wordsofmatilda

Nep, det blir ingen mil för mig på blodomloppet.
Provade att springa 2,5an idag.
Det gick helt okej till en början, kände ingenting under hela rundan, det var bara kondisen som var bajs. Men jag tror att det kanske gick skapligt fort?

Aja, hursom, det började göra ont i ena benhinnan när jag promenerade hem. Piss oxå.
Känner av den nu oxå. Så det blir definitivt inte nån mil på blodomloppet för mig.
Vet inte riktigt hur jag ska göra.
Gå dit o gå skiten känns inte ett dugg kul, det är lixom inte det som är meningen. Gå där o bli omsprungen av varenda jävel o bara känna att man misslyckats. Neh, det känns inte alls kul.
Ta 5an o springa lite grann? Näe, är inte alls sugen.

Skita i det totalt? Mycket lockande.

Meh, klantig jag är.
Så jag sätter mig o kollar i mina papper jag fått från Saab för att hitta numret till chefen. Övest ligger ett papper som säger "hej, du är välkommen till saab kl 10 den 28 maj...." osv.
Bra att jag missat det pappret när jag öppnade posten.

Dumma jag. Men tur att jag bestämde mig för att ringa det fasta telefonnumret som stod i pappren jag fick, och inte mobiltelefonnumret han ringt mig ifrån som jag sparat. Då hade jag ringt, och frågat om saker jag redan fått papper på. Ingen bra början :P
(iofs är det inte för att jag är rädd för att göra bort mig jag är rädd för telefoner... jag är rätt duktig på att göra bort mig :D)

Jaja. Då behöver jag inte ringa längre. Skönt, antar jag. Men det hade nog varit bra för mig att få öva på det där. Menmen, jag tror jag har hela livet på mig att öva på sånt. Kan ju inga ringa bara för att, utan att ha nåt att fråga om längre...


Just det. Imorrn får jag min första lön från Saab. För de fyra dagar nästa vecka, som är kvar av maj. 3100 ungefär. Värt. Precis vad som behövdes, eftersom CSN är så litet.
Mitt sista CSN EVER. fan så gött.

Jag har nån issue med att ringa viktiga telefonsamtal. Det är inte alla telefonsamtal, utan bara vissa.
Till försäkringskassan eller bredbandsbolaget kan jag ringa utan några som helst problem, men när det gäller mig själv.. nån form av presation kanske...? ... så blir det jobbigt o jag blir nervös o vill helst inte.

Ska ringa min blivande chef idag o kolla hur vi gör på måndag. Känns rätt jobbig. Inte för att jag tror att det kommer vara jobbigt att prata med honom, för jag vet ju redan att han är en trevlig, lättpratat person.
Men ändå är det jobbigt o lyfta luren o göra de första meningarna. Sen går det ju av bara farten.

Vet inte alls var min fåniga skräck kommer ifrån, men den finns där. Det var ju därför jag nästan aldrig ringde o kollade med jobb jag hade sökt. Mailade mest o frågade hur det gick. Men ringa var för läskigt?
Jag är dum :)

(fortfarande träningsvärk från kettlebellsen. tur att jag bara hade en underbar dag i solen igår.)

Wie, det åskar ute! Jag tycker ju att det är skitmysigt. Synd att det inte är lite mörkare så man kan få se lite blixtar oxå :D

Har drömt och svettats som fan inatt igen. Vet inte riktigt vad det är med min hjärna. Uttråkad?

Idag ska jag ute i Malmslätt o navigera. Typ. Ska vara med i nåt försök som Lottu gör för FOI. Det tar några timmar, men man får betalt oxå. Mest tycker jag att det ska bli kul. Nåt måste jag ju roa mig med på dagarna :P

Nähä, nu blir det väl lite läsa igen. Igår läste jag ut första Game of Thrones-boken. Eller ja, den enda. För bok numer två i serien heter ju The clash of Kings. Och serien heter inte ens Games of thrones, den heter Song of ice and fire. Sagan om is och eld på svenska, tydligen. Men jag läser dem på engelska. Eh.
Ja, jag har precis börjat på bok nr två. Jag kollar ju parallellt på tv-serien, som alltså är igång med säsong 2, bok 2. Nu vill jag komma ikapp, så att jag läser boken innan jag ser avsnitten.

Rättegången var rätt intressant.
Snubben som köpt Oscars dator påstår sig ha köpt den av en man som han träffat i en dator/mobilaffär i Skägget. Mannen framför honom i kön ville sälja datorn till affären, men eftersom han inte hade kvitto tackade de nej. Då ville Herr Hälare köpa den istället. De gick (!) till Fru Hälarmamma som befann sig i Ryd och fick pengar av henne, och köpte alltså datorn.
Varken Herr Hälare eller Fru Hälarmamma hade inte en taaaaanke på att datorn kunde vara stulen, nej nej.
Inte konstigheter alls att det inte fanns kvitto och att dator bara kostade 1500? Och att de inte ens kollade att den funkade innan de köpte den. Nejnej. Inga märkvärdigheter alls.
De tog inte ens namn eller telefonummer av snubben de köpte dator av. De enda de visste om snubben var att det kanske var en somalier. Joho.
Inga konstigheter alls. De köpte den i god tro och tycker att datorn ska tillfalla dem.

