Ganska bra.

 
Sommarens avslut och höstens början har gått ganska bra ändå.
Eller ja, tekniskt sett är det väl inte höst än, men när semestern är slut om man är åter på jobbet så känns det altid som höst, oavsett väder.
Höstperiod.
 
Sen jag började jobba efter semestern har jag känt en oväntad power. 
Bestämd.
Nån vecka innan semestern tog slut bestämde jag mig för att börja räkna kalorier när semestern var över. Mina fina regler och riktlinjer gick ju sådär i våras - visst, jag var motiverad rätt länge men det tog mig ner i vikt direkt.
Jag är övertygad om att jag har stenkoll på vad jag äter och vad som är bra och dåligt, men uppenbarligen inte riktigt eftersom jag inte gick ner i vikt.
Så. Lixom. Bara för att få lite koll. Igen.
Jag tänkte inte ens att jag skulle ha ett kalrimål på hela månaden, utan bara att jag var tvungen att regga allt jag åt, just för att få koll.
 
Det var jättemotiverande att göra så! Jag har velat gå ut på promenader, för att kompensera för att jag åt snabbmat till lunch. För att skapa lite balans lixom.
Känner mig just nu jätterövertygad om att den här hösten kommer gå asbra. 
Men jag vet inte, det är möjligt att jag känner så varje "terminstart". Nu jävlar, DEN här gången kommer jag förändras. Göra en bra föränding för mig själv.
Men ja. vi vet ju hur det brukar sluta. :P
 
We'll se. Det är bara att köra på så länge det varar. 
 
 
Men tror faktiskt att det kan bli en bra höst. Jag har skaffat mig lite fritidssysslor jag ska underhålla mig med.
Receptionist-funkis på Friskis&Svettis. Har varit där och "övat" två gånger, och det har faktiskt varit riktigt roligt. Jag är glad att jag vågade prova det här. Vissa dagar kommer det säkert kännas asjobbigt, gaaah, binda up sig varje torsdag i två timmar lixom... Men jag tror det blir skitbra, Träffa lite nytt glatt folk. 
Kan behöva det.
 
Så ska jag ju gå buggkurs oxå. Hur oväntat är inte det? Mycket. Ska bli spännande att se om det går nåt att göra åt de här två vänsterfötterna.
 
Så ja, mycket bra nytt i höst. Hoppas det här nya kommer göra gott för min pepp och motivation. 
I våras sög ju faktiskt ganska mycket, så ja...
 
Känner mig alltså rätt till freds med livet nu.
Förutom... ja. Jag saknar verkligen någon att dela alla de här vardagsdetaljerna med. Berätta om hur dagen varit, vem man pratat med, berätta om hur trevligt det var på F&S.
Visst, man har ju kompisar till sånt? Jo. Fast nä. Skulle jag messa någon varje gång jag bara vill berätta något, skulle folk bli fett trötta på mig. Skulle bara få en tumme upp tillbaka och så inbillar jag mig själv att jag är sjukt ointressant. (alltså jag klandrar ingen, tror jag skulle göra exakt samma sak jag oxå!).
Men ja. 
När man har något "oviktigt" att berätta om, men man inser att man inte har någon att berätta det för...
ja, då känns det väldigt ensamt.
 
 

Ambivialent.

 
 
Jag vill äta hälsosamt för att må bra. Jag vill dricka och äta chips precis när jag känner för det.
 
Jag vill träna och skaffa mig en stark kropp. Jag hatar att träna och vill bara ligga i soffan och fisa, eller göra saker som är mycket lättare eller roligare.
 
Jag vill vara glad. Jag vill bara gråta hela kvällarna.
 
Jag vill köpa precis allt jag vill ha. Jag vill vara ansvarfull och spara mina pengar.
 
Jag vill inte vara ensam. Jag vill vara ensam.
 
Jag vill ta tag i allt där där jag borde ta tag i. Jag orkar inte anstränga mig och bara go with the flow.
 
Jag vill kämpa. Jag vill slappna av och bara njuta.
 
Jag vill planera. Jag vill ta dagen som den kommer.
 
Jag vill gå ner i vikt. Jag vill trivas och tycka om mig själv i den kropp jag har. 
 
Jag vill dejta och hitta nån att leva med. Jag vill bara skita i allt där där och bara klara mig själv.
 
Jag vill veta vad jag egentligen vill.
 
Jag har kommit fram till att jag är så jävla amivialent.
Ena dagen vill jag det ena, andra dagen vill jag det andra.
Och jag vet inte vilken vilken sida som är på viktigt.
 
Vad vill jag, egentligen? Vill jag det ena, bara för att jag "borde" göra alla de här sakerna? 
Vill jag det andra, för att jag bara är bekväm och lat och vill ta den enkla vägen?
 
Jag började fundera på detta när jag ställde in mitt deltagande i Tjejvättern, och Mathilda ställde mig frågan om jag bara gjorde det för det var den enkla vägen.
Spontant svarade jag nej, för jag tänkte inte att det var det.
Men kanske det var så?
 
Jag vet inte. Ena sida av mig ville bara bita ihop och göra det. För att jag visste att jag skulle vara stolt över mig själv efteråt. 
Och andra sidan av mig orkade inte med allt stress, krångel, press osv.
 
Och jag vet lixom inte vilken sida som har rätt. 
 
Alla de här sakerna jag vill, eller borde, göra, ger jag upp innan jag kommer nån vart.
Jag lyckas inte genomföra något av detta. 
Varför? Vill jag verkligen? Borde jag verkligen? 
Är det meningen att livet ska vara en lång kamp mot sin egna vilja?
 
Jag har ingen jävla aning. Jag vill bara vara säker på nånting, en jävla gång i mitt liv. Vilja nåt så starkt att jag faktiskt inte ger upp så fort det är lite uppförsbacke.
 
Jag är så jävla trött på att klanka ner på mig själv och känna att jag själv är dålig.
Men samtidigt vill jag ju inte ge upp att kämpa heller.
 
Jag velar från dag till dag, från timme till timme.
Jag ältar, ångrar mig, bestämmer mig, ändrar mig, ger upp, ändrar mig igen, försöker lite till.
 
Jag är bara jävligt vilsen och förvirrad av min egen hjärna.
Jag får hjärnblödning av mina egna tankar. 
 
Många säger att den fria viljan är det viktigaste vi har. Men jag hatar min jävla vilja, för den kan aldrig bestämma mig.
Jag är bara så jävla trött på mig själv. 

PMS + sluta snusa = ingen hit.

 
Jaha, då har det gått över en månad innan jag skrev nånting.
Det har inte gått jättebra sen sist, men jag har inte gett upp.
Men ja. Mer om det sen.
 
Det jag ville skriva av mig om var att jag kommit fram till att det här med ha PMS och sluta snusa samtidigt verkligen inte var nån hit, vill jag lova.
 
Jag har ju aldrig sett mig som en snusare på det sättet. Jag har festsnusat en del, och ja ibland har jag snusat lite på vanliga dagar också. Men aldrig riktigt fastnat. Inte blivit beroende. Men nu när jag haft en rätt lång period på jobbet där det varit tråkigt och alldeles för lite att göra, har snuset lite varit räddningen. Så fort man känner sig hopplöst uttråkad kan man ta en snus lixom. Var aldrig orolig för detta, jag visste ju att jag kan sluta precis när jag vill (:P).
Och ja, det kunde/kan jag väl egentligen, men det är ju det här med att vilja.
 
