej, nu jobba.


Att unna sig lite.

 
HA! Jag skulle man kunna säga att jag har fuskat med min diet. Eller jag har fuskat.
Men det varit så extremt lite att det nog inte gör så mycket till eller från. Men det gjort något så väldigt mycket till mentalt :D
 
På fikarasten imorse hade en av mina kollegor köpt en vetekrans och bjöd på. Ytterligare en kollega hade bakat brownies och bjöd på. Att inte ens få kunna smaka på den lilla vardagslyxen kändes lite deprimerande. Så jag smakade faktiskt. Det var en så liten bit som en lillfingernagel ungefär, så att jag bara fick känna smaken.
Det var så sjukt värt. Jag kan inte ha fått i mig mycket kolhydater på en sån lite bit, men jag fick ändå njuta oxå.
 
Sen på lunchen var vi på Stångs. Var såklart duktig och bad om en bouillabaisse utan potatis och krutonger. Det funkade hur bra som helst.
Men till kaffet får man ju en liten kaka. Som idag inte alls var särskillt liten, utan det var en fläskig munkhistoria med hallonsylt i. Jag tog en, och tog tre små, små tuggor. Sen var jag lixom nöjd, för då hade jag iaf fått känna smaken. Och jag var ju ändå mätt, så jag kände inte att jag behövde mer.
 
Jag tycker att det var ett okej beslut att göra så. Vad tycker ni?
 
Visst, det kan ju leda till att jag gör fler och fler undantag förståss, o så vill vi ju inte ha det.
Men man kanske kan säga att jag på helgdagar får ta en liten smaktugga av något, om det bjuds.
Jag får under inga som helst omständigheter köpa något själv, då blir det garanterat en urballning.
 
Är det en okej regel tror ni?
 
Snart tror jag att jag flexar ut och drar hem. Dags att börja peppa för skiftet :D

Tillkännagivelse.


Ja. Jag vill bara tillkännage att jag är världens mest oekonomiska människa. Jag. Verkligen. Suger. På. Att. Hålla. I. Mina. Pengar.

Jag tänkte att jag skulle passa på att lägga in alla räkningaar inför imorrn redan nu, så det slapp förstöra hela helgen sen.
Jag hittar verkligen sätt att göra av med dem. Hittar hål att fylla hela tiden. Totalt oförmögen att spara. Jag skulle ju spara.

Jaja. Förut gnällde jag på min ringa inkomst. Nu gnäller jag på min egna förmåga att hålla i pengar. Det artar sig ;)

Det har verkligen varit en värdelös vecka rent humörsaktigt, jag har whinat och gnällt och tjurat mig igenom hela veckan. Hoppas det (jag) blir bättre till helgen :)

Django Unchained.

 
Igår var jag på bio med Jon och Helena, och såg Django Unchained.
Asbra, verkligen.
 
Visst, jag kan ha hypat det lite, bara för att jag brukar älska Tarantinos filmer.
Men skit samma, jag älskar den.
Den hade verkligen allt. Spänning, humor, lite hemskheter...
Och framför allt, fantastiskta skådespelare.
Christophf Waltz var med, han som spelade Hans Landa i Inglorious Basterds. Jag vet inte om det är Tarantino som gör det, eller Waltz själv, men hans sätt att prata och använda språket är fantastiskt.
Och Capriciosa var oxå awesome. Han blir verkligen bara bättre och bättre. Från att spela utvecklingsstörd pojke och fattig båtpojke spelar han elak skurk - och lyckas hur bra som helst!
 
Jaja. Jag ska sluta tjata. Jag tyckte hur som helst om filmen väldigt mycket. Jag satt och mös (heter det så? myste?) redan från första början av filmen. Gjorde inte ens nåt att jag inte fick äta popcorn, som jag typ alltid gör när jag går på bio.
Ajuste. Filmmusiken var awesome oxå.
 
 
 
För övrigt är det väl sådär. Känner mig halvdan idag oxå, börjar tröttna på det. Snart ger jag upp och går hem o vilar upp mig ändå. Bleh.
 
Oh well, det är i alla fall torsdag. Snart är det helg. Imorrn, fredag, är det skifte. Titta på småfadderister som tar över den stora ärofulla uppgiften att lotsa små nollan rätt i livet i höst. Kanske börjar bli lite för gammal (i kogvetår) för att gå på skifte, men whatdafuck. Det är trevligt. Det är ju inte som att jag har nåt bättre för mig.
 
Imorrn är det lön oxå. Hurra!

Ny plan.


Jag har nog en ny plan.
Ni ser, när jag får whina och gnälla lite ett tag, så återkommer jag efter en stund med en konstruktiv lösning! Oftast iaf.

Den är enkel och inte alls avancerad. Ät lite mindre.
Det slog mig lite efter gårdagens inlägg om halloumiosten, att det är en rätt självklar lösning.
Jag äter 2 ägg eller lite yoghurt till frukost. Det är lagom. Jag hinner bli hungrig till lunchen. Jag äter lunch, rätt normal portion kan jag gissa. Den är nog rätt lagom, för jag är bara liiite hungrig till kvällen. Men på kvällen kan jag lätt minska, för jag är inte ett dugg hungrig när jag går o lägga mig. Lite småhungrig när jag vaknar bara. Det är ju ingen fara. Så då kanske jag helt enkelt inte behöver äta en hel middag på kvällen. Kanske räcker med lite mellis eller så.

