Förlåt, igen.

Hej hallå dagboken!
 
(dagboken känns mycket bättre att säga än bloggen. säger man "heeeeej bloggen," känns det lite... fjolligt. hej hallå dagboken låter mer som Bert. Bert är cool, och inte fjollig. bra, då säger vi så.)
 
Förlåt för att jag har försummat dig de senaste veckorna. Jag vet att jag har sagt att när man jobbar prioriterar man inte att sitta vid datorn och hålla på, när man äntligen är ledig. På sin första betalada semester prioriterar man detta ännu mindre.
 
Hade en fantastisk första semester.
Wacken var bra, men regnigt. Och lerigt. Det blev ovänta mycket sittande vid campet, eftersom vi inte riktigt orkade och vågade kämpa oss igenom lersjöarna in till området. Höjdpunkten var iaf att se Dimmu Borgir. Har sett dem förut, och det var helt okej. Norsk black metal i ett nötskal. Men denna gång var speciell. De hade med sig en hel jävla symfoniorkester. 60-70 pers kanske, inkusive kör.
Så. Fucking. Jävla. Coolt. Jag gillar ju metal blandat med klassisk musik i vanliga fall oxå, men att höra det live. Shit!
Åh, jag slog vad oxå, med en av tyskarna som vi träffade förra året och festade lite med, som vi även träffade i år. Jag ska kunna prata tyska med dem nästa år. Närmare bestämt 365 ord (ett ord per dag i ett år...) och kunna bilda meningar av dem nästa gång vi ses på Wacken. Som pris får jag 5 öl om dagen, och de ska avsluta den annars orubbliga regeln att de inte tillåter tjejer i sitt camp (de tror att de inte kan va sig själva då... eller nåt, jag vet inte. ).
Förlorar jag, måste jag ge Felix, som han heter. 1 euro per ord som jag missar av de 365.
Ja, man gör konstiga bet när man är full. Men jag står fortfarande för det.
Så i höst ska jag gå en tyskakurs på Folkis. Gillar man språk så gör man.
 
I Norrland var jag oxå. Oscars rygg hade hunnit bli så bra att vi kunde åka :D
Vi åkte med Kalle o Linnea, Oscars vänner, och numera även mina vill jag tycka.
Kalles föräldrar har en stuga vid ett ställe som heter Borgafjäll. Ungefär 5-7 mil från norska gränsen, i höjd med Vilhelmina-ish, ligger det och är omgivet av mörka skogar och höga, vackra fjäll.
Vi gjorde lite lättare vandringar kring fjällen, och allt var sjukt fridfullt, vackert, härligt och myggigt.
Måste åka upp till Norrland igen.
Förutom Norrlands skönhet var höjdpunkten att vi flög ett Saab 340-plan upp :D
Askul att få flyga ett av de planen jag faktiskt jobbar med. Jag berättade för Oscar allt jag visste och lärt mig, och tittade på allt så mycket jag kunde. Hur roderna rörde sig när vi startade och svängde, hur isbildningen tedde sig på vingarna (eller snarare inte tedde sig) osv osv.
Som Agnes brukar säga, jag nördar verkligen in mig i det jag jobbar med, om jag trivs. Det är sant. Jag trivs nog.
 
För det var inte allt för hemskt att komma tillbaka efter semestern. Visst, det är ju trevligare att ha semester, man var ju inte så sugen på att återvända till mitta fönsterlösa trista kontor, men det var okej.
Veckan har varit okej. Ju mer jag lär mig, och ju mer jag kan jobba självständigt och faktiskt göra saker, ju roligare blir det.
De dåliga dagarna är när det inte händer något. O de blir nog färre och färre.
 
Vidare har jag cyklat till jobbet varje dag den här veckan, med min nya cykel.
Den är asbra, och det är så himla kul och lätt att cykla fort på den!
Slog rekord i morse, då jag kom fram på 22 minuter. Swoooosch säger det :)
 
Nu är det alltså tillbaka i vardagen, med vanor och rutiner. Skönt och trist samtidigt.
Ska försöka fylla min vardag med så mycket roligt som möjligt.
I helgen börjar vi med hotellfrukost och fest i Norrköping, Robins inflyttningsfest.
Det blir bra.
 
 

RSS 2.0