Men nu en period har jag tänkt att jag borde sluta. Nu är det igång på jobbet igen, och jag "behöver" det inte lika mycket längre, alltså en bra anledning att sluta - innan jag är för djupt nere i träsket. Vilket jag kanske redan är, det hade kommit upp i rätt många dosor per vecka.. :/
 
Anyways, så när min sista dosa tog slut i söndags så tänkte jag - nä nu jävlar är det dags att lägga ner.
Och ja, det hade nog varit väldigt lätt, om det inte var så att jag är en sån jävla gottegris / sockerberoende / matberoende eller vad fan jag nu är.
Jag har inte riktigt insett att jag faktiskt hanterat en viss del av mitt gottesug med snusen på sistone. Tror jag iaf.
 
Och nu fattade jag inte på en gång att det var pga snusets frånvaro som jag blev så in i helvete sugen på att äta saker. Det blev jag. Och så lite PMS på det. Jag vet inte om det var detta beteende/sug som framkallade PMS'en, för jag har det inte varje månad, eller om det var tvärtom. Hönan eller ägget...
Men usch vad inte bra det blev.
 
Måndags kväll var inte alls bra. Popcorn, glass... Allt onyttigt jag hade hemma. Som tur var hade jag alltså "bara" popcorn och glass hemma, men eftersom jag har lovat mig själv att inte äta sånt åtminstone på vardagar, så var det ju inte alls bra.
Tisdag - världens pissigaste humör. Ville mörda folk. Ville gråta. Ville definitivt ställa in träningspasset jag planerat in på lunchen (min kollega Therese har ett tabata-pass på jobbgymmet varje tisdag).
Men på nåt sätt lyckats Therese peppa mig att ändå hänga med, och jävlar vad glad jag är för det.
 
Mitt humör vände som fan! Efter passet var jag varken arg, sur eller ledsen. Bara pigg och glad.
Så det är med träning hjälper verkligen ibland... (hahha, Matilda-för-två-år-sen skulle slå mig på käften för att säga en sån sak.. :P).
 
Nu - känner mig fortfarande lite opepp, typ att jag tycker livet är rätt trist just nu - men nu har jag lite mer distans till det. Vet att det är PMS och/eller abstinens som spökar, och att det kommer gå över.
Jag känner fortfarande ett rätt starkt sug, antingen efter snus eller äta saker, men jag hanterar det, tror jag :P
 
Nu har jag börjat, så nu är det bara att fortsätta. Bara några dagar till, så är suget borta och jag är fri. Sådetså.
 
 
För övrigt, mina mål har gått åt helvete den senaste månaden. Jag har säkert brutit mot varenda en, har rationaliserat en jävla massa för att hitta på undantag till mig själv. Vet inte varför. Men men, det är bara att börja om på ny kula och göra bättre i från sig nu.
Det är ändå för min egen jävla skull jag pysslar med detta, så det borde ju inte vara så svårt kan man tycka?
Men det är det, tro mig.
 
Att bryta flera års dåliga vanor är så inihelvetes jävla svårt, ska ni veta.
Så det får väl ta den tid det tar, helt enkelt.
Får inte ge upp...

Det tar sig...

 
Tycker veckan avslutades ganska bra ändå..
 
Igår var jag ute och cyklade med Saja. Premiärturen både för mig oh cykeln i år.
Känner att det är en stor fördel för mig att jag tog en hybrid istället för en racer - kände mig trygg på cykeln efter bara några minuter. Visst är det lite läskigt att sitta fast i pedalerna, men man kommer snabbt in i det.
Cykelturen gick bra! Första halvmilen-milen var skitjobbig, flåsigt, trött i benen, you name it.. Men sen när man blir utvärmt - härligt! Visst, det var pissjobbigt och 10 mil på tjejvättern kommer bli kämpigt - men det kommer gå!
Är pepp på att cyka mer!
 
Sen idag... Hör och häpna, gick jag på ett spinningpass.. Vaknade upp imorse och var fortfarande pepp efter cykelturen igår, så jag tänkte efter lite och bokade in mig på en spinningpass på eftermiddagen.. Så jag KAN tydligen spontanplanera in grejer, i alla fall på helgen.
Det gick oxå bra tycker jag.. Fick upp pulsen något om man jämför med de tidigare passen, nu låg smärtgränsen uppe på 170 istället för de 160-ish jag kommit upp i förrut. Så det tar sig!
Istället fick jag iofs håll när jag tog i som värst, vilket jag oxå fick en gång på cykelturen igår, men det ska väl kanske oxå gått och träna bort ;)
 
Så ja, en helg full av träning och inte alldeles för mycket onyttigheter. Kan väl tycka att jag borde ha lagat lite mer mat, typ idag, istället för att leva på mackor och smoothies, men det är inte snabbmat och chips iaf.
Rom byggdes inte på en dag osv..
Och inte en droppe alkohol på hela helgen! Det har nog inte hänt på ungefär... hundra år.
Inte för att det var en stor grej att göra heller, men det är ju ovanligt..
Min kropp kommer tacka mig, det är jag säker på.. :)
 
Imorrn - ny vecka, nya möjligheter... eller nåt.
Hepp hepp!

Det går ju inte jättebra för mig den här veckan...

 
 
Skrev ju häromdan om att allt funkade rätt bra. Och det är ju förvisso sant, för allt KÄNNS bra. Men det GÅR inte så bra med min plan för det. Men samtidigt kan jag konstatera lite grejer om mig själv, och det är ju alltid bra att lära sig nåt, antar jag...
 
För det första - träningen har inte gått bra. Eller fuck, jag har inte genomfört den.
Hade ju planerat in spinning onsdag morgon - tisdag kväll hostade jag, frös och hade värk i lederna, var övertygad om att jag skulle bli sjuk. Eftersom man på Friskis måste avboka ett bokat pass fyra timmar innan det börjar, kunde jag ju knappast vakna upp på morgonen och känna efter hur jag mådde.
Så jag ville inte chansa - avbokade.
 
Idag - fredag, inplanerat kettlebellspass på Hälskokullen. Hade bara reservplats eftersom jag glömde bort att boka precis när passet släpptes (det är alltid fullbokad med massor av reserver, jättestörigt!). Imorse hade jag fortfarande reservplats fyra. Ville inte chans och släpa på träningskläder i onödan - avbokade.
 
Det jag lär mig om mig själv av det här är att jag är sanslöst dålig på att tänka om när det inte går som jag planerar. Jag är dålig på att spontanträna. Har jag tänkt mig fredag lunch, ja då blir det fredag lunch eller inte alls.
Jag kunde ju ha gått på ett spinningspass onsdag em eller torsdag. Jag kunde hitta nåt annat rivigt pass som motstavar kettlebells på Friskis i helgen. Men det händer inte. Det känns alldeels för jobbigt. Vill inte. Blä, lixom.
Men. Jag tycker inte alls att det är jobbigt att gå på de planerade passen. Och det är ganska stort framsteg för att vara jag - så jag tycker inte låta mig tryckas ner av detta. Nåt att bli bättre på helt enkelt.
 
Trodde ni jag var färdigbabblad nu? HA! Nää :P
 
Jag har denna vecka dessutom ätit både godis och pizza mitt i veckan.
M'n'Ms som står där i skåpet och lockar mig när jag kommer hem hungrig efter jobbet. Igår, hungrig efter jobbet igen, ingen mat hemma, blir sugen på pizza. Köper pizza.
 