Sen får jag såklart känna efter o se om det verkligen är vettigt. Får ju lixom inte äta för lite heller, så jag blir trött o inte orkar med nåt. Men värt att testa i alla fall.
Måste ha en ny plan för att fortsätta orka vara pepp, lixom.
Dessutom är det ju sjukt opepp att ställa sig o laga mat till bara sig själv en kväll efter jobbet. Nu kanske jag slipper det ibland ;)


Förkylningen fortsätter btw att inte bryta ut. Dammit. Så jag sitter och tycker lite halvsynd om mig själv på jobbet idag oxå. Happy times.

16.

Shit alltså. 16 unika besökare igår.
Det måste vara nån form av rekord, om man bortser från de gånger jag postat inlägg på ansiktsboken.

16 pers som går in och frivilligt läser om mitt viktgnäll, vanliga gnäll och ibland glatt ordbajseri.
Är ju värsta gändisbloggaren snart. Släng dig i väggen Kissie! ;)

Mat?


Well. En bra sak ned lchf är ju att man inte är lika hungrig. Var inte så hungrig mör jag kom hem så kände mig inte så motiverad att laga mat.

Så till middag har jag ätit en halloumiost. Jag stekte den faktiskt. Nu kollar jag på tråk-tv. Jag lever ett dramatiskt liv.

Känner mumsig fortfarande lite småmatt men det blir inte värre än så. Det är fan asstörigt att det inte bryter ut.

Jaja, det är väl bara att gå o lägga sig. Är säkert en roligare dag imorrn.


Lite småmatt.


Har fortfarande ont i nacken. Är matt i benen, precis om jag sprungit massa eller när han har träningsvärk. Jag blev trött att gå upp de två våningar det är till mitt kontor... De trapporna har jag int blivit trött av på jättelänge, men nu blir jag det. Småmatt över lag i huvudet idag är jag nog. Kanske håller på att bli sjuk?

I så fall kan det dra åt helvete, eller bryta ut nu. Orkar inte gå omkring o känna mig småynklig. Bara drygt.

Igår eftermiddag var lika tråkig som den var spännande. För att försöka behålla lite mystik tänker jag minsann inte säga vad, nåt måste jag ju ha att berätta när jag träffar er ;)

Back to work.

Kulturkrock.


Inte nog med att jag är minoritet i hänseende till kön, ålder och utbildning, jag är nog minoritet i politisk läggning oxå. Jag funderar på om jag kan vara den enda här i korridoren som är vänstervriden, eller åtminstonne en av få.

På lunchen idag pratade vi om bostadsmarknaden, och nånstans övergick det i invandning. Om att vi tar emot för många, vi kan inte ta hand om dem osv.. Jag är inte den som sitter på särskillt mycket fakta, vi kanske tar in fler än vad vi har råd med, vi måste ta hand om de vi tar in bättre osv. Jag vet inte.
Oavsett det så lät diskussionen lite smått svennerasistisk och jag orkade inte riktigt lyssna på skiten.
Och många gånger får man höra att det där vänsterfolket inte är så mycket bättre än sverigedemokraterna osv. Jag tror den personen som sa nåt likanande idag inte har en annan om att det sitter folk som kan tänka sig att rösta på vänstern i rummet.

Jag orkade som sagt inte lyssna på skiten riktigt, så jag reste mig och gick."Oj nu har vi nog retat upp henne", sa nån. Jag var sjuuuuukt nära att vräka ur mig:
"Nä nu ska kommunisten gå o jobba lite så hon kan tjäna in lite skatt att slänga bort på invandrarna".

Men det sa jag inte...

Jag tror inte att någon är rasist på det sättet, men många är nog sjukt trångsynta och fördomsfulla. Är det såhär folk tänker är det inte konstigt att sverigedemokraterna har 10% i röster. Men lika sorgligt för det är det.

Är det såhär jag kommer var om 20-30 år när jag varit välavlönad för länge och glömt bort hur det är att inte ha pengar, att ha det svårt? Blir man högervriden och lite svennerasist per automatik då? Jag hoppas sannerligen inte det. Då kan ni skjuta mig, är ni snälla.

Pissochskit.


Ja, nu tänker jag faktiskt gnälla. Så de som inte orkar höra på gnäll såhär en måndagmorgon kan byta kanal nu.

Vågen stod på 85,8 imorse. +0,1 tror jag, men vi kan för enkelhets skull säga att det stått still.
Stått still (och jag blev så jävla irriterad att jag inte orkade ta ett kort på våghelvetet).
Minus fucking 1 kg på 2,5 vecka. Det kanske hade varit bra i normala fall, när jag försökt gå ner i vikt ett tag o det börjar stanna av (och nej, det syns inget på måttbandet heller, försök inte).
Men i början av en så radikal kostförändring förväntar jag mig tamejfan att det händer lite mer. Folk rasar i vikt, o lchf-doktorerna lovar garanterad viktnedgång. Men nej, jag är såklart undantaget som bekräftar regeln, och står still i början. Tack så jävla mycket.