Fast alla vet att datorn stulits från Oscar. Jojo.
Jag tror nog allt att Oscar kommer få sin dator snart :)

Det var lite sorligt när man fick höra om deras bakgrund. Killen hade flera kriminella saker bakom sig, o det verkade inte gå så bra för honom i livet alls. Mamman verkar inte heller haft det så lätt.
Man vill gärna sympatisera lite med dem, även om de antingen ljuger eller är väldigt korkade.
Det var lite sorligt att höra.


Efter rättegången åkte vi en sväng till Tornby. Jag var o pratade med KapAhl för att en söm i min nya fina fejkskinnjacka har spruckit, på insidan. De hade ingen annan jacka, o jag ville ju ha den, så jag frågade om de inte kunde laga den. De hade ingen sömerska eller så, men vi kom överens om att jag får 200 kronor i reklamationsrabatt. Awesome. Då kan jag gå till en sömerska själv och förhoppningsvis få den fixat för de pengarna.
Sjukt bra kundservice var det i alla fall :)


Nu på kvällen har jag o Oscar grillat. Fläskkotlett, till det åt vi pommes squares och egengjord tsatziki. Detta åt vi ute på uteplatsen. Supermys :)
Igår grillade vi hamburgare.
Det är fantastiskt att ha en uteplats och en grill!

Har kommit in i en väldig svett- och drömperiod vad det verkar.
Svettas massor när jag sover, och dessutom drömmer jag massor!
Det är långa, händelserika drömmar varje natt, och dessutom är de rätt dramatiska.
Inatt drömde jag att Oscar dumpade mig för en annan tjej, och jag var helt förkrossad. Förkrossad hela natten känns det som, ingen vidare trevlig sömn.
Vaknar oxå upp med samma sinnesstämning som jag hade i drömmen! Inte jätteskoj.
Sov till tio idag, inte jättebra. Måste ställa klockan resten av veckan, så att jag inte är helt förstörd när jag ska upp o jobba om en vecka.

Om en vecka! Jag börjar jobba om en vecka! Askul! Börjar bli liter nervöst, men jag ser oxå fram emot det. Fast jag är lite smått livrädd ;)
Hoppas på att min blivande chef ringer i dagarna och typ säger när, var o hur detta kommer ske på måndag. Annars ringer givetvis jag, men det skulle kännas bättre om han ringde. :P

Helgen var slapp. Gjorde inte mycket vettigt. Kollade på tv, läste, städade lite, osv.
Igår när Oscar kommit hem åkte jag o han ut till Berg o kollade lite, o åt glass som vi tagit med oss. Det var mysigt. Han är fin, den där Oscar <3

Idag ska jag o han den där fina på rättegång! Sen inbrottet i höstas ni vet. Eller ja, det är väl egentligen Oscar som ska på rättegång, men jag ska med o vara moraliskt stöd!
Ska bli lite spännande.

Är fortfarande lessen över min failade löpning. Jag har inte alls något lust att träna, inte det minsta. Men jag måste tvinga mig själv att komma igång ändå.. Men.. kanske imorrn.
Åh, jag vet inte. Skit.

Firade Jesus lilla himmelfärd med att åka ut med Helena på hennes land nånstans utanför Sörping.
Vi åkte torsdag morgon o kom hem igår, fredag ca kl 15. Ett drygt dygn med snack, slappande, god mat, mer slappande och lite löpning. Med bemärkelse på lite.
Vi gav oss ut o sprang på eftermiddagen, och det inleddes riktigt trevligt. Solen sken, naturen var fin och det var trevligt att för en gång skull ha sällskap på löprundan. Men efter drygt 2 km började benhinnorna göra så ont att jag inte kunde fortsätta längre. Helena kutade vidare, medan jag knappt kunde gå hem, för att det fortsatte att göra ont.
Känner fortfarande av det lite grann, även om det inte gör ont.
Piss.