Vad lär vi oss av detta?
Att jag KAN inte ha öppnade godispåsar hemma mitt i veckan, utan att typ försegla dem med sju varv tejp eller nåt. Det är för lätt och för lockade att bara sträcka in handen och ta en näve. Jag skulle aldrig köpt den där påsen på Ullared, det var inte smart. Jag borde alltid enbart köpa det jag planerar att käka upp en helg.
Jag borde också bli bättre på att planera och handla, så att jag har typ mellanmål/kvällsmat hemma, så att jag inte faller i pizzaträsket när jag kommer hem och är trött och hungrig.
Jag kräver inte av mig själv att jag ska äta hemlagad mat varje dag, men jag förväntar mig att jag ska fortsätta med min plan och ge fan i att äta pizza.
Äta mackor, ät risifrutti, ät ägg, ät vad fan du vill - men inte en hel jävla pizza.
Äter jag de första sakerna som jag nämnde ovan, vet jag att jag inte äter för mycket - och det är det allra viktigaste.
 
Japp, jag har lärt mig lite saker denna vecka, och det är väl också.... bra.
 
Det kändes bra att skriva av sig om pappa igår. Pratade med både mamma och Agnes i telefon i typ en timme var, och efter det kändes allt ännu bättre. Idag känns allt som vanligt och jag är ganska glad.
 
Istället för att gå på kettlebells får jag äta lunch med Rebecka och Markus.
I helgen ska jag ut och cykla på min nya cykel för första gången. Det ska bli kul, men det känns också lite läskigt.
Och kan ni fatta? Jag tackade ner till att komma och dricka öl med Helena i Norrköping för att jag inte kände föra att dricka alkohol i helgen? Herregud, det trodde jag aldrig skulle komma från mig.
Men men.. Jag försöker ju göra saker jag mår bra med så atte.... Det är väl bra, antar jag.. :)
 
 

Pappa.

 
Egentligen är det fånigt stt årsdagar ska frambringa några extra känslor på något sätt, men det gör dom.
 
Idag är det exakt två år sedan pappa lämnade detta jordeliv.
Jag kan inte förstå att han har varit borta i två år. Det känns som igår, samtidigt som det känns som en evighet sen. 
 
Och jag saknar honom precis lika mycket. Känslan kanske inte är lika påträngande längre, men den är där.
Det finns så himla mycket i min vardag som påminnner om honom. Musik, flygplan, egenskaper hos mig själv, uttryck, händelser.
Det finns så många saker jag skulle vilja berätta för honom. Saker jag vill fråga om. Men det är saker som aldrig kommer bli berättade och frågor som aldrig kommer bli besvarade. 
Och jag hatar det. 
 
Jag vill fråga vad han tycker om att Dylan fick ett nobelpris i höstas. Jag vill berätta för honom hur mycket jag faktiskt tagit efter honom. Jag vill veta vad han har för kul att säga om Trump. Jag vill berätta att det har kommit ut en ny Harry Hole-bok som verkar jättebra. Jag vill fråga vad det var för mörker inom honom som gjorde att han behövde alkoholen så jävla mycket. Jag vill i framtiden kunna berätta för honom att han ska bli morfar. Jag vill fråga honom om alla bus han hade för sig under sitt liv. Jag vill berätta att jag ska se Marilyn Manson på Wacken i sommar. Jag vill berätta för honom hur jävla stolt jag var över honom att han till slut frivilligt lade in sig själv på ett behandlingshem. 
 
Saker jag vill, men såklart aldrig kommer hända. Och när jag inser det blir jag precis lika ledsen nu, som jag blev när jag insåg detta för två år sen. 
 
Den där vidriga jävla dagen för två år sen. Som jag aldrig kommer glömma.
Eller jag vet inte om det var själva dagen han dog på som var värst, eller om det var dagarna innan.
Jag minns inte riktigt hur det var, men under veckan tror jag, hade Christian ringt och sagt att pappa hade blivit körd från hans behandlingshem till sjukhus. Jag blev såklart orolig, men tänkte inte jättemycket mer på det. Tänkte att på sjulhus blir man ju frisk till slut.
Sen på torsdagen ringer Christian till mig igen, när jag sitter på jobbet. Minns att det var en Tannefors-dag. På den tiden jobbade jag egentligen ute i Malmslätt, fast var utlånad till Tannefors två dagar i veckan.
Christian sa att läkaren ringt upp och sa att hen tyckte att vi skulle komma dit. För det var inte så säkert att det här skulle gå så bra. Då slog det ju mig att det här kanske inte alls skulle gå bra. 
Jag körde i ilfart, med tårar i ögonen, till Nyköping för att hämta Christan och Helena (pappas sambo). Bilfärden från Nyköping till Eskilstuna där pappa låg varade en evighet. Det enda jag egentligen minns var att jag hade ett rätt snyggt nagellack som var svart och silvrigt och som jag målat själv. Det pillade jag bort av nervositet och panik de kommande dagarna. 
 
Dagarna på sjukhuset är en stor dimma. Det gick upp och ner. Ena stunden trodde man att det var kört, andra studen fanns det ett hopp att klänga sig tag i. 
Jag minns två känslor jag verkligen kände starkt när jag var där. Dels det självklara, att jag ville att pappa skulle bli bra. Han. Måste. Bli. Bra. 
Det andra, kanske inte lika självklara, var att jag ville därifrån. Att vara där och vänta, på det ena eller det andra, var den vidrigaste känslan av alla. Vi sov dåligt och för lite, eftersom vi inte ville lämna pappa ensam för länge. Man kunde inte göra så mycket annat än att bara vänta. 
 
På söndagen har jag för mig att Christian och jag bestämde att om det inte blev mycket värre skulle vi försöka åka till Nyköping en sväng för att fixa kläder eller vad det var. Kommer inte riktigt ihåg, men jag har för mig att vi hade nån sån plan. Men jag tror att det blev värre på söndagkvällen. Vi bestämde oss för att sova i skift, för att inte lämna honom ensam, IFALL något skulle hända. 
Jag tror jag fick sova till typ 2 eller 3 kanske. Sen ringde Christian och sa att han behövde sova lite. Jag vet att jag kände sån ångest när det ringde.
Dels för att jag var pisstrött och bara ville sova. Dels för att jag var livrädd för att få ett dåligt besked. Hela den där helgen vet jag att jag var livrädd att min telefon skulle ringa när jag låg och sov. Flera veckor efteråt hade jag att höra min ringsignal på telefonen, för den påminde mig om känslan på sjukhuset. 
 
Så. Vi byttes av, min lilla bror gick och sov. Jag varvade mellan att sitta hos pappa, och sitta på en bänk utanför pappas rum, för att ge honom lite space. Ibland grät jag. Jag minns att sköterskorna som hade nattpasset var så fina. De kom med fika, vatten, filtar, kramar och var allmänt fina. 
Sen kom det där, som aldrig fick hända. Jag kom in till pappa, och tyckte att han hade börjat andas konstigt. Typ ryckigt, och andetagen kom inte så ofta som de borde.
Jag sa till en sköterska.
Och där kom orden som skär i mig ännu idag.
"Jag tycker du ska ringa och väcka din bror, för nu är det inte långt kvar".
 
Jag vet inte hur lång tid det tog, men vår pappas liv rann sakta ur honom medan jag och Christian satt på varsin sida och höll hans hand. Att han skulle få vila nu. Att han inte skulle ha ont längre. Att han hade kämpad på så duktigt och inte skulle behöva kämpa mer nu. Att vi älskade honom och att han var världens bästa pappa.
 