Nej, jag tänker inte ge upp. Jag tänker hålla i mina minst 4 veckor. Men om det inte skett någon vidare förändring då heller, då vette fan om det är värt det?
Visst, jag är inte så hungrig längre. Men vad är det värt om jag ändå inte går ner i vikt? Jag var inte hungrig när jag åt frukt eller fikade fikabröd mellan måltiderna heller lixom.
Vad är det värt när det enda jag kan unna mig är en kladdkaka som knappt smakar nåt, och brödsubstitut som bara smakar vidrigt ägg?
Vad är det värt när jag nästan alltid bara kan välja sallad när jag går ut o äter lunch med mina kollegor? Vad är det värt när man tagit bort alla sina fucking laster?
Nä, går jag hellre lite småhungrig och kan unna mig något litet då o då.

För att vara såhär jävla duktig och inte få någonting fört ÄR inte kul.
JAJA, jag vet att jag måste ha tålamod, sluta tjata. Jag är sur och det har jag lite rätt att vara, för det här har ju inte riktigt gått som det brukar gå för alla andra. Det är orättvist, och jag har svårt och ta sånt.

Och kom inte och säg "det är bara att hålla i, det kommer släppa snart o då ska du se att det syns på vågen".
För hur fa-an kan du veta det?


Dessutom har jag ont i ryggen, nacken, axlarna och benen känns skakis. Jag har mensvärk och allt suger.

Jag återkommer med ett gladare inlägg inom kort. Kanske.

En sån där värdelös söndag.


Det var väldigt länge sen jag hade en sån här värdelös dag. En dag där jag bara går omkring och inte orkar ta mig för nånting. Tycker att allt är lite lagom piss. Vill inget, känner inget, kan inget.

Det är inget som har hänt, och det är inget jag är typ ledsen över. Det är bara.. en värdelös söndag.

Antar att det blir lite så när man inte gör nånting. Egentligen skulle jag stuckit iväg o tränat nu till kvällen men jag pallar inte. Har ingen lust att va bland folk. Vill bara vara hemma o sura. Precis det man inte ska göra, när man känner sig såhär.

Har verkligen tagit emot att börja träna igen. Dålig planering, ingen lust.. Jaja, det reder väl sig till slut.

Ska väl fortsätta sura nu. Men imorrn är nog allt bra igen.


Min vanliga tur...


... muttrade jag bittrert när diset la sig i luften 10 minuter senare.
Typiskt!

MIn kollega Magnus har ett litet litet men ändock flygplan (en Bulldog, för den intresserade) som han skulle ut och rasta på lunchen idag, om vädret var klart.
Så frågade han om inte jag ville med, och det ville jag ju givetvis. Men precis när vi satte oss i bilen och åkte mot flygfältet blev det såklart disigt. Och med ett sånt litet plan är det inte så kul att flyga i det, eftersom det har betydligen mindre apparatur som ett större plan. Så vi fick ställa in det.
Det blir ju såklart en annan dag, men det är ju ändå surt.
Och nu efter lunch när Magnus ska på möten och grejer skiner solen vackert och himlen är blå. Min gamla vanliga tur.

Oh well. En annan dag. Jag får nöja med med gammalt hederligt manualarbete. Ikväll får jag iaf hänga med Emma, och det är ju nästan lika coolt.

Plz

Snälla säg att det blir klart väder idag. Snälla säg att det blir klart väder idag. Snälla säg att det blir klart väder idag.


Stipendie.


Har jag nämnt att jag är lite smått galen?

Det finns en stipendie som drivs av en stiftelse på Saab. Det kan man söka för att göra något som bidrar till sin personliga utveckling på jobbet - det kan vara en kurs, ett studiebesök mm.

Och då fick jag den galna idén, att hey! Jag söker stipendie för att ta ett flygcertifikat! Som ni kanske förstått har jag blivit lite smått förälskad i flygvärlden sen jag började på Saab. Som Agnes säger, jag blir alltid lite småbesatt av mitt jobb om jag trivs.

Certet kallas PPL och gör att man får flyga små enmotoriga plan i hygglig väder, typ. Det går kurer på Linköpings Flygkurs, då det är både teoretiskt och praktisk övning. Det är självfallet asdyrt, när man är klar och flygit upp har man lagt åtminstone 100 papp. O det skulle jag inte ha råd med någonsin, inte en chans i världen (ni som känner mig vet hur kasst ekonomiskt lagd jag är....).

Så ja, nu har jag sökt stipendiet. De ville att chefen skulle skriva på och skriva ett utlåtande/ en motivering och det bästa av allt var att han tyckte det var en jättebra idé. Jag är lite rädd för att det är alldeles för mycket pengar, att de lixom hellre ger fler folk lite smågrejer.. Men vi får se. Chansa kan man ju alltid göra.

Det är ju förvisso en nykläckt dröm, men man ska ju försöka uppfylla sina drömmar. Att själv kunna framföra ett flygplan i luften vore så jävla awesome att det inte finns ord för det.
Om jag inte får stipendiet kanske jag måste försöka bli ekonomiskt lagd och börja spara.