Jag är uppriktigt riktigt ledsen över det här. Det känns riktigt jobbigt, skit. Jag har jobbat hela våren mot mitt mål, att klara att springa en mil utan att stanna. Jag har tagit det lugnt och försiktigt, ökat sakta men säkert utefter ett bra löpprogram. Det har varit jobbigt, det har gått upp och ner, men jag har hela tiden tagit mig framåt.
När jag insåg att jag sprungit 8 km under samma pass insåg jag att det faktiskt inte var en omöjlighet för mig att springa milen längre.
Sen blev jag förkyld.
Och allt verkar vara tillbaka på noll igen.
Ont i benhonnor betyder överbelastning. För att..? Allt som jag jobbat upp försvann under 2 veckor, och jag började löpprogrammet där jag slutade? Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag gjort för fel.
Jag vet inte hur jag ska kunna motivera mig själv till att vilja jobba mot nåt stort skrämmande mål igen, när jag bevisligen inte klarar av det. Trots att jag så gärna vill.
Det är lixom jobbigt nog att kämpa med viljan ändå.

Blodomloppet är med hög säkerhet kört. Jag är inte ett dugg sugen på att sticka dit och springa lite, o gå resten. Det var inte planen. Att vara där o inte göra det som varit mitt mål i 3 månader kommer bara kännas jobbigt och som ett misslyckande. Men vi får se, jag kanaske ändrar mig.

Jaja, resten av vistelsen på landet vad riktigt trevlig :)

Oscar är i Skåne över helgen, så jag o Emma har föräldrafritt. Har inga storslagna planer, blir väl det gamla vanliga.
Läsa, slappa, spela lite tv-spel. Frossa i Ballerina-kex.

Jaha, det var den löpningen. Det blev inget av det jag tänkt.
Jag började med 25minuters-planen, som jag tänkt.
Hade bestämt mig för att prova nåt jag läste på nätet igår, när jag googlade om dumma behinnor.
Nämligen, att man ska försöka lyfta fötterna med låren istället för med underbenen, typ.
O det försökte jag med, och jag tyckte det gick superbra i början.

Men efter drygt 15 minuters löpning började vaderna/smalbenen kännas sjukt stumma o trötta. Kände att jag verkligen inte kunde greja ett varv till, så efter de första 25 minuterna tog slut gav jag upp.
Piss!
Aja, jag hade iaf inte ONT i benhinnorna, man får väl vara tacksam för det.
Det här måste ju bero på att jag använde musklerna i benen annorlunda, kanske typ lite mer oanvända luskler? Men då kan man ju tycka att jag borde blivit trött i låren istället..?
Men näh.

Lite anfåddhet och lite håll går att stå ut med ett tag när man springer. Men ont i underbenen, nej det går lixom inte.
Hoppas, hoppas, hoppas de skärpt sig om två veckor!

Ännu en solig dag.
Både bra o dåligt.

Dåligt, för att jag har lånat ett PS2 med GTA 3, Vice city och San Andreas av Tom, och vill spela. Men man ser typ inget på tv'n när det är soligt ute.
Bra, för att då kan jag plantera saker på uteplatsen, och ge mig ut o springa, istället.

Kan inte riktigt bestämma mig hur jag ska springa idag. På schemat står egentligen ett pass med 2 stycken 25minutersjoggningar, låter asjobbigt. Nästa punkt på schemat låter mycket trevligare, 3 min springa, 30 sec gå, i 12 varv. Tror faktiskt att jag ska ge mig ut o se hur benhinnorna känns, så får vi se vilket det blir.

Åh tråkigt att löpningen just nu känns mer press än kul. Har ju satt upp ett mål som kändes hållbart jättelänge, men nu när det bara är 2 veckor kvar känns det inte så längre. Nu känns det bara läskigt o jobbigt. Wuäh.
Aja.

Har äntligen fått kallelse till Blodtappen, för o ge blod. Tog bara typ 3 månader? Aja, nu kan jag oxå vara duktig o ge blod, hurra!

Jag tycker att jag ändå samla en rätt jämn mängd av vuxenpoäng och ungdomspoäng.
Visst, jag köper tegelstenar, planterar saker, lägger mina sista pengar på bensin, köper massa jord osv.
Men jag blir oxå full på studentkrogar och köar några timmar för studentfest, till exempel.
Det gäller ju att hålla en jämn nivå.

Helgen gick supersnabbt som vanligt, går mycket snabbare o vara ledig tillsammans med andra.
Fredagen var lugn o skön, vi kollade på film här hemma o slappade. Kollade på Hangover 2, den var riktigt rolig faktiskt!

På lördagen var jag o Oscar iväg på en biltur i det östgötska landsskapet. Först var vi på nån form av medeltidsmarknad/riddarspel 2 mil utanför Linköping, var rätt mysigt. Sen åkte vi till ett annat stället o handlade gårdsglass. De gör all sin glass själva, o den är verkligen supergod!
På kvällen drog vi, Emma x2 och Helena på spex. Fanny var skådig o lika duktig som vanligt! Efteråt stannade jag, Oscar och Emmorna kvar på NH o drack lite öl. Lite o lite, rätt många då.
Himla trevligt. Emmorna drog till Harrys, o jag o Oscar köpte fyllemat o åkte hem ungefär kl 1.