Sen dog han. 
 
I ottan, måndagen den 30 mars 2015 dog min pappa och jag kommer hata den här dagen i resten av mitt liv. 
 
 
Det är så jävla många bra saker han har lärt mig. Att skratta åt saker när man är arg, ledsen eller frustrad. Att inte vara rasist. Att läsa böcker. Att gilla tekniska prylar. Att dricka irish coffee. Att rösta rött. Att lyssna på hårdrock. Att gilla katter. 
 
 
Fy fan, jag inser att jag borde kanske skrivit det här inlägget mycket tidigare. Kanske hade det varit bra att skriva av sig. Men antagligen har jag inte varit redo för det.
Men nu känns det rätt skönt. Fast på ett smärtsamt sätt, såklart.
 
Avslutningsvis.
Jag saknar dig så att det gör ont, pappa. Må du vara på ett ställe där det finns öl, livet inte gör ont och det finns många katter att gosa med. Jag älskar dig. 
 
 

Allt funkar ganska bra just nu

 
Ja, jag tänkte ju att det kan vara trevligt att skriva av mig lite när jag är pepp för en gång skull.
Så det här stället inte enbart blir föremål för ett evinnerligt gnäll.
 
Men ja. Allt funkar rätt bra just nu.
Jag följer mig plan, ganska bra. Absolut inte fläckfritt, ska jag väl säga.
Ibland äter jag göttigheter utan att exakt räkna att det är 150 g. Förut smakade jag en liten saltgodis av min kontorsgranne, utan att det är helg.
I morse ställde jag in spinningpasset, för att jag hostade massor igår, hade värk i kroppen och frös. Var helt säker på att jag skulle bli sjuk och att febern var på intåg, men idag vaknade jag upp och kände mig okej.
Hostandet kvarstår lite grann, och jag blev ovanligt varm av att cykla till jobbet i morse, men i övrigt mår jag bra.
 
Ibland är man inte på topp, och då får man ställa in såna saker, tänker jag.
Jag är inte felfri, jag är inte värsta hälsogurun, men för första gången på länge känner jag att jag har nån form av balans, och jag känner mig rätt stabil.
Jag ser faktiskt fram emot att träna eller röra på mig ibland. Ibland har jag ingen lust, men jag känner ingen sån ångest som jag tidigare lidit av.
 
Jag känner nästa aldrig nåt behov av att trycka i mig en hel påse ostbågar för att jag känner att livet är trist. Jag får lite för mycket sug efter skitmat när jag umgås med vissa personer, men fortfarande.
Det är en sån sjuk skillnad från innan.
Om man tittar på de två åren som varit, är det som natt och dag. Och det känns bra. Som jag levde då, kanske jag behövde göra då. Men nu behöver jag leva såhär, och det är bra.
 
Jag känner mig lugn. Inte deppig.
 
Min teori om PMS'en där vet jag inte om den stämde, för nu hade jag mens förra veckan och hade inga deppkänningar över huvud taget.
Kanske är oregelbundet. Kanske är det andra saker som gjorde att jag kände mig deppig.
Jag vet inte. Det får vi se.
 
Jag har fortfarande en del smådippar, men det gäller typ uteslutande jobbet. Det är fortfarande alldeles för lugnt, och det tär på mig att ha så jävla tråkigt på jobbet.
Jag märker ju, att så fort jag har nåt att göra och tar tag i det, så blir det roligt. Jag blir peppare. Så fort jag inte haft nåt att göra på ett tag sjunker peppen. Men just nu finns det inget att göra åt saken, så det är bara att bita ihop. Det kommer gå bra.
 
I söndags/måndag var jag väl iofs inte helt på topp heller, men det kan ju bero på att jag hade världens bakfylla i söndags. 30-årsfest för Maja i Sthlm, som var sjukt kul och lyckad, men söndagen. Vi ska inte ens prata om det.
Efter en sån bakfylla känns faktiskt hela livet lite jobbigt. Men det gick över så fort veckan kom igång.
Så nu är allt frid och fröjd igen.
 
Kanske är det för att jag har jobbat lite de senaste 3 timmarna. Haft nåt att göra! Yay! Det gav mig en liten kick, och nu känns allt på topp. Det tyder i alla fall på att jag gillar mitt jobb, när jag väl har nåt att göra. Det är bra.
 
Tror faktiskt att det hänt nåt på vågen också. Helt plötsligt bara. Vet inte om det bara var tillfälligt, hur mycket vätska och annat som finns i systemet eller så, men ändå. Men detta såg jag i torsdags, och det var ju ingen officiell våg-dag. Och sen efter helgen var det ännu mindre, och det kan ju lika gärna varit ett resultat av söndagens bakfylla. Det får vi se. Men det kändes trevligt oavsett.
För det jag såg på vågen, båda gångerna, var faktiskt fucking tvåsiffrigt. Det är så skönt att komma under den där hemska jävla vidriga siffran som bara går att få superångest av att titta på.
Kanske swoshar det upp till det gamla vanliga om ett par veckor igen, men det skiter jag i.
Nu vet jag att det KAN hända nåt, och det är huvudsaken.
 
Ikväll ska jag och Mathilda gå på bio och kolla på Skönheten och Odjuret. Tror den kommer vara awesome. Tycker det är lätt att bli lite småkär i Emma Watson och är övertygad om att hon kommer göra rollen som Belle asbra.
Då ska jag äta popcorn med gott samvete. Jag vägrar gå på bio utan popcorn, och jag känner att det är helt okej att tänka så.
 
 
Så ja. Vi hörs väl... :)

En liten endorfinkick.... (och jävligt låg maxplus)

 
... såhär på onsdagförmiddagen!
 
Alltså jag trodde ju aldrig att detta skulle ske, någonsin typ, men jag har alltså varit iväg på ett morgonpass spinning. 06.45 började det.
 
Jag hade antagligen aldrig gett mig in på det om inte Friskis hade legat så förbannat nära. För att spara tid tog jag cykeln dit och det tog väl ungefär 2 minuter att ta sig dit.
Gick bara upp ur sängen, klädde på mig, kammade håret och drog dit.
 
Jag var astrött och halvt döende när jag satte mig på cykeln, men så fort passet kom igång så försvann det. Till skillnad från förra veckan, då det gick pissedåligt på passet pga dålig instruktör och brutal halsbränna, så gick det bra idag. Jag kände att jag gav det jag orkade och gick därifrån pigg, glad och dyngsvettig.
Nu sitter jag på jobbet och är pigg och glad. Det brukar inte riktigt vara så på morgonen. Jag hatar mornar. Men lite motion hjälper tydligen till :D
 
Det som störde mig på passet var att jag fick fan inte upp min puls.
Jag har iofs aldrig gjort ett test för att ta reda på min maxpuls, men använder man en generell uträkning ska jag vill ligga på typ 190.
Men jag kom fan aldrig upp i mer än 162. Och då höll jag på att dö. Låg mest kring 150 och pendlade, och då var jag också riktigt andfådd.
Konstigt. Vet inte om det beror på att jag är så sjukt otränad, och att man stackars tunga kropp inte pallar ta sig upp i mer.
Men det slår inte ner mig. Det är bara att köra på och se hur det visar sig. Tänker att jag ska ta pulsklockan med mig på fredag när jag går på kettlebells och så om det är nån skillnad då. Kanske blir olika för olika träningsformer? Vi får se....
 