Åh, jag får såna konstiga ryck ibland.

God mat!


Alltså. Det är ju faktiskt inte särskilt svårt att fixa god mat utan kolhydrater. Jag var sugen på hamburgare, så jag fixade det. Såklart inte med bröd, man fick ju anpassa sig lite. Krispiga salladsblad, och en coleslaw bredvid. Hemmagjord dressing på crème fraîche, majo, vitlök och cayennepeppar.

Jättejättejättegott!
Är rätt nöjd :)

Bilden är rätt dålig, men visar lite iaf :)


Måndag igen...

Jaha, måndag och sedvanliga vågbilden då...

Som ni ser har det gått neråt, kanske lite så mycket som jag hade önskat..
Men jag FÖRSÖKER verkligen att inte fixera mig på siffrorna så mycket, men det är så svårt.

För jag kan inte förneka att jag allt är lite besviken att det inte smällde till i början, som alla säger att det ska göra. Brukar göra, för de flesta. Men jag tillhörde tydligen inte de flesta, så det är något jag bara får svälja.

Inte så att jag tänker ge upp eller nånting sånt, jag vill bara klaga lite. För jag VET ju att sålänge det inte går uppåt är det bra. Varje litet gram det går neråt är asbra. Ett halvt kilo i veckan är jättebra i längden. Så. Det går bra. Punkt.

Jag kanske inte är lika lyrisk över skiten som jag var för en vecka sen. Visst, det funkar, jag är inte lika hungrig längre.. Men i helvete heller att det tar bort allt sug. Det har minskat, men det är inte helt borta. Jag vill fortfarande dricka cola ibland. I lördags var det värst, för då var jag lite bakis. Då ville jag mest äta allt, helst med tusen kilo kolhydrater i. Men jag motstod sugen förstås, men det FANNS faktiskt där.
Dock är det ju lättare att motstå än förut. För att förut, när man var sugen på nåt, kunde man typ tänka "nä men en lite godisbit kan jag ju ta, det gör ju inte så stor skillnad".. O så ballar det ut o man äter upp allt istället. Nu kan jag inte tänka så. För om jag väljer att äta kolhydrater en dag, är lixom flera dagar "förstörda", då måste jag detoxa igen för att få bort det värsta sugen o få igång förbränningen och allt vad det heter.
Så visst är det lättare att motstå, men det är bara en dags på rosor.

Well well, ny vecka och nya möjligheter. Ska försöka komma igång lite bättre med träningen oxå, har bara tränat två ggr sedan nyår. Dåligt.

Btw är Nisse mycket bättre nu, han tjatar om att få gå ut och är så där charmig som han brukar vara igen. Skönt.


Kattskrället.

Ja. Det var varit några händelserika dagar, Nisse har blivit sjuk.

Det började med att han blev jätteseg, han låg bara i skrivbordsstolen o reste sig inte på hela dagen, vad jag märke. Han åt eller drack ingenting alls. Det här var i tisdags. Han var precis likadan onsdag morgon så när jag var på jobbet ringde jag veterinären och vi fick en tid på eftermiddagen... Det är tydligen farligt när katter inte äter o dricker, för levern kan ta stryk rätt snabbt.

Kl 17 var vi hos veterinären, Oscar följde med oxå. Kändes väldigt skönt att inte vara där själv med katten.
Det visade sig ganska snabbt att han hade jättehög fever, typ 40,9 (katter brukar ha 38,5 ish).
Veterinären kunde inte hitta någon när hon klämde på honom, så hon ville ta blodprov, då hon var orolig för att det var nåt med levern eller njuren.
Dock var blodvärdena jättebra, o då visste hon inte riktigt vad det var..

Hon gissade antingen på en infektion, som han antagligen fått utifrån då. Tex en böld pga ett bett, det har han ju haft förut. Hon skrev ut antibiotika till honom. Om det inte hjälpte är det antagligen ett virus, o då kan man inte göra så mycket än att vänta och se om det blir sämre eller bättre.

Jag fick ju såklart lite lagom panik och smågrät lite hysteriskt senare på kvällen. Lyckligtvis verkade det såhär två dagar efter som att medicinen hjälper, för han är mycket piggare nu. När Oscar och jag gav honom medicin första gången gjorde han knappt nåt motstånd, men imorse när jag försöte ge honom medicin själv gjorde han ett jävla motstånd, som ni ser på bilden nedan. Men det är skönt att han börjar bli lite mer sig själv, så jag ska väl inte klaga.. Men jag tycker ändå lite synd om mig själv :P

Så det är lite därför det inte varit nåt frekvent uppdaterande om min lchf-propaganda. Jag tjatade dessutom så mycket om det de första dagarna att jag faktiskt blev lite trött på det.. Jag är lite trött på det atm oxå.
Det har inte hänt ett skit med vikten på hela veckan (ja jag vet att man inte ska väga sig mer än en gång i veckan men jag kunde inte låta bli..), så jag är lite.. grinig. Det är väl därför jag brukar ge upp så fort, för jag vill lixom... se resultat på en gång för mina ansträngningar. Och så har man ju hört så jävla mycket om att det händer sååå himla mycket i början, man tappar vätska och rasar i vikt osv. Men jag är visst ett undantag. Vet inte om jag har failat och typ äter massa kolhydrater som jag inte vet om?
Nä, inte ger jag upp än. Jag tänker anta att när jag väge mig först var jag rätt tom i systemet så att säga, och nu är jag inte det. Det här kommer bli skitbra, rätt som det är händer det grejer o då jävlar.