Söndagen var en seg dag med inte många knop gjorda. Helena kom förbi o fikade lite, hon bjöd på marängsvissglass. Nomnom!

Igår var det måndag igen, o jag fick förståss inte mycket gjort. Jag var ute o sprang, o läste typ. På kvällen var jag o Helena på en föreläsning ute i Vidinngsjö, som Lidingöloppet on tour höll i. Lärorikt o intressant!

Idag har jag varit på campus o skaffat biljett itll Sommar-X. kl 10 bytte jag, Emma o Olof av Fanny o Maja, som suttit sen halv åtta. Kl 12 släpptes biljetterna och vi fick alla biljetter vi ville ha med god marginal.
Så när jag hunnit jobba en vecka är det dags för studentfest. Känns lagom ;)

I eftermiddag/kväll ska jag leka med Mathilda. Hade egentligen tänkt springa ikväll, men mina benhinnor känns av efter igår så jag får hoppa det, vi ska ta en promenad istället.

Träningen känns fortfarande rätt tung, o jag vet inte alls hur det ska gå på Blodomloppet. Men skitsamma, det blir nog bra.
När jag börjar få lön ska jag gå till en personlig tränare, några gånger tänkte jag. Vill få bättre struktur på min träning, o få hjälp med vad för mål jag kan tänkas behöva för o bli av med allt extrafläsk. Sjukt pepp på det!

Åh, jag vill börja få lön nuuuu.

Igår hände något som var himla ovanligt för den här våren.
Jag var inte hemma på hela dagen.

Stack hemifrån vid 9, till campus där KVIT var. (årligt symposium med massa smarta människor som talar om deras forskning om kogvetaktiga saker).
Hörde fyra talare, och det var rätt spännande. Då o då var det lite segt, svårt att koncentrera sig o lyssna uppmärksamt en hel dag.. Men det var intressant det jag hörde, o det var trevligt o träffa så många kogvetare :)

Detta slutade strax efter fyra, efter det stack jag hem o hämtade bilen, o sen Oscar på jobbet. Han hade fått för sig att han ville se en symfoniorkester i Norrköping, så jag hängde med. Vi käkade först på en sunkig listen restaurang som skulle kunnat vara med i Kniven mot strupen, men personalen var trevlig o maten smakade okej, så det var trevligt ändå :)
Konserten var på Luis de Geer och var jättehäftig. Det var Norrköpings symfoniorkester som spelade. Det är häftigt vad bara lite instrument kan göra för underbara ljud. Fan, varför har jag aldrig lärt mig spela något instrument?


Idag är det två föreläsningar med KVIT oxå, eller egentligen 3, för det är en extra mindre föreläsning på en halvtimme oxå. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag har lust att gå eller inte.
Tycker det är lite störig att det har lagt det mitt på dagen lixom, från typ halv elva till tre eller något...
Vill nämligen hinna med o springa oxå, o passet som står på löpschemat är rätt långt, så jag kommer vara hemifrån i typ 2 timmar.. Tycker det blir lite stressigt ;)

(jaa, jag vet, det kommer bli hopplöst i början när jag börjar jobba. jag är så van att ha ingenting att göra hela dagarna, så så fort jag ska få in två saker att göra på en dag så tycker jag det blir mycket. Jag antar att jag vänjer mig snabbt när jag väl börjar jobba.)

Har just varit ute o sprungit. Det kändes lite bättre än sist. Skönt!
Även om det var ett sjukt jobbigt pass o det gick rätt långsamt, så var det inte riktigt lite tungt som i förrgår.

Men man blir ju lite avis..
Följer ju Magdalena Graafs blogg, o i ett av de senaste inläggen fick jag veta att hon slagit personlig rekord på 5 km, 25 minuter ish.
Och jag blir såhär... BAAH! Hon började löpträna för två månader sen, hållt på ungefär en månad kortare än jag, o ändå är hon sjuhundra gånger snabbare än mig redan.
Eller en annan jag känner som kan springa milen på 53 minuter utan att ha tränat på flera månader?
JAG VET att man inte ska jämföra med andra, för alla har vi olika förutsättningar o blablabla.
Men det hindrar mig inte från att bli avis.

Jag vill oxå ha goda förutsättningar, jag vill oxå kunna få såna där pangresultat på 2 månader.
Jag vill inte kämpa i tre månader o fortfarande bara kunna ligga i ett 7 min/km-tempo utan att avlida fullkomligt.
Varför ska jag ha kassa gener? Jag vill oxå ha idrottargener från min föräldrar. Jag vill oxå få någonting gratis.

Jaja, jag vet att jag kan vara stoltare över mig själv eftersom jag har det jobbigare, jajja, jag vet att jag bara kan jämföra med mig själv.

Jaja. Jag vet. Men ÄNDÅ.
Lite orättvist är det faktiskt.