Förra veckan misslyckades jag btw med mitt träningsmål. Jag gick på spinning tisdag kväll, och hade tänk att gå på kettlebells på fredagen. Men jag fick aldrig någon plats. Hade reservplats och var säker på att jag skulle få en plats, men på fredag morgonen hade jag fortfarande reserv 2. Orkade inte chansa och släpa på träningsväska i onödan så jag sket idet.
Hade tänkt att jag skulle gå till F&S och göra ett eget pass på helgen, men jag fastande helt i Minecraft och hade ingen lust att göra nånting annat, så jag lät bli.
Dåligt, men det får vara så. Ibland gör man dåliga beslut. Bara jag inte gör det jämt. Får förlåta mig själv för det och köra vidare.
 
En positiv sak är att jag tror att jag ändrat mitt tänkande lite. För tillfället iaf. Förut har jag lixom alltid tänkt att jag tränar för att bränna kalorier, för att kunna gå ner i vikt. Idag när jag satt på cykeln tänkte jag verkligen att jag skulle träna för att bygga upp min kropp. För att den ska må bra. Jag tror det är en väldigt bra inställning. Hoppas jag fortsätter tänka så.
 
Nä, nu ska jag väl ta och jobba istället för att sitta här och svamla.
Todeloooooo!

Uppdaterad plan och lite pepp

 
Kan konstatera att utan att jag skrivit min plan svart på vitt, är det väldigt lätt att tumma på den. För att man kan ändra den lite i smyg i huvudet, för att man ska få synda.
Men ändå inga större synder ändå, så inget jag känner mig dålig över (tror jag).
 
Men. Ändå bäst att skriva ner den, tycker jag.
 
Så, nya planen för mars och framåt är: (för revidering om en månad eller två kanske?).
 
 
-         Gällande snabbmat, snacks, godis, övrigt socker.
Snabbmat i sällskap med andra – OK.  
Snacks/godis med andra = 150 g på helgdagar.
Bio, fika och såna saker är oxå OK, men fortsätt med eftertank - och gå inte all in. 
Lunch på jobbet – bara ”onyttigt” 2 ggr i månaden (pizza, hamburgare osv)
Själv – aldrig OK till vardags. Till helg – OK med max 100 gram per dag (helg = två dagar, fredag och lördag, eller lördag och söndag)
Bakispizza själv – OK en gång i månaden.

Här har jag alltså reviderat lite. Det beteende jag varit mest missnöjd med är väl att jag passat på att trycka i mig MASSOR med skit när jag väl haft sällskap, till exempel den där lördagen med Mathilda, och det är bara onödigt. Därför inför jag en regel på 150 g snacks/godis osv, för att jag inte ska kunna fuska allt för myckey.. Varför just 150 undrar vi kanske? Jo, för det är en halv chipspåse. Dvs man kan dela en sådan med någon.. Smart va? ;) 
 

-         Inga förbud när det gäller vilken slags mat jag ska laga hemma/matlådor. Får äta vad jag vill så länge det är lagad ordentlig mat.

Japp. Inga konstigheter. Ska försöka minska ner portionerna lite här, men det är inget jag ska mäta eller skriva upp, utan bara försöka tänker efter. 

 -           I slutet av månaden kan jag värdera hur månaden gått och se om det är nödvändigt att jag reviderar något inför nästa månad.

-         Alkohol i veckorna; undvik såklart, men OK med en AW då och då. Max fyra glas på en AW i veckorna gäller. Alkohol hemma, ett glas vin till matlagning tex - OK, men ska skrivas upp nånstans. 

-         Fika på jobbet:  kan vara OK med en bit om jag stannar upp och tänker efter först (åter igen, här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?).

Här fortsätter vi som tidigare, tycker det funkar rätt bra faktiskt. Blir inte så ofta, och jag tycker ändå det är rätt värdefullt "att få vara med" när det gäller fika och sånt. Det blir inte alltför ofta ändå. 

-         Inget bröd till frukost (ok till mellis ibland)

 Fortsätter som innan, men jag väljer att tycka att det är ok till mellis. Sen kan jag ju försöka undvika det för att jag vill, för att det är dåligt, däremot. 

-         Träning: 2 ggr i veckan. En gång kettlebells, främst fredag lunch på jobbgymmet. Sedan ett spinningpass valfri dag, men jag siktar på tisdag eller onsdag då det är pass på Friskis som passar bra då. 

- De grejer jag har begränsningar på, tex 2 ggr i månaden, skrivs upp i kalendern! Skriv även upp fika på jobbet.

Tänker iaf försöka på det, även om jag inte tänker se det som ett misslyckande om jag inte gör detta, så det är väl bara en halvregel då. 

 

Japp, det var det! Heja mig , det här fixar jag ju. 

Ska iväg på ett spinningpass om en liten stund. Känner för tillfället ingen träningsångest alls, det ska bli skönt att komma dit.

Känns lite dåligt att jag det inte blev nån träning alls förra veckan, trots att jag var förkyld vilket är en helt rimlig anledning till att inte träna. Men jag har gått i så många år och uppfunnit ursäkter till mig själv för att ställa in träning, så att jag lixom inte riktigt litar på mig själv. Är det en anledning på riktigt, eller hittar jag bara på för att slippa? Men jag VAR riktigt förkyld, så att.. Ingen träning. Även om jag tycker det var tråkigt att jag missade den där vasaloppspinningen, hade varit roligt! Men men, tror jag kan ta igen det senare i vår.

I fredags köpte jag även en ny cykel (den sportiga varianten), eftersom jag ska cykla tjejvättern i juni. Känns kul, att ha ett mål att jobba mot. Även om jag vet att jag kommer sitta på den där cykeln och tänka fler än en gång; vad faaan har jag gett mig in på? Säkert kommer en touch av ångest dyka upp här och där, men jag hoppas att det kommer vara övervägande pepp jag känner. Det är ju kul att cykla!

Det blev en hybrid, ungefär en sån jag ägde förr (den som jag cyklade tjejvättern och halvvättern på, som sedan blev stulen). Jag vågade inte ta en riktig racer, provcyklade en sån och kände mig fan livrädd, den var vinglig som fan, läskigt styre och så vidare. För min motivation så kände jag att det var säkrast att ta något som jag kände mig helt trygg med. Så, hybrid blev det. Naturligtvis röd och svart ;)
I helgen ska det blir 7 grader + och sol, så då ska jag försöka sa mig en liten kort provtur (den bor just nu hos Saja, eftersom hon var där dagen efter och köpte sadel och bor i närheten...). 

 

Ja, jo.. Det var väl det jag hade och berätta. Det pissiga måeendet är borta för tillfället, jag tycker inte längre att allt suger och känns meningslöst. Jag tycker väl inte att livet är asmegaspännande just nu, men det gör lixom inte så mycket. Det är vad det är, och jag är helt övertyga om att det bara kommer bli bättre.

Nu kööööööör vi =) 


2 månader, check.

Ja, nu  blev det ju aldrig så att jag la upp min förbenade plan här.. Kanske mest för att jag kan det utantill och jag skriver bara för mig just nu. Men. Nu tänkte jag, att eftersom jag tagit mig igenom två månader - så kan jag väl göra nån form av utvärdering.
Dels för att jag har alldeles för mycket tid över på jobbet, dels för det säkert kan vara bra för mig att titta tillbaka nångång när jag behöver inspiration.
 