Detdäringa ADHD.. LCHD.. LCHF?


Den där bokstavskombinationen. Som jag varit skeptisk mot sååå länge.
Det kan väl aldrig vara bra att trycka i sig så mycket fett? Och man BEHÖVER ju faktiskt kolhydrater för att må bra!
...tänkte jag, utan att veta ett dugg (gör jag väl iofs fortfarnade inte...).

Jag säger inte att det är den enda, optimala lösningen. Jag säger inte att det är dumt att äta kolhydrater.
Jag säger bara att för MIG är det en dålig idé att äta kolhydrater. Just nu åtminstone.

Jag vet att det bara har gått fem-sex dagar, men jag märker faktiskt redan en stor skillnad.
Jag blir inte hungrig mellan måltiderna längre. Vid den här tiden brukar jag vara vrålhungrig, Det är väl de flesta innan lunch?

Igår hade jag ätit klart lunchen vid kanske halv ett. När jag gick ut från träningen strax efter 19 var jag bara lite småhungrig. I vanliga fall brukar jag vara dödshungrig redan vid 16.

Jag vet inte hur det är.
Är det den ökande mängden fettet som gör mig mättare?
Eller är det, som vissa LCHF-doktorer menar, att kolhydrater faktiskt gör oss hungrigare?
Eller kanske en kombination?

Vet inte vilket som är rätt, jag kan bara peka på det fantastiska faktum att jag inte är lika hungrig längre.
Och när jag inte är hungrig är jag inte så värst sugen på någonting. Fettet kanske gör att jag får i mig flera kalorier under än måltid än vanligt. Men den ökade mättnadskänslan verkar göra att jag inte känner att jag behöver äta lika ofta. Awesome.

Nu ska jag kanske inte ropa hej än, eftersom det gått så kort tid. Jag har "bara" gått ner 0,5 och det kan lika gärna vara en slump, eller dagsformen.
Och jag vet inte om jag om några veckor kommer balla ur och tycka det är skiiiittrist att inte få äta bullar eller chips eller pommes eller mackor.

Men just nu är det en awesome känsla. Att tro på något. Att tro på mig. Att kanske för en gång skulle vara relativt säker på att jag kan fixa det här.
Bara det gör att det är värt att vara en rabiat LCHF-anhängade, om bara för en period.

(och ja, jag vet att jag är lite fjantig som alltid blir lite smått besatt i saker jag varit emot så länge men till slut släpper efter för.. men jag måste fetingengagera mig och älska det jag gör, det är lixom då jag gör det bäst. det kanske är en störig egenskap , men jag gillar det faktiskt. för jag är faktiskt min alldeles egna bokstavskombination.)


Förresten suger ni på att kommentera. Heja på mig då, för fan!
(jantelagen up my as, jag är ju awesome här och vill ha bekräftelse.)


Måndag.

Ja. Måndag. Dags för invägning! Har förvisso bara gått fem dagar, men jag tänker att måndag morgon är en bra dag att komma ihåg att väga sig, så att det får bli så ändå.

86,3 bidde det. Ett halvt kilo. På fem dagar är det ju faktiskt bra. Jag är nöjd.
Men. (ja, det finns alltid ett men).

Lite är det ju ändå så att man saknar det där stora berömda raset som ofta uppstår de första dagarna. Att man rasar flera kilon. Förvisso mest för att man bli av med massa vätska, men ändå.
Jag vill ju inte vara negativ här. Men ändå!
Fast jag är inte ett dugg orolig trots allt. För det första har det bara gått fem dar. För det andra har jag faktiskt inte...gått på toa.. sen i onsdags. Det lär oxå vara ett fenomen i början när man klippt bort kolhydraterna, att magen blir lite konstig. Det är olika, men det brukar vara åt det ena eller andra hållet. Så jag förväntar mig att bli av mer några kilon till any day now ;)
Nog om bajs.

Jag är hoppfull. Nöjd efter att jag klarat det så lätt so far.
Nu är det bara resten kvar.
Under 80 kg innan 1 juni är det första målet.
Det borde jag klara lätt ;D

 

(jag har bestämt mig för att lägga upp bild på vågen varje måndag. känns som en bra motivator, vill ju inte lägga upp en bild på en vikt som går uppåt på bloggen. det är ju pinigt.. :P)


Skafferiet

Jag rensade skafferiet på kolhydrater. För att de inte skulle stå där o skratta åt mig varje gång jag öppnar skåpsluckan.

Det blev inte så mycket kvar...
O då ligger ändå jordnötterna kvar där.. Men kom igen, lite kul måste man ju ha. O så länge man inte äter mer än en näve om dagen ska det inte vara nån fara, har jag läst..

