Now, what?

Jaha.
Nu då?

Efter jobbet har jag tränat, ätit, plockat ur diskmaskinen, duschat, spelat mobilspel, klappat katten och kollat på två avsnitt av Solsidan.

Klockan är fem i 9 och jag är uttråkad. Har ont i ögonen så jag orkar nog inte läsa.

(har btw beställt glasögon. har ju vetat om att jag har dålig syn i några år, men aldrig märkt av det eftersom ögonen justerar det där. men nu har jag tydligen blivit så pass gammal att ögonen inte orkar göra det längre. i kombination med att jag jobbar framför en dator hela dagen också då. så nu är jag trött/ har ont i ögonen hela dagarna. toppen)

Så... ska jag typ sova nu, eller?

Man orkar lixom inte planera in något annat när man ska träna efter jobbet. Men det är rätt tråkigt att sitta här och göra ingenting oxå. Knepigt.

I'm back! Kanske. Kanske inte.

 
Hej på er.
 
Jag har varit borta. Uppenbarligen.
I nästan två månader. Att blogga har inte direkt varit en prioritet den senaste tiden.
Det har varit annat jag behövt ta tag i, istället. Mitt liv till exempel.
 
Men nu kanske jag är tillbaka. Jag vet inte. Jag fick bara en plötslig lust att blogga lite.
Kanske beror det på filmen jag o Emma såg på bio nyss, om en tjej som skrev mycket.
Eller så har jag bara saknat att blogga. Och vill börja igen.
Börja tjata om ångest, glädje och allt annat. Vi får se.
 
Ja. Anledningen till att jag inte varit här, bland annat, är att jag och Oscar inte är tillsammans längre.
En rätt omtumlande upplevelse med tanke på att vi var tillsammans i nästan 3 år.
Det har varit jobbigt. Det har varit kämpigt. Men det har oxå varit bra. För det var vad vi behövde göra.
Jag orkar egentligen gå in på några detaljer. Vi höll inte längre, bara. Tröttnat på varandra.
Jag var inte längre den jag ville vara. Jag var bara tjurig och missnöjd.
Och så ska det inte vara. Man är tillsammans för att stärka varandra, bli bättre personer med varandra.
Jag var inte en bättre person längre.
Så nu är det dags att leta efter den där lite bättre, peppigare personen igen.
 
Oj, vad klyschigt det där lät. Men ja, man får väl vara klyschig ibland. :)
 
Nåja. Nu är det bara jag och Nisse. Vi bor kvar i lägenheten, och Oscar har flyttat ut.
 
Ja. Så är det med det. Jag jobbar, tränar lite, äter och sover. Och hittar på saker med vänner ibland.
 
Jag har köpt ny säng. Den är gigantisk. 160 cm lång. Den är alldeles lagom för att jag ska kunna rulla omkring hur mycket som helst, och samtidigt får faktiskt mina lilla tjockiskatt plats att sträcka ut sig hur mycket han vill.
 
Det är svårt att vänja sig att vara själv ibland, men det är oxå på sitt sätt skönt.
Jag och Nisse kommer ha det bra.
 
 
Fast det är förjävla deprimerande att det är höst oavsett. Kallt. Mörkt. Mina ben har börjat klia, i vanlig ordning.
Det är mörkt när jag går upp på morgonen.
Det är mörkt när jag går från jobbet. BLÄH!
Jaja, det är snart vår igen.
 
Fan vad stolpig jag känner mig. Kanske inte hade så mycket vettigt att skriva, ändå.
Jag ville bara säga att jag lever. Kanske mer nu, än någonsin.
 
Vi kanske hörs. Tjipp tjipp!

RSS 2.0