Så, here it goes:
-         Gällande snabbmat, snacks, godis, övrigt socker.
I sällskap med andra – OK.  Här har jag inga problem känner jag. Undvik till vardags, när jag bara hänger med någon. Men middag, bio osv är OK med något. Här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?
Lunch på jobbet – bara ”onyttigt” 2 ggr i månaden (pizza, hamburgare osv)
Själv – aldrig OK till vardags. Till helg – OK med max 100 gram per helg.
(om jag mot förmodan skulle börja dejta någon/bli ihop med någon måste jag tänka över om denna person skulle höra till själv-reglerna eller i sällskap-reglerna.)
Bakispizza själv – OK en gång i månaden.
 
Nästan check! Jag bröt mot detta typ tre gånger, och alla gånger var förra veckan när jag mådde skit. Popcorn tisdag, chokladbollar i lite mer än 100 gram fredag/lördag och sen chips-lunch i söndags.
Och sen kan jag ju motvilligt erkänna att jag har gjort många onödiga saker som faktiskt är OK enligt dessa regler. Som när jag umgås med Mathilda - passa på att köpa både chips och ostbågar bara för att jag "får"? Nej, det var bara onödigt, för inte fan gav så stor mängd särskilt stor njutning. Hade räckt med lite grann. Menmen, lärpoäng till mig iaf.
Resten har gått bra, tror jag ätit bakispizza själv en gång, och då behövdes det verkligen kände jag.
Annars har jag lyckats hålla mig inom ramarna och det har känts relativt lätt!

-         Inga förbud när det gäller vilken slags mat jag ska laga hemma/matlådor. Får äta vad jag vill så länge det är lagad ordentlig mat.

Ja.. Jo. Jag har inte varit så bra på att laga mat. Ofta har det blivit nåt snabbt, mackor eller en stekt tortilla med lite ost i. Men det är ju sååååå tråkigt att bara laga till sig själv så. Men.. Ja. Halvbra betyg där kanske?

 -           I slutet av månaden kan jag värdera hur månaden gått och se om det är nödvändigt att jag reviderar något inför nästa månad.

Jag gjorde inte det månad nummer 1 förutom i huvudet, men å andra sidan bestämde jag att jag skulle fortsätta exakt likadant. Nu utvärderar jag för fullt så.. Check!

-         Alkohol i veckorna; undvik såklart, men OK med en AW då och då, bestäm alltid innan hur många glas jag får ta – max 4.
(jag glömde fundera på hur jag bör göra hemma när jag är ensam, typ matlagar-öl och sånt. Låter det vara oreglerat tills vidare men jag måste skriva upp varje gång jag dricker alkohol i min kalender Kolla i slutet på månaden om det är ok mängd eller om jag behöver begränsa det!)

 Check. Max 4 sket sig i torsdags när jag o Helena bestämde oss för att gå crazy och bli jättefulla. Men om man applicerar klyschan undantaget som bekräftar regeln, så check! Sista månaden har jag knappt druckit nån slentrian-alkohol alls, i och med att jag bestämde att jag var tvingen att skriva upp den kände det inte lite motiverat längre...

-         Fika på jobbet:  kan vara OK med en bit om jag stannar upp och tänker efter först (åter igen, här är EFTERTANKE viktigt, när tillför det något och när är det bara slentrian?).
Kan fortfarande bli bättre, men ja. Jag har tänkt efter. Jag har varit sugen varenda gång, så det har väl gått både bra och dåligt.. Men ändå.. Check!

-         Inget bröd till frukost (ok till mellis IBLAND, vid tidsbrist tex)

 Check. Bara ätit bröd till frukost när jag haft sällskap, kanske nån helg själv också? Men inte till vardags. Sen har jag ätit en del bröd till mellis och sånt ändå, som jag känner att jag kanske varit lite väl frikostig med. Men ändå.. Check!

-         Träning: 3 ggr i veckan. Nytt beslut, jan 12: tränings-måndag infört! Varje måndag ska jag till friskis tid: (försök hitta tid som det är lite folk) börja med 18!  Endast OK att  boka om ifall det är nåt speciellt/viktigt.
Övriga 2 ggr ok med vad som helst (promenad osv)
(Detta mål bör jag nog justera varje månad??)

 Bara halv-check. Träingsmåndagen har funkat jättebra sen jag införde den, förutom att jag bytt dag några gånger, men huvudsaken - jag har genomfört det. Tränat på ett gym en gång i veckan, totalt 7 gånger eller vad det blir. Däremot har de där övriga, promenaderna, gått åt helvete. Det är helt enkelt för jävla tråkigt. Jag uppskattar det inte för att genomföra det. Jag kanske borde, men ja. Jag tog ett aktivt beslut nångång i att skita i det, utan att det var den andra träningen som var det viktiga, så så fick det  bli.

De grejer jag har begränsningar på, tex 2 ggr i månaden, skrivs upp i kalendern! Skriv även upp fika på jobbet.

Bara halvcheck. Den där kalendern blir ju astråkig att fylla i till slut. Så det höll i en månad ungefär, tills jag tröttnade och höll allt sånt i huvudet istället.

-----

 

 

Så ja, allt som allt, bra jobbat Matilda. Jag har tummat på en del regler, men det viktigaste är att jag faktiskt tänkt på dom, och mestadels följt allt.

Jag är väl inte helt nöjd över att jag har tummat på en del  grejer, men jag väljer att fokusera på att jag faktiskt gjort det här - det är en STOR förbättring sen innan och det är faktiskt det viktigaste.

Jag har till stor del slutat med det destruktiva ätandet som består i att hetstrycka i sig chips, eller att äta snabbmat var och varenda dag. Jag har tänkt på vad jag stoppar i mig och faktiskt känt mig motiverad nästan hela tiden.

Så tamejfan, bra jobbat Matilda!!! Hurra för mig.

 

Nu är det bara fortsättnigen kvar ;) 
Egentligen bara fyra månader, eftersom jag lovade mig själv att bara hålla på med det här ett halvår. Men när jag sitter såhär och skriver så känner jag att detta måste fortsätta även efter detta halvår. Såklart.

Nu är det en ny plan för mars som gäller.

Ska försöka lägga upp den här, för att få det svart på vitt och.

Den största förändringen blir väl att jag tänker lägga in ett träningspass till i veckan.
Ett kettlebells-pass, antagligen mestadels fredaglunch då det är ett pass på jobb-gymmet. Och sen sett spinningpass, eftersom jag låtit mig övertalas till att vara med i Tjejvättern i juni.
Vilket också innebär att jag ska köpa ny racer-cykel. Ska åka och spana efter cykel med Saja på fredag.
Känner mig faktiskt pepp och träningsångesten lyser med sin frånvaro. Den kommer garanterat nångång, men det får vi hantera då.

 

(så kan vi bara försöka ignorera faktumet att jag känner enorm stor frustration över att det inte hänt ett skit med vikten... men det har jag redan whinat om flera gånger så det orkar jag inte göra nu.. men jag återkommer säkert angående det... :P) 


Bryt ihop och kom igen.

 
Det har varit en dålig vecka för mig.
Det har jag, bokstavligen så klyschigt som det heter, brutit ihop och kommit igen. 
 
Efter att ha ätit chips till lunch (resten efter umgänge med Mathilda igår) och sedan insett hur jävla dålig och värdelös jag är, fick jag en rejäl svacka där tankarna lixom inte kunde sluta mala i huvudet. Hur misslyckad jag kände mig, hur dålig och är och hur mycket livet inte blev vad jag hade tänkt mig.
 