Jag ville inte slänga allt med kolhydrater, kände att det var för mycket slöseri... Så jag mosade in det på en hylla och skärmade av den istället. Tjusigt va?

Nu ska jag snart iväg på kettlebells! Första träningen i år.. Känns lite jobbigt och läskigt, men jag vet ju att det går över supersnabbt och att jag älskar't egentligen :)


Cheddarlasagne


Jaha, fredagkväll då.
Det blev en kort vecka på jobbet, och det var ju ganska skönt :)

Idag provade jag att laga ett lchf-recept jag hittade på näter, på denna sida:
http://metrobloggen.se/millasmat/cheddarlasagne/

Det blev mycket gott. Lite rinnigt, kändes mest som en sörja sv grädde och ost. Men ser smakade väldigt gott så det gjorde inte så mycket. Konsistensen av auborgine är nåt man behöver nog vänja sig vid, den är rätt slemmig.
Kryddade lite annorlunda än receptet oxå, hade ju såklart min magiska ingrediens liquid smoke. :)

Nu är jag sannerligen mätt och nöjd. Fortfarande inte ballongmätt, utan bara lagom.
Så jäkla awesome.

Nu är det bara att vänta på att kilona rasar ;)


Mättnadskänsla.


Ah, nu är jag mätt, äntligen :D
Jag vet inte om det beror på att jag ätit ovanligt mycket idag, eller om magen faktiskt börjar fatta vad det handlar om.

Fast jag är fortfarande inte sådär jättemätt, sprängfull.. Utan.. jag bara känner att det är lagom fullt i magen och att jag är nöjd.
Mycket spännande med nya upplevelser :)

Det är egentligen ganska awesome. Att "banta" och samtidigt kunna äta baconlindad fläskfilé med gigantiska mängder bea till lunch. Dumt att klaga lixom :)

Neh, jobba lite till innan det är dags att göra helg.

Mättnadskänsla?


Ja, den saknar jag lite. Eller ja. Kanske inte, egentligen.
Men jag behöver nog vänja mig.

Jag har just klarat mig igenom mitt första prövning. De andra här på jobbet skulle iväg på lunch på stan, o det är så trist o dött här denna vecka, så jag hängde på.
Det gick riktigt bra, vi gick på lunchbuffé på Ghingis, o det var rätt lätt att avstå från kolhydraterna.
Men. Jag åt rätt ordentligt, borde vara proppmätt. Men jag känner mig inte alls mätt.
Nästan så att man känner sig småhungrig. Men det kan ju inte stämma, så jag försöker inse att det är min hjärna eller nåt som försöker intala mig massa dumheter.

Men ja. Det är bara en vanesak. Bara att ta sig igenom, så blir det bra.

Inväntar med skräck den kommande sockerabstinensen. Hoppas den är snäll mot mig.

Men jag är fortfarande PEPP o det är det som är huvudsaken. Det här kommer bli asbra!

Fail, fast ändå inte.


Ska jag vara riktigt ärlig så kanske det inte gick så bra med den där pulverdieten trots allt.
Jag vet inte om det bara var min dödshungriga mage som pratade, eller om jag faktiskt hade rätt - men mot eftermiddagen började jag tänka att det här inte alls var en bra idé ändå.

Den jättestarka sugan känslan tog upp hela mig, kunde inte tänka på så mycket annat. Än att få äta. Vad som helst. Hunger. Hunger. Hunger. Och jag kan ju medge att jag inte riktigt fick så mycket gjort på jobbet. Hjärnan måste ju vara med då...

Så. Ja. Jag failade. Gav upp.
ELLER så kan man välja att tolka det som att jag bara bytte taktik. För jag har långt ifrån gett upp. Bara dett upp att vara hungrig konstant.
Så.
Nu har jag blivit en LCHF'are. Ett tag, åtminstone.

Åkte hem till Mathilda direkt efter jobbet o lånade lite böcker. Fick lite pepptalk.
Sen åkte jag o handlade, och åt MAT.

Min mage var definitivt inte nöjd efter dagen. Först pulver i typ 12 timmar, o sen helt plötligt baconlindad fläskfilé o massa bea.
Men nu är det bättre, och allt känns bra.

Jag tror fortfarande min hjärna försöker lura kroppen att jag är hungrig fortfarande, men nu är det lixom.. lite småhungrig.
Småhungrig är okej, det klarar jag av utan problem.
Men dödshungrig? Nej, det gick inte.

Så nu ska jag vara vänja mig med att inte äta kolhydrater. Svårt med fantasin, men det ska nog gå bra.

Nu på morgonen när jag skulle äta frukost tänkte jag att det svåraste nog blir att klara sig utan min frukostjuice.

Och ärligt talat - om saknad av apelsinjuice blir mitt största problem - då kommer ju det här gå finemang.

Wish me luck with plan 2.

Pulver...


Jag bestämde mig för att kickstarta min viktnedgång med en pulverdiet. Bara för att.. se att det händer nåt på en gång, så att jag blir motiverad. I några dar sådär. Jag har alltid gjort allt halvdant, men nu tänkte jag lixom... go all in, så att säga.

Men. Jag vet inte hur länge jag kommer stå ut. Jag pratar inte om att ge upp, jag pratar bara om att... jag kanske eventuellt blir lite sinnesjuk av det här?