Sen gjorde jag nåt som fick mig att tänka på annat en lite stund (vi behöver inte gå in på vad, faktiskt) och sen fick jag ett uppåtryck utav bara helvete. Jag gick och duschade, veetade benen, rakade mig, blåste håret och... tog på mig träningskläderna. 
Efter ett kort återfall i en svacka på en halvtimme (där jag tänkte att jag hade hudcancer eftersom jag upptäckte en leverfläck på min mage jag inte sett förut (sen kom jag fram till att den är alldeles för rund och fin för att vara farlig(men ja, jag ska hålla koll på den!))), gick jag till Friskis och kettlade lite. Och nu sitter jag här. Relativt pigg och glad igen. Eller iaf vanlig. Relativt... :P 
 
Jag tänkte nämligen i väldigt onda cirklar förut idag. Nä jag vill inte gå och träna för att jag ser ut och känner mig som skit, och vill inte visa mig bland folk. Jag ser nog antaligen ut som skit för att jag inte tränar. Osv. Osv. Ja. Så jag gjorde vad jag behövde för att känna mig lite snygg och fräsch. Och då kunde jag tänka mig att visa mig bland folk igen. Sådär ja.
 
Man kan ju nästan ta mig för lite lätt bipolär när jag håller på såhär. Suck.
Men men.
Nu kanske den här jävla svackan är över för den här gången. Och dyker den upp igen i en regelbunden tid i månaden så tänker jag fan göra nånting åt det. PMS är inte något som är välkommet och behövligt i mitt liv just nu. 
 
Och nästa vecka går vi över i mars. Då ska jag göra om min plan. Eller steppa upp den snarare. Jag vet inte hur jag ska göra med ätande, men träningen ska jag steppa upp iaf. Så nu ska det bli ett kettlebellspass i veckan, och ett spinningpass. Jag testar en måndag och ser hur det känns, så får vi se vad det blir i april.
Ska försöka minska på portionerna lite oxå, för jag orkar. fan inte att vågen står still mer.
 
Om inte annat vore det faktiskt behändigt om magen kunde krympa lite i storlek fram till början på juni iaf. Då ska jag nämligen cykla Tjejvättern, och jag råkar veta att en liten (eller stor) tjockismage är lite lätt i vägen när man sitter ihopkrupen på en sportig cykel.
Så ja.
 
Funderar även på att vara med på "niomilaspinning" nästa söndag. Det är i princip ett fyratimmarspass som man cyklar samtidigt som man följer Vasaloppet. Testade det en gång på campushallen när jag tränade där, och det var faktiskt riktigt trivsamt. Och asjobbigt såklart.
Men varför inte rivstarta cykelsäsongen med det lixom? 
 
Eh, ja. Nu tror jag att jag har skrivit av mig för idag.
Vi får se om vi hörs om en månad när nästa deppryck är, eller om jag behagar höra av mig innan dess.
 
Haaaj. 

Skit oxå.

 
Jaha. Då var jag tillbaka igen. Snabbt denna gång.
Kanske för idag känns ungefär likadant som igår. Kanske lite bättre, men oxå sämre.
 
Bröt idag för första gången en av mina relger. Åt popcorn.
Känns väl lite sådär, men tycker ändå det var rätt lindrigt.
Äh, ska inte hålla på att ursäkta mig. Jag bröt det. Bryt ihop och gå vidare.
 
Jag är bara så himla frustrerad över att inget händer, och att det känns som jag gör det här i onödan. Jag vet väl egentligen att det inte är så, men det är känslan jag har just nu.
 
Jag satt här igen, en meningslös eftermiddag/kväll och gjorde ingenting. Jag var jättesugen på att tugga på nåt. Vet inte varför suget kom just nu, men jag antar att det var för att fylla nån form av tomhet. 
Ibland känns det verkligen så, ensamt.
En tom jävla vardag. Jag postar saker på instagram och facebook för att folk ska like'a och kommentera, för att på nåt sätt fylla tomheten. 
Det hjälper föga. Popcorn eller annat skit hjälper inte särskilt mycket heller, men det var så jag hanterade idag.
 
Det kändes naturligtvis inte bra efteråt. Men inte sämre heller egentligen. Det är bara att acceptera att det blev så, och gå vidare. Är inte sugen på att göra det igen. Ville väl bara testa att bryta mot skiten, göra nåt dåligt, och se hur det kändes. Ingenting som sagt. 
 
Bleh, fan vad desktruktivt det lät. Jaja. Må så vara. 
 
Här sitter jag och gnäller på livet i den största offerkoftan som finns. Fan vad jag hatar den där jävla koftan. Men jag blir inte av med den.
 
---
 
HA! Jag kom just på en sak. Kontant självanalyserande som jag är. 
Jag blir ALLTID lite deppig efter att jag har hookat med nån (haha, Skam-uttryck, charmigt Matilda...).
Vi behöver inte gå in på detaljer. Men jag hånglade lite i helgen. Det kommer aldrig bli nåt mer än så, så.. Ja, så är det nog bara.
Men oavsett om jag vill det eller inte, blir jag alltid lite nere efter en sån sak.
Inte för att det vard dåligt på något sätt, eller att jag ångrar det eller sådär.
Men...
Det är som att jag få smaka på det där jag egentligen vill ha. Lite närhet och ömhet. Och sen är det borta igen. Tillbaka till tomheten. 
Tomheten blir väl extra tydlig efter en sån sak, och därför blir jag lite deppig.
Hmm. Ja, makes sense på sätt och vis.
Eller så är det bara nåt skit jag hittar på för att förklara mitt sjuka humör.
Vet inte. 
 
Fan, om jag forsätter känna såhär en längre tid måste jag ju seriöst göra nåt åt det här. Såhär kan jag väl fan inte ha det? 
 
Waaaait a minute... Det var nästan en månad sen jag kände såhär sist. En månad. Hmm. Finns det en regelbundenhet i mina humörsvängningar? PMS kanske? 
Hmm. Tåls att fundera på.
 
Eller så är jag bara lite psycho helt enkelt. 

Piss.

 
Ja... Tystnaden har väl berott på det gamla vanliga, antar jag.
Allt har känts rätt bra, och då har jag inte haft något behov av att skriva av mig. (eller så har jag bara förträngt allt lite grann, jag vet inte, men det tar vi senare...)
 
Men nu känns ingenting bra. Allt känns bara piss.
Antagligen beror det väl på att mitt jobb är pigg. Eller ja, inte mitt jobb i sig, men situationen just nu. Jag har INGENTING att göra på jobbet. Det har ju varit för lite ett tag, men just nu är det ingenting. De senaste tre veckorna kanske jag har haft typ 10 timmars jobb totalt. 20 på sin höjd.
 
Och det känns inte som att min chef gör ett jävla piss för att göra nåt åt det. Vi sitter bara allihopa, inklusive han, och väntar på bättre tider.
Ingen stöttning, ingenting.
 
Jag har spenderat de senaste veckorna med att lyssna igenom samtliga avsnitt av creepypoden, och spelat en avancerad form av 2048. Det har blivit lite som en besatthet, antagligen för att kunna fördriva tiden.
Idag tog alla podavsntt slut, vet inte om det är det som gör att det känns extra hopplöst just idag. Nu måste jag uppfinna ett nytt sätt att fördriva tiden på.
 
Den förbannande jävla meningslösa tiden. Jag vet inte om det är detta, eller livet i allmänhet, som får mig att känna som att jag inte lever just nu. Går bara omrkring i ett jävla vakum och väntar på bättre tider. Ibland gör jag nåt kul. Får besök av mamma, brorsan, tar en AW, åker ut på landet..
 
Men de där sakerna är bara undantaget. Regeln är att ha förbannat jävla tråkigt hela tiden. På jobbet. Efter jobbet. 
 
Jag känner inte såhär varje dag, men ibland. Oftare och oftare. Idag extra mycket. 
 
Jag vet ju att det kommer bli bättre, vilket gjort att jag lixom orkat med skiten de senaste veckorna (jobbet alltså).
 
Men just nu, i denna sekund, misstänker jag att jag kommer bli galen om jag måste sitta på den där jävla skrivbordsstolen en enda dag till utan att göra något meningsfullt. 
 
 
Och självklart växer frustrationen att vikten fortfarande står helt jävla stilla.
När jag åt godis, snabbmat eller chips typ varenda jävla dag, stod jag still i vikt i typ 3-4 månader.
När jag har förbättrat mig på så himla många punkter och är tio gånger bättre (ändock inte perfekt, men det är skitsamma) så står jag oxå still i vikt.
Känns helt jävla meningslöst.
 
Precis som precis jävla allting känns sjukt jävla meningslöst just nu.
Bleh. 

1 månad avklarat.

 
Jahopp. Då har en månad av min plan/mina mål gått. Har fortfarande inte lagt upp dom här, obviously, och det beror mest på att jag har dem uppskrivna på jobbdatorn, och jag har glömt att maila mig själv dem.. Man bloggar ju inte så ofta på jobbdatorn lixom... :P
 
Anyways, jag vill bara berömma mig själv lite. I did it! Jag har inte ätit nåt snacks, godis, snabbmat, annat skit när jag varit själv. Dvs inte "tröstätit" ett dugg. Det är bra.
Jag har faktiskt inte ätit ett enda chips på hela månaden. Jag "får" ju i sällskap, men det har lixom inte blivit så. Däremot har jag ätit popcorn en gång, men det var på en helg, och jag har bestämt att jag får äta 100 g av vad som helst på en helg, om jag skulle spendera helgen själv. För att det inte så bli för svårt, och att man KAN unna sig lite grann lixom. Men jagh ar bara utnyttja det en gång, så det är jag rätt nöjd över. :)
 
Okej, det var nog i gränsvärlden på att byta regler igår kanske. Jag är hemma förkyld, och när man bara går  hemma och gör ingenting så är det väldigt lätt att äta saker.
Jag köpte glass. Jag funderar ganska länge på det, för jag har inte skrivit nåt om glass i min plan. Antagligen hör det ju till godis, snacks osv, men jag tänkte att nog måste man väl få äta lite glass när man är sjuk?? Så jag tänkte mentalt att glass är okej, men en (liten) skål om dagen om man är sjuk. Måste lägga till det i min plan!
 
I övrigt, om man ska säga nåt om förbättringsområden, har jag väl upptäckt att jag är sjukt bra på att utnyttja krypjhål i min plan. Såna saker som jag inte specat att jag får/ inte får. Kan jag hitta ett kryphål, då har jag nog sett till att utnyttja det "till mig fördel". Därför är det nog viktigt att denna planen får vara justerbar, så jag kan fylla igen dessa kryphål. Så fort jag är tillbaka på jobbet och kommer åt mitt lilla dokument, ska jag uppdatera det för att döda några av dessa kryphål.
 
En av dessa, till exempel, var ju att jag skrivit att  det är okej med AW på vardagar då och då, men jag ska bestämma innan hur många glas jag får ta, och max 4. "undvik alkohol i övrigt". Jättebra, klart jag undviker, men det är ju jätteflummigt så det går ju att tolka hur man vill.
Så får jag ta en öl en vardag hemma när jag är själv? Det hade jag inte funderat på. Så det fick jag tydligen. Men sen kom jag på att det kanske inte är asbra, så jag medlade med mig själv att jag iaf var tvungen att skriva upp så fort jag drack alkohol, för att se om det blir för mycket eller inte.
Den metoden har faktiskt gjort att jag struntat i att ta några gånger när jag varit sugen. Bara för att jag inte vill skriva upp det. Bra grej!
Alkohol lär ju sabba sjukt mycket om man vill gå ner i vikt. Jag vet det. Men samtidigt är jag ju inte direkt beredd att ge upp det. Men försöka minska, visst. Men vill ju fortfarande ha en liv lixom... ;)
 
Jag har oxå promenerat misnt två dagar i veckan. Jag har börjat med träningsmåndag, vilket innebär att jag måste gå till Friskis varje måndag och göra nånting. Har bytt till tisdag en gång för att det passade min vecka mycket bättre. Men måndag, eller tisdag om det behövs, måste jag dit och göra nåt. Varit där tre gånger hittills, och det har känts bra. Ska defintivt fortsätta med det. Det ska öka succsessivt detta tänkte jag, men det får vara såhär en månad till åtminstonne. Sen får vi se.
Och så har jag ju cyklat till jobbet alla dagar utom två! Det är bra. Har använt min bil sjukt lite denna månad, och det känns gött. Bra för både hälsan, miljön och ekonomin!
 
 
Trots dessa ganska stora förbättringar har jag inte gått ner i vikt ett jävla gram. Vilket är jättestörigt, men det får vara så. Jag har gjort vad jag ska, och jag bör inte göra det svårare än såhär till en början, för det måste vara hållbart. Det här har funkat väldigt bra, är fortfarande motiverad att fortsätta osv.
Händer det inget med vikten om ytterligare ett par månader får jag väl justera planen ytterligare, men just nu känner jag bara att det är viktigare att jag fortsätter med detta utan att tröttna.
 
Har betämt att när jag har gjort detta en månad till, totalt två månader, ska jag få beställa dessa till mig själv:
https://www.zalando.se/anna-field-ankelboots-navy-an611na3q-k11.html
(som är tillfälligt slut, men jag hoppas att de kommer in så småningom!)
Har varit sugen på dem länge, men har inte blivit av att jag köpt dem. Men tänker att det är en asbra morot.
Ser oxå fram emot mina Ray-Bans som jag får köpa när jag gjort detta i ett halvår...
 
Heja mig!

Det som är bra

 
Så. Snart har det gått fyra veckor med mina "riktlinjer" och det står fortfarande still på vågen.
Ja, jag är fortfarande lite besatt av den där siffran, trots att det inte var alls det jag skulle fokusera på.
 
Men. Det gör jag. När det inte händer något börjar jag, som jag skrev förra veckan, att fundera på vad jag inte gör bra nog. Klankar lite ner på mig själv.
Glömmer bort de superbra förändringar jag faktiskt gjort.
 
Så nu ska jag försöka peppa mig själv lite genom att lista de saker jag faktiskt gjort på dessa snart 4 veckor.
 
- Jag har inte ätit chips eller ostbågar, alls.
- Jag har inte ätit någon snabbmat ensam.
- Jag har faktiskt inte ätit något hemma för ätandes skull, jag har bara ätit när jag är hungrig.
- Jag har cyklat / gått till jobbet alla dagar, bilen står oanvänd.
- Jag har varit på friskis två gånger.
- Jag har varit på ett flertal promenader
- Jag har varit ganska så ekonomisk
- Jag har inte brutit mot någon av mina riktlinjer.
 
 
Det är många bra förändringar jag gjort. Det räcker faktiskt, för nu.
jag borde försöka fokusera på att må bra över det faktumet, istället för att klanka ner på mig för att jag inte gör det "perfekt".
Strunta i den där jävla siffran och bara ge dig själv lite jävla credd, Matilda.
 

RSS 2.0