Det är sån här nutrilettgrej. Pulver man blandar med vatten. En med skogsbärssmak och en med chokladsmak.
Jag har provat en av varje, båda smaka bajs. Riktigt jävla illa.
Det är flytande, men det märks lixom att man blandat med pulver, för det känns lixom.. pulvrigt. Lite kornigt, typ.
Och smakar bara.. fabrikat. Kemikalier. Man fattar direkt att det inte är några riktiga skogsbär i det där.

O så är jag hunrig. Dödshungrig. Men jag tror verkligen att det vore bra att ta sig igenom det här. Krympa magsäcken lite. Jag kan ju lixom trycka i mig en pizza lätt utan att bli dödsmätt. Eller ja, dödsmätt blir jag ju förståss. Men ja. Mindre matsäck = mindre mat = mindre Matilda.
Perfekt.

Juste.

86,8 stod vågen på imorse.
Nu kan det bara bli bättre.

It's on, bitches.
Tror jag ska börja rapportera siffror varje måndagmorgon i fortsättningen. Blir skitbra det här.
Om jag inte blir förgiftat eller kräks upp all pulvermat, förståss.

2011 vs 2012

 

Jaha. Dags för den årliga summeringen då. Håll till godo :)

(under jul o nyår hängde jag inte vid datorn särskilt mycket, därav bloggfrånvaron. jag tänkte försöka skärpa mig nu när vardagen är igång som den ska igen :))

 

1. Gjorde du något förra året som du aldrig gjort förut?
2011: Tagit en fil.kand-examen. Åkt på solsemster med kompis. Blev sambo med världens finaste.
2012: Fick ett fast jobb. Fick sitta i cockpit under flygning. Separerat från sambo. Till exempel…

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
2011: Jag gick upp lite i vikt istället, men jag läste mer böcker och tog en examen. I år ska jag gå ner i vikt igen, och skaffa ett jobb.

2012: Jag lyckades ju skaffa ett jobb iaf J I år ska jag som vanligt gå ner i vikt, men vi vet ju hur det brukar gå. Kanske lyckas jag den här gången?

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar förra året?
2011: Inga nära, men flera man känner till. Folk börjar bli läskigt vuxna.

2012: Ja, Agnes och Rickard, till världens finaste Elvira! Sen ett helt gäng bekanta också, alla börjar bli vuxna.

4. Dog någon som stod dig nära?
2011: Nej. Tack och lov.

2012: Nej. Tack och lov, igen.

5. Vilka länder besökte du?
2011: Tyskland, Danmark, finskt vatten, och sist och bäst - Spanien (Ibiza) :D

2012: Tyskland, Danmark, finskt vatten. Blev inte roligare än så i år.

6. Är det något du saknade detta år som du vill ha kommande år?
2011: Jag kan ta tillbaka min självkänsla tack.

2012: Självdiciplin, tack J

7. Vilket datum från år 2010/2011 kommer du alltid minnas?
2011: Hmm. datum, vet inte. Men Ibiza var rätt minnesvärt =)

2012: Dagen då jag fick sitta i cockpit och flyga, som också var min första dag som singel i år. Den var både underbar och hemsk. Det var en torsdag.

8. Vad var din största framgång 2010/2011?
2011: Tog en kandidatexamen.

2012: Jag fick jobb på Saab.

9. Största misstaget?
2011: Att jag kännt mig/varit allmänt sämst hela året.

2012: Att jag skjuter upp saker allt för länge.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
2011: Hade feber nångång i november, i två dar. O så har jag ett rätt stort ärr på knät, efter att jag vurpade ut ur Helenas bil o slog i knät.

2012: Njä, bara småförkyld massa gånger. Vurpade på cykel en gång o fixade ett till ärr på knät…

11. Bästa köpet?.
2011: Min MacBook Pro antar jag :)

2012: Bilen <3 Agnes gamla Nissan Sunny 89, den är charmig! (o kanske eventuellt håller halva 2013 iaf J)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
2011: Ibiza. Eller egentligen datorn, men den har jag ju inte betalat än iofs...

2012: Bilen kanske?

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
2011: Att jag omges av så många fantastiska människor som drar upp en ur elände.

2012: Att få ett jobb. Jag låg o grät av glädje på hallgolvet. Det har _VERKLIGEN_ gjort mycket för mig.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2010/2011?
2011: Safety dance? :P

2012: Uhm. Had enough med Danko Jones, kanske?

17. Var du gladare eller ledsnare föra året i jämfört med tidigare år?
2011: Ledsnare, tyvärr.

2012: Gladare. De första 3 månaderna var fruktansvärda, men efter jag fick ett jobb blev allt så mycket bättre.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
2011: Sökt jobb, pluggat bättre, tränat mer.

2012: Tränat mer.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
2011: Whinat och ångestat, ätit massa onyttigheter

2012: Ätit massa skit som man inte mår bra av.

20. Hur tillbringade du julen?
2011: Hemma hos mamma, med henne, Tommy o Tisse. Första gången på länge vi bara var på ett ställe.

2012: Hemma hos mamma, med henne och brorsan.

22. Blev du kär i år?
2011: O fortsatte vara i år oxå. :)

2012: Nej, jag slutade vara.

23. Hur många one night stands?
2011: Nää, jag skedar bara med Oscar.

2012: Nog för att jag blivit singel, men nån måtta får det vara! Lite privatliv kanske jag också ska ha :P

24. Favoritprogram på TV?
2011: vetinte? how i met your mother? halv åtta hos mig?

2012: Uhm. Jag har typ inte tittat på tv i år? Julkalendern? :P

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
2011: Nope.

2012: Näe, det tror jag inte. Lilla tjockisjävulen som sitter på min högra axel kanske? :P

26. Bästa boken du läste föra året?
2011: Millenium-serien och utvandrar-serien får dela förstaplatsen.

2012: En man som heter Ove, av Fredrik Backman. Bäst.

27. Största musikaliska upptäckten?
2011: eh. typ att e-type är sjukt kul att spinna till? :P

2012: Hmm. Upptäckte att Volbeat är rätt trevliga.

28. Något du önskade dig och fick?
2011: Sambo? Katt? utlandssemester?

2012: Ett jobb :D

29. Något du önskade dig men inte fick?
2011: Jobb. Självkänsla... typ?

2012: Självdiciplin och kontinuitet gällande träningen.

30. Årets bästa film?
2011: pass igen. (tråkig jag är..)

2012: Hum. Möjligtvis nyaste Batman. Annars vet jag inte.

31. Vad gjorde du på din födelsedag detta år? Hur många år fyllde du?
2011: 25, firade hemma i Nyköping med familjen. Nån vecka tidigare hade jag o Oscar en gemensam 25årsfest/inflyttningsfest.

2012: 26. Firade hemma hos mamma i Nyköping. Firade även gemensamt med pappas 60årsdag hos Tisse med 3rätters. Några dar senare blev jag även bjuden på käk o quiz på Harrys av Emma. O så fick jag tårta o present av Helena, Maja, Johanna och Kristina ute på Helenas land nån vecka senare. J

32. Finns det någonting som skulle kunna ha gjort ditt liv bättre?
2011: Ja. Lite typ.. karriärsframgång, eller vad man ska säga.

2012: Jag vet inte. Nej. Jag är rätt nöjd faktiskt. Bara saker jag själv kunde ha gjort, för mig själv.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2010/2011?
2011: Ångestigt.

2012: Saabigt. J

34. Vad fick dig att må bra?
2011: Samma. (hade skrivit .”Vänner, familj och Oscar. Att få saker gjorda, gå ner i vikt..” 2010.)

2012: Träning, jobbet.. vänner o familj.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?.
2011: Pass.

2012: Kan inte komma på nån, faktiskt…

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
2011: ??

2012: Jaru… Pepparkaka/disneycensur-debatten kanske?

37. Vem saknade du?
2011: Farmor.

2012: Farmor. Och så var det såklart väldigt tomt efter min sambo ett tag…

38. De bästa nya människorna du träffade?
2011: hmm. de enda nya jag lärt känna är väl nya kogvetettan tror jag...

2012: Alla nya awesome kollegor på Saab J

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
2011: Det är lite lätt när det är svårt...?

2012: Att ha ett jobb/sysselsättning betyder allt.


40. Citera en sångtext som summerar ditt år.

2011:

I push my fingers into my eyes...
It's the only thing that slowly stops the ache...
But it's made of all the things I have to take...
Jesus, it never ends, it works it's way inside...
If the pain goes on...
Aaaaaaaah!

I have screamed until my veins collapsed
I've waited as my time's elapsed
Now, all I do is live with so much hate
I've wished for this, I've bitched at that
I've left behind this little fact:
You cannot kill what you did not create
I've gotta say what I've gotta say
And then I swear I'll go away
But I can't promise you'll enjoy the noise
I guess I'll save the best for last
My future seems like one big past
You're left with me 'cause you left me no choice

I push my fingers into my eyes
It's the only thing that slowly stops the ache
If the pain goes on,
I'm not gonna make it!

Put me back together
Or separate the skin from bone
Leave me all the Pieces, then you can leave me alone
Tell me the reality is better than the dream
But I found out the hard way,
Nothing is what it seems!

I push my fingers into my eyes
It's the only thing that slowly stops the ache
But it's made of all the things I have to take
Jesus, it never ends, it works it's way inside
If the pain goes on,
I'm not gonna make it!

All I've got...all I've got is insane...
All I've got...all I've got is insane...
All I've got...all I've got is insane!
All I've got...all I've got is insane!

I push my fingers into my eyes
It's the only thing that slowly stops the ache
But it's made of all the things I have to take
Jesus, it never ends, it works it's way inside
If the pain goes on,
I'm not gonna make it!

2012:

Ohioh, flygplan!

Ohiyeah, flygplan….?



Summering..... :
Jaha, vilket år vann? 2012, absolut. Årets inleddes med lite ångest/deppighet, men allt blev så mycket bättre när jag fick ett jobb. Trots att jag blev av med en ganska fin sambo under året har det ändå varit ett väldigt bra år sammantaget, måste jag säga. Faktiskt.


RSS